Den idag 20-åriga kvinnan åtalades vid Götebrogs tingsrätti tingsrätten för dråpförsök efter att ha knivhuggit sin pojkvän i samband med ett bråk i en lägenhet våren 2013.
Kvinnan uppgav själv att hon hade försökt freda sig från ett angrepp från pojkvännens sida och åberopade därför nödvärnsrätten. I andra hand åberopade hon så kallad nödvärnsexcess eftersom hon hade haft svårt att besinna sig.
Pojkvännen erkände att han hade tagit ett strypgrepp på kvinnan i samband med bråket men uppgav att detta hände först efter det att hon hade tagit sig in genom en låst badrumsdörr och huggit honom med kniven.
Skadorna hade inte blivit livshotande men ett av huggen hade resulterat i en luftansamling i en lungsäck och kunde enligt rättsläkaren lika gärna ha lett till allvarligare skador.
Tingsrätten godtog kvinnans uppgifter att pojkvännen inlett våldsamheterna i köket med bland annat slag mot ansiktet och att hon då huggit honom i knäet med kniven. Detta hugg hade utdelats i nödvärn och omfattades inte heller av åtalet.
Tingsrätten kom dock fram till att det var bevisat att kvinnan, i motsats till vad hon själv hävdade, något senare hade angripit pojkvännen i badrummet och att det var då som huggen mot bröstet hade utdelats. Nödvärnsrätten hade vid det laget upphört, enligt tingsrätten.
I samtal med SOS Alarm hade kvinnan försökt stoppa den hjälp som pojkvännen hade tillkallat.
Tingsrättens krev i sina domskäl:
”MÄ (målsäganden) lämnade lägenheten och ringde SOS alarm. Samtalen har spelats upp vid huvudförhandlingen. Vid de två första samtalen är det MÄ som ringer och säger att han har blivit knivhuggen i lungorna och har svårt att andas. Det tredje samtalet rings av X (den tilltalade) som säger att MÄ har ringt, men att allting är ett missförstånd och ’du kan avbryta det’ när larmoperatören talar om att ambulans är på väg.”
Tingrätten ansåg att hon därför hade varit likgiltig inför att attacken kunde få dödlig utgång. Den knivhuggne mannen ansåg att gärningen skulle rubriceras som mordförsök. Med hänsyn till bland annat den provokation och det slagsmål som hade föregått knivhuggningen ansåg tingsrätten dock att gärningen skulle rubriceras som dråpförsök.
Kvinnan var visserligen bara 18 år vid brottet men enligt tingsrätten var det otänkbart med annan påföljd än fängelse. Hon dömdes därför till två års fängelse och närmare 120 000 kronor i skadestånd.
Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige som nu gör samma bedömning som tingsrätten när det gäller både skuldfrågan och brottsrubriceringen.
När det gäller påföljden skriver hovrätten:
”I fråga om påföljd delar hovrätten tingsrättens uppfattning att gärningens straffmätningsvärde, med beaktande av att X endast var 18 år vid tillfället, motsvarar ett fängelsestraff om två år. Hovrätten anser också att gärningens straffvärde och allvar gör att det finns skäl att bestämma påföljden till fängelse.”
Frivården har dock angett att brottsligheten har en koppling till kvinnans fleråriga problematik med missbruk och psykisk ohälsa och man har därför förordat att kvinnan fortsätter den behandling som redan påbörjats.
Hovrätten dömer därför kvinnan för dråpförsök men ändrad påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
Foto: TT
