En 52-årig kvinna hade sålt en hundvalp i sin kennelverksamhet. Efter att hon tillfälligt fått tillbaka hunden av köparen hade hon sedan vägrat att lämna tillbaka den.
Köparen yrkade om särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten, KFM, för att få tillbaka valpen.
Trots flera besök av KFM vägrade 52-åringen att lämna tillbaka hunden. Hon uppgav bland annat att hon aldrig skulle säga var hunden fanns och att hon ”hellre tog ett fängelsestraff än att lämna tillbaka den”. Enligt kvinnan hade valpen misskötts av köparen.
Efter flera misslyckade försök att hämta valpen förelade KFM kvinnan att mot vite utge den. Kvinnan invände då att hunden hade sprungit bort. Hon hade gjort olika insatser för att hitta den, men utan resultat. Tre månader efter försvinnandet dödsförklarades hundvalpen.
KFM ansåg att kvinnans förklaring inte var trovärdig, och yrkade i tingsrätten att viten om sammanlagt 30 000 kronor skulle utdömas.
Tingsrätten ansåg dock att kvinnans förklaring om att hunden sprungit bort skulle godtas. Bland annat hade kvinnan ringt till en bekant samma kväll som försvinnandet och uppgivit att valpen sprungit bort.
Tingsrätten ansåg också att uppsatta lappar om hundens försvinnande, samt att ersättning betalats ut från försäkringsbolag, gav stöd åt kvinnans förklaring.
Tingsrätten konstaterade att om hunden var bortsprungen och död så hade förelagda viten förlorat sin betydelse, och lämnade därför KFM:s talan utan bifall.
Även hovrätten godtar nu kvinnans förklaring och fastställer därmed tingsrättens dom.
Foto: TT
