Arbetsdomstolen har dragit alltför långtgående slutsatser av ett HD-avgörande och dessutom tolkat avgörandet fel.
Det slår Högsta domstolen fast och beviljar resning i två mål gällande lönefordringar i en företagsrekonstruktion.
I januari 2020 ansökte ett företag i glasbranschen om företagsrekonstruktion och fick sin ansökan beviljad samma dag. I maj samma år upphörde rekonstruktionen i samband med att ett offentligt ackord fastställdes som innebar att samtliga borgenärer med en oprioriterad fordran skulle få 25 procent av fordringsbeloppet.
Under rekonstruktionsförfarandet sades två av de anställda upp på grund av arbetstid, men kom att utföra visst arbeta efter uppsägningen som de ersattas för. Under resterande del av uppsägningstiden var de arbetsbefriade, men fick ersättning genom den statliga lönegarantin upp till maxbeloppet. Trots att de hade krav på lön och annan ersättning under uppsägningstiden så sattes även deras ersättningskrav ned till 25 procent på grund av ackordet.
HD beviljar resning
De båda anställdas respektive fackförbund väckte därför talan vid Arbetsdomstolen och yrkade att bolaget skulle betala ytterligare ersättning. Arbetsdomstolen, som hänvisade till ett avgörande från HD, konstaterade att de båda hade rätt till full ersättning för sina ersättningskrav och således inte skulle omfattas av ackordet.
Nu slår Högsta domstolen fast att Arbetsdomstolen gjort en felaktig tolkning av HD:s tidigare avgörande – och beviljar resning i båda fallen.
AD har dragit för långtgående slutsatser
Högsta domstolen skriver i ett pressmeddelande att Arbetsdomstolen dragit ”alltför långtgående slutsatser” av HD:s tidigare avgörande. Slutsatser som skulle innebära att så fort en arbetstagare utgör något arbete efter den första månaden av rekonstruktionsförfarandet – även om det bara rör sig om någon dag – skulle ackordsfrihet gälla för hela den återstående uppsägningslönen och för andra ersättningar. Detta trots att fordringarna har sin grund i anställningsavtalet som träffades innan förfarandet inleddes.
Enligt Högsta domstolen strider detta mot den ”grundläggande systematiken om vilka fordringar som ska omfattas av ett ackord” och är inte förenligt med att alla borgenärer ska behandlas lika.
Målet ska nu tas om i Arbetsdomstolen.