När kvarlevor av en död människa hittas utomhus, som har legat en lång tid, är det svårt att fastställa en tidpunkt för dödsfallet.
Men nu ska ett nytt forskningsprojekt, genom att gå igenom hundratals tidigare fall, öka kunskapen om hur människokroppen bryts ned i svenska förhållanden
Projektet har beviljats forskningsmedel från Vetenskapsrådet för tre år och kommer att genomföras i form av en retrospektiv studie av alla liknande fall som hanterats på rättsmedicin i Sverige under perioden 2010-2023.
Projektledare är Clara Alfsdotter, som arbetar som forensisk arkeolog och rättsantropolog på NFC, men som nu återvänder till rättsmedicin där hon tidigare varit gästforskare.
Från Rättsmedicinalverket deltar även rättsläkare Anja Petaros från rättsmedicinska enheten i Linköping. Därutöver ingår professorn i marinekologi Lars-Anders Hansson vid Lunds universitet samt Anna Kjellström, docent i osteologi vid Stockholms universitet.
– Syftet är att generera ny kunskap om hur människokroppen bryts ner i olika utomhusmiljöer under påverkan av det svenska klimatet. Kunskapen är viktig för att förstå när en individ har avlidit, vad som har hänt i anslutning till och efter döden, samt vilken typ av kvarlevor som Polisen bör leta efter vid sökinsatser efter personer som förväntas anträffas avlidna, förklarar Clara Alfsdotter.
Fyra olika scenarion
Hur en människa bryts ned, kommer att studeras i fyra olika utomhusscenarion: när avliden anträffats på marken, hängandes, begraven, eller i vatten. Det som ska analyseras är bland annat data från Rättsmedicinalverket som inkluderar obduktions- och polisprotokoll samt foton, liksom klimatdata från SMHI.
– Det finns internationell forskning om mänsklig nedbrytning i relation till dödstillfälle men den har visat sig vara platsspecifik och där det saknas data för vårt svenska klimat. Den förstudie som vi gjorde 2021 visar att vi utifrån denna typ av analys kan omarbeta existerande metoder för att passa en svensk kontext. Med det sistnämnda kan vi ge ny kunskap om nedbrytningsprocesser som är unika för Sverige, fortsätter Anja Petaros.
