Offert var en utbytesstudent som var inneboende hos den 42-årige mannen i en lägenhet på Södermalm i Stockholm. En väktare som färdades i bil stoppades nattetid av utbytesstudenten som, blödande och endast iförd kalsonger, hade sprungit ut på gatan från lägenheten.
Mannen, som uppgav att han hade knivskurits av sin hyresvärd, fördes i ambulans till sjukhus och hyresvärden, som var nedfläckad med blod, greps av polis.
Läkare kunde konstatera att mannen skurits upprepade gånger i halsen och i sidan av bröstkorgen men skadorna bedömdes inte som livshotande.
Hyresvärden, en 42-årig man, döms nu av Stockholms tingsrätt till fyra års fängelse för mordförsök. 42-åringen, som varit påverkad av narkotika och alkohol, har själv uppgett att det varit den inneboende mannen som attackerade honom och inte tvärtom.
Tingsrätten anser dock att värdens tillförlitlighet och trovärdighet är mycket låg. Den inneboende mannens berättelse stöds bland annat av uppgifter från en annan man som vid gärningstillfället haft ett pågående videosamtal med honom.
Även den tekniska bevisningen, bland annat i form av blodspårsanalys, ger starkt stöd för målsägandens berättelse.
Tingsrätten anser därför att det är bevisat att 42-åringen uppsåtligen och oprovocerat har angripit sin inneboende med livsfarligt knivvåld när mannen legat i sin säng. Att skadorna inte blivit mer allvarliga är enligt tingsrätten en tillfällighet och gärningen rubriceras som mordförsök.
42-åringen har dock enligt ett rättspsykiatriskt utlåtande varit påverkad av en allvarlig psykisk störning som medfört en nedsatt förmåga att anpassa sitt handlande. Av utlåtandet framgår också att han inte nu lider av någon sådan störning.
Även om han handlat med uppsåt så anser tingsrätten att det finns anledning att ta hänsyn till detta när det gäller straffet och han döms nu till fyra års fängelse, trots att det har handlat om självförvållat rus.
Tingsrätten redogör i domskälen för sina rättsliga överväganden:
”Av 30 kap. 6 § brottsbalken framgår att den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning i första hand ska dömas till en annan påföljd än fängelse. Rätten får döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Vid bedömningen av om det finns sådana skäl ska rätten beakta dels om brottet har ett högt straffvärde, dels om den tilltalade saknar eller har ett begränsat behov av psykiatrisk vård, dels om den tilltalade i anslutning till brottet själv har vållat sitt tillstånd genom rus eller på något annat liknande sätt.”
Tingsrätten fortsätter:
”Rätten får dock enligt paragrafens andra stycke inte döma till fängelse, om den tilltalade till följd av den allvarliga psykiska störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt. Detta gäller dock inte om den tilltalade har vållat sin bristande förmåga genom rus eller på annat liknande sätt. Om rätten efter en prövning av vad som nu sagts finner att någon påföljd inte bör dömas ut ska den tilltalade, enligt vad som föreskrivs i lagrummet tredje stycke, vara fri från påföljd..”
Tingsrättens konstaterar dock:
”Tingsrätten har i sin bedömning av uppsåtsfrågan funnit att X inte till följd av den psykiska störningen saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller saknat förmåga att anpassa sitt handlande till en sådan insikt. Trots den sistnämnda slutsatsen finner tingsrätten även skäl att konstatera att X vållat sitt psykotiska tillstånd genom rus.”
Tingsrätten fortsätter:
”Det framgår av den rättspsykiatriska utredningen att X varit medveten om att det inträffat att han reagerat avvikande på alkoholförtäring. X har sålunda redan år 2005, under en anstaltsvistelse, uttryckt att han kunde övermannas av paranoida föreställningar om att personer ville honom illa, speciellt när han drack alkohol. X har därför åtminstone varit oaktsam med avseende på att ruset framkallat den allvarliga psykiska störningen.”
Foto:TT
