Kommunens beslut att varna ett bolag med stöd av alkohollagen upphävs.
Bolagets serveringstillstånd gällde nämligen bara i två dagar och vid tidpunkten för beslutet hade tillståndet löpt ut.
Kommunen saknade därför lagstöd för varningen.
Det anser både förvaltningsrätten och kammarrätten.
Ett bolag anordnade i mitten av juli 2022 en tvådagarsfestival, och erhöll i samband med detta ett tillfälligt alkoholserveringstillstånd av Socialnämnden i Helsingborgs kommun.
I september 2022 meddelades bolaget en varning av nämnden med stöd i alkohollagen. Enligt nämnden hade bolaget eftersatt sin skyldighet att hålla ordning vid servering av alkohol.
Bolaget överklagade beslutet och ville att beslutet att meddela en varning skulle upphävas.
Hade löpt ut
Frågan i Förvaltningsrätten i Malmö var huruvida en varning över huvud taget kunde meddelas med stöd i alkohollagen till ett bolag vars serveringstillstånd har löpt ut.
Enligt 9 kap 17 § alkohollagen får en kommun meddela en innehavare av serveringstillstånd en varning om denne inte uppfyller kraven som uppställs i tillståndet eller inte följer de serveringregler som följer av alkohollagen.
Förvaltningsrätten konstaterade att det av ordalydelsen i lagen verkar som att varning endast kan meddelas den som har ett serveringstillstånd vid tidpunkten för kommunens beslut.
Enligt tidigare praxis i kammarrätten förutsätter en varning att ett serveringstillstånd kan återkallas. I det tidigare fallet hade ett företag serverat alkohol utan serveringstillstånd, och senare beviljats tillstånd i förening med en varning för den tidigare överträdelsen. Detta var enligt kammarrätten inte ett giltigt beslut, eftersom en återkallelse av serveringstillståndet inte var möjligt eftersom ett sådant saknades vid tidpunkten för beslutet.
Hamnade i kammarrätten
Omständigheterna i det aktuella fallet var visserligen annorlunda från tidigare praxis, men med beaktande av att kammarrätten pekat på en nödvändig koppling mellan varning och återkallelse, bedömde förvaltningsrätten att det saknades förutsättningar för nämnden att meddela bolaget en varning.
Bolagets överklagande bifölls därför, och nämndens beslut upphävdes.
Nämnden överklagade beslutet och tillade i Kammarrätten i Göteborg att övervakning av verksamheter med ett tillfälligt serveringstillstånd vore meningslöst om en varning inte kan meddelas. Vid tiden för beslutet planerade bolaget att arrangera ännu en festival, och om en sanktion fick meddelas skulle högre krav kunna sättas på bolaget.
Saknas stöd i praxis
Kammarrätten konstaterar att sanktioner enligt alkohollagen är ingripande åtgärder i en näringsidkares verksamhet. Det krävs därför ett tydligt stöd i lagtext för att meddela sådana.
Det finns inget stöd i förarbeten eller praxis för att tolka uttrycket ”innehavare av serveringstillstånd” i 9 kap 17 § alkohollagen som att sanktioner kan riktas till någon som inte längre har ett serveringstillstånd.
Eftersom bolaget inte hade ett serveringstillstånd vid tidpunkten för nämndens beslut, saknade beslutet stöd i lag. Nämndens överklagande avslås därför. (Blendow Lexnova)
