Hovrätten skärper straffet för en SiS-anställd man som dömts för våldtäkt av en intagen kvinna.
En oenig domstol anser att mannen gjort sig skyldig till ett ”särskilt allvarligt maktövergrepp” när han våldtagit en målsägande som stod under tvångsvård – oaktat att han och målsäganden haft någon form av relation med varandra.
Mannen åtalades för att vid flera tillfällen ha genomfört samlag med målsäganden – trots att denne inte deltagit frivilligt, utan istället förmåddes att delta genom att mannen missbrukade att hon stod i beroendeställning till honom.
Mannen arbetade som behandlingsassistent på det SiS-hem där målsäganden för tillfället var tvångsplacerad.
Berättade för cheferna
I förhör berättade kvinnan hur hon och den åtalade mannen hade samlag nästa varje arbetspass som mannen arbetade, även om det ibland var uppehåll. Hon uppgav att hon egentligen inte ville det som hände, men att det gav henne privilegier. Mannen ordnade extra cigaretter till henne och såg till att hon fick fler utevistelser. När hon fick reda på att mannen hade en flickvän gick hon till chefen för boendet för att ”prata ut”. Hon ville inte göra någon polisanmälan, men boendet gjorde det.
Mannen nekade till att han skulle haft samlag med någon av de intagna på boendet. Han beskrev det som att målsäganden ibland fick lite extra cigaretter för att hon skulle lugna sig, ett beslut som personalen hade delade meningar om. Mannen berättade att han tyckte om målsäganden som person, men inte som i en relation. Att han skickat puss-hjärtan till henne i meddelanden var enligt hans mening inte konstigt alls. Om det förekom lättklädda bilder i konversationen dem emellan var det inget som han bad om. Hans uppfattning var att målsäganden hittat på allt på grund av svartsjuka och eventuell påverkan från andra personer.
Boendets institutionschef vittnade dock om att den åtalade mannen, när han konfronterats med de uppgifter målsäganden lämnat, bekräftat att han haft en sexuell relation med målsäganden. Han svarade dock inte på frågan om den ägt rum under tiden målsäganden var placerad på boendet.
Bedömdes som mindre grovt brott
Tingsrätten bedömde målsäganden som både trovärdig och tillförlitlig och konstaterade att det saknades anledning att misstänka att hon sanningslöst beskyllt mannen för så pass grov brottslighet som det rörde sig om. När det gällde mannens uppgifter ansåg tingsrätten att dessa hade en begränsad betydelse vid bedömningen av vad som förekommit mellan honom och målsäganden. Tingsrätten pekade här på de ”svepande och ansträngda” uppgifter han lämnat vid rätten samt det faktum att han under förundersökningen berättat om en sexuell relation och sedan helt förnekat denna under förhandlingen.
Enligt tingsrättens bedömning hade parternas sexuella samvaro ”ägt rum frivilligt och ömsesidigt inom något som båda parterna synes ha betraktat som en kärleksrelation”. Tingsrätten ansåg dock att mannen ”allvarligt missbrukat” att målsäganden stått i beroendeställning till honom – och han skulle därför dömas för våldtäkt, mindre grovt brott. Påföljden bestämdes till ett års fängelse och han dömdes även att betala 215 000 kronor i skadestånd till målsäganden.
Oenig hovrätt dömer mannen för våldtäkt
Domen överklagades till hovrätten – som nu skärper straffet för mannen.
Hovrätten pekar i domen på den ”särskilda utsatthet som en ung människa som är föremål för tvångsvård befinner sig i. Målsäganden befann sig på en låst avdelning och var där helt beroende av personalen på avdelningen. Att som anställd i detta läge inleda en sexuell relation med en intagen ungdom är, enligt hovrätten, ”tveklöst att anse som ett maktövergrepp mot en svagare person”.
Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten att mannen ska dömas för våldtäkt av normalgraden. Detta eftersom målsäganden befunnit sig i ett påtagligt underläge och framstår som än mer skyddslös i den aktuella situationen mot bakgrund av hennes problematik. Oavsett vad målsäganden haft för inställning till relationen anser hovrätten att mannens agerande i anställningen framstår som ”ett särskilt allvarligt maktövergrepp”. Påföljden skärps därför till två års fängelse.
Ett hovrättsråd är skiljaktig och anser att tingsrättens dom bör fastställas.
