Även hovrätten friar en man i 50-årsåldern från åtalet om våldtäkt av en kvinnlig granne.
I likhet med underinstansen anser hovrätten att utredningen brister på punkten att det första förhöret med målsäganden hölls när hon var kraftigt berusad.
Analysresultatet av ett blodprov visade nämligen att hon hade över 2,5 promille alkohol i blodet några få timmar efter förhöret.
En man i 50-årsåldern åtalades för våldtäkt och påstods enligt åklagaren ha penetrerat en kvinnas underliv med sina fingrar tryckt ned och hållit fast henne och utnyttjat att hon, till följd av berusning, befann sig i en särskilt utsatt situation.
Mannen och kvinnan var grannar och befann sig hemma hos kvinnan där de hade sexuellt umgänge efter ett par glas vin. Vad umgänget bestått i lämnade de båda dock olika uppgifter om. Enligt målsäganden fanns inget samtycke från hennes sida. Mannen uppgav å sin sida att han inte uppfattade det sexuella umgänget, som påtvingat.
Hade 2,53 promille i blodet
Södertörns tingsrätt bedömde målsägandens uppgifter som trovärdiga och de uppgifter hon lämnat som i huvudsak tillförlitliga. Hennes berättelse skulle därför tillmätas ett högt bevisvärde. Stödbevisningen ansågs dock spreta och bedömdes ha ett relativt lågt bevisvärde.
Dessutom hade utredningen en ”inte helt oväsentlig brist” bestående i att det första polisförhöret med målsäganden hölls när hon var mycket berusad. Utredningen visade nämligen att hon hade 2,53 promille alkohol i blodet ”några få timmar senare”.
Sammantaget ansågs bevisningen därför inte nå upp till det beviskrav som gäller för en fällande dom – och mannen friades därför från åtalet.
Inte förklarat de avvikande uppgifterna
Domen överklagades till hovrätten som nu fastställer underinstansens avgörande.
I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det är en brist i utredningen att det ”centrala polisförhöret” med målsäganden hölls när hon i hög grad var påverkad av alkohol. Hovrätten pekar på att målsäganden under tingsrättsförhöret berättat att hon egentligen bara minns att poliserna var trevliga under förhöret, men att allt annat är suddigt när hon tänker tillbaka på förhöret. Hovrätten framhåller också att hennes uppgifter i polisförhöret och förhöret i tingsrätten ”i betydande mån avviker från varandra när det kommer till för åtalet centrala delar”. Något hon inte kunnat lämna någon direkt förklaring till.
Hovrätten gör också, i allt väsentligt, samma bedömning av stödbevisningen som tingsrätten. Vid en sammantagen bedömning anses bevisningen därför inte är tillräcklig för en fällande dom.
