Hovrätten frikänner en man som i tingsrätten fällts för att ha misshandlat sin hustru.
Ny bevisning i form av en rekonstruktion har landat i slutsatsen att det omöjligt kan ha gått till på det sätt som åklagaren gjort gällande.
Rättens ledamöter är dock inte ense i sin syn på rekonstruktionens bevisvärde och två ledamöter vill fälla.
Det var i februari 2018 i Varbergstrakten som händelsen som misshandelsåtalet kretsar runt utspelade sig. Kvinnan hade dock inte anmält händelsen direkt, utan först i november 2019 gått till polisen med sina anklagelser.
När kvinnans 50-årige ex-make åtalades vid Varbergs tingsrätt var det för att ha sparkat kvinnan ett flertal gånger på kroppen, med följden att hon föll ur en säng och slog i golvet och en trappa i den gemensamma bostaden med smärta och blåmärke som följd. Uppgifterna kring vad som egentligen hänt gick dock isär.
Dömdes till samhällstjänst
Enligt kvinnan hade hon druckit ett glas vin och gått och lagt sig relativt tidigt, eftersom hon skulle lägga de båda gemensamma barnen. Några timmar senare hade hon blivit väckt av mannen, som var berusad och ville att hon skulle skriva på ett avtal där hon frånsades sig rätten till sin del av hans aktier. När kvinnan sagt att hon inte ville skriva på någonting skulle mannen ha blivit mycket upprörd och flera gånger ha sparkat kvinnan ur sängen. Den tredje gången hade sparken varit så kraftig att kvinnan flugit genom luften och slagit låret i trappan – och det hade gjort så ont att kvinnan först trott att lårbenshalsen var av, uppgav hon under huvudförhandlingen.
Enligt mannen var det i själva verket kvinnan som hade druckit mycket alkohol. Hon hade dessutom varit arg eftersom mannen nyligen sagt att han ville separera. Mannen hade lagt sig tidigt eftersom han hade ett viktigt möte på jobbet dagen efter – men innan han hunnit somna hade kvinnan kommit in och tänt lampan. ”Om jag inte kan sova så ska du inte heller sova, din jävel”, hade hon sagt och mannen hade upplevt henne som kraftigt berusad. När mannen släckte lampan tände kvinnan den på nytt och hon knuffade sedan ut honom ur sängen. Han hade i detta skede knuffat tillbaka genom att lösa bort kvinnan med armen. Kvinnan hade sedan pekat på sitt ben och sagt ”titta nu vad du har gjort” – och förklarat att hon skulle polisanmäla mannen.
Ord stod alltså mot ord kring vad som hänt, men tingsrätten valde att gå på åklagarens linje och dömde mannen till villkorlig dom och 75 timmars samhällstjänst för misshandel.
Fotografier viktig bevisning
Domstolen tog fasta på fotografier av kvinnans lår med ett stort blåmärke som enligt rättsintyg sannolikt uppkommit till följd av ospecifikt trubbigt våld, som att falla mot eller stöta i ett avlångt utstickande trubbigt föremål, som en trappkant. Kvinnans trovärdiga berättelse vann även stöd av vittnesmål från två personer som träffat henne kort efter händelsen och fått se blåmärket – och slutsatsen blev att det var styrkt att mannen agerat som åklagaren påstått.
Tingsrätten avfärdade därmed mannens invändning om att det hade varit fysiskt omöjligt att sparka kvinnan ända från sängen till trappan och att kvinnans skador varit självförvållade. Det var också osannolikt att kvinnan – så som mannen gjort gällande – anmält händelsen först närmare två år efter händelsen eftersom hon då var missnöjd med utfallet av bodelningen.
Mannen dömdes för misshandel av normalgraden, men med hänsyn till att han var tidigare ostraffad och lång tid gått sedan händelsen var det inte motiverat med fängelse.
Rekonstruktion gjordes inför hovrättens prövning
Försvaret överklagade och åberopade i Hovrätten för Västra Sverige ny bevisning i form av vittnesförhör med en kriminaltekniker och pm samt filmer från en rekonstruktion av den påstådda gärningen som teknikern utfört.
Vid rekonstruktionen har en figurant knuffats ned från sängen i fråga 15 till 20 gånger. Inte vid något av tillfällena har figuranten hamnat i trappan – och kriminalteknikern säger sig även vid några tillfällen ha ersatt 50-åringen i sängen, för att se till att han verkligen tog i när han knuffade. Kriminalteknikerns slutsats är att det ”omöjligt att flyga från sängen och hamna på det andra eller tredje trappsteget”. Slutsatsen baserar sig dels i rekonstruktionerna, dels i matematiska beräkningar.
”En person kan aldrig skapa den kraft som krävs för att få en annan person att landa på trappan på det sätt som målsägande beskrivit”, enligt kriminalteknikern – som även betonat att det inte finns något att ta spjärn mot i sängen för att skapa större kraft samt att en person som blir knuffad naturligt försöker skydda sig i fallet.
Inte ovanligt med sen anmälan
Att en polisanmälan sker långt efter att gärningen begåtts är inte helt ovanligt när det gäller relationsvåld och behöver inte alls bero på hämndmotiv, konstaterar hovrätten. En sen anmälan gör dock att bevisläget försämras och kvinnan har hörts av polis först runt 18 månader efter gärningstillfället – och både mannen och vittnena har hörts ännu senare. För en fällande dom måste höga krav också ställas på stödbevisningen.
Åklagaren har här lutat sig mot rättsintyg, fotografier av skadan och två vittnesförhör. Rättsintyget ger här stöd för att blåmärket uppkommit den aktuella dagen och kan bero på ett fall eller istötning mot ett avlångt utstickande trubbigt föremål som till exempel en trappkant. Slutsatserna i intyget är samtidigt förenliga både med kvinnans berättelse och med mannens, som går ut på att kvinnan fallit i trappen på eget bevåg efter att ha sprungit upp och ned flera gånger. Vittnena har i och för sig lämnat klara och trovärdiga berättelser, men först i efterhand fått ta del av kvinnans berättelse. Ett av vittnena är dessutom syster med kvinnan och ovän med mannen sedan många år tillbaka.
Oenig hovrätt friar mannen
Rekonstruktionen får samtidigt anses visa att mannen inte skulle ha kunnat sparka den liggande kvinnan ut ur sängen så att hon slagit i trappan. Kvinnan har i tilläggsförhör gjort gällande att hon varit på väg att resa sig och en förklaring till skadan skulle då kunna vara att hon fått en spark när hon stått på ett ben och sedan roterat och fallit mot trappan.
Kvinnans uppgifter kan dock inte utan vidare godtas. Det råder ingen tvekan om att hon skadat sig vid tillfället, men kvinnans uppgifter om själva händelseförloppet stöds inte i tillräcklig grad av någon annan bevisning, betonar hovrätten. Åklagaren kan under dessa omständigheter inte anses ha styrkt att det gått till på det sätt som anges i gärningsbeskrivningen och misshandelsåtalet ogillas nu.
Hovrätten är dock inte enig i sin bedömning. En skiljaktig tillförordnad hovrättsassessor och en nämndeman vill bifalla åtalet och fastställa tingsrättens dom. Rekonstruktionen har enligt de skiljaktiga ledamöterna ett lågt bevisvärde, bland annat eftersom den genomförts med mannen och hans nuvarande sambo som figuranter trots deras uppenbara intresse i utfallet. (Blendow Lexnova)
