En kvinna ansökte tillsammans med sin sambo om att mannen skulle få adoptera kvinnans biologiska dotter. Avsikten var att dottern skulle bli deras gemensamma barn.
Gävle tingsrätt meddelade tillstånd till adopitonen och av beslutet framgick det att mannen nu var pappa till kvinnans biologiska dotter. Det framgick dock inte att mamman också var förälder till dottern. Detta uppdagades av Skatteverkets bokföringsenhet.
Kvinnan tog kontakt med rådmannen vid tingsrätten. Rådmannen uppgav då att han hade uppfattat hennes ansökan som att hon inte längre skulle ”stå kvar som mamma”. Han uppmanade henne att ta kontakt med en advokat för att få felet rättat – vilket kvinnan också gjorde.
Därefter rättades det felaktiga beslutet så att det framgick att den adopterade dottern nu var parets gemensamma barn.
Kvinnan vände sig till Justitiekanslern och begärde skadestånd för sina advokatkostnader på grund av att tingsrätten hade gjort fel.
JK konstaterar nu att syftet med parets adoptionsansökan var att dottern skulle bli parets gemensamma barn och att det inte finns någontingting i tingsrättens utredning som tyder på att deras avsikt var att mannen skulle bli ensam förälder.
JK konstaterar dessutom att en sambo inte kan adoptera sin sambos barn utan att släktskapet mellan den senare och barnet utsläcks (vilket däremot är möjligt mellan makar). Därmed saknades det lagstöd för tingsrätten att bifalla en sådan ansökan.
I ett yttrande till JK skriver tingsrättens chef:
”En sambo kan inte adoptera den andre sambons barn med mindre än att den senare förlorar sin föräldrarätt; den adopterande sambon blir ensam förälder till barnet. Däremot kan gifta adoptera varandras barn varvid barnet blir gemensamt. l detta fall borde rätten ha agerat genom att upplysa sökanden om konsekvenserna av en adoption vilket med all sannolikhet skulle ha medfört att sökanden återkallat sin ansökan.”
Rättens beslut att endast ange pappan som förälder var därför inte formellt felaktigt men domstolen borde enligt JK ha agerat för att utreda ärendet vidare. Genom att inte göra det har tingsrätten agerat felaktigt på ett sätt som grundar skadeståndsansvar mot kvinnan.
JK kommer också fram till att kvinnans advokat i och för sig bidragit till att beslutet kommit att strida mot gällande rätt men att ansvaret för detta ligger hos rådmannen. Mot bakgrund av detta tillerkänns kvinnan ersättning med närmare 4 000 kronor för sina advokatkostnader.
JK konstaterar även att bristen i en domstols materiella processledning inte i efterhand kan kompenseras genom ett beslut om rättelse. Rättelsen var såldes formellt felaktig, förutom att den även fick till resultat att beslutet kom att strida mot gällande rätt.
Den ansvarige rådmannen har enligt JK åsidosatt grundläggande principer för domstolsprocessen samt skyldigheterna i sin anställning på ett sätt som utgör tjänsteförseelse.
JK överlämnar dock frågan till Statens ansvarsnämnd för vidare prövning.
Foto: Scanpix
