En 40-årig kvinnan döms för bedrägeri mot Danske Bank efter att ha lämnat felaktiga uppgifter vid en låneansökan, vilket lett till att banken lånat ut 2 miljoner kronor.
Försvaret pekar på slarvig kreditgivning.
”Den invändningen har dock inte bäring i detta fall där syftet har varit att lura banken med tämligen förslagna metoder”, skriver tingsrätten i domen.
Den 12 juni 2020 utbetalade Danske Bank en bostadskredit på 2 020 000 kronor till en 40-årig kvinna. Bostadskrediten grundade sig på en låneansökan den 4 maj 2020 med en namnteckning med kvinnans namn som banken har beviljat.
Av skuldebrevet framgår att den ställda säkerheten är en pant som enligt låneansökan består av en bostadsrätt på den adress där kvinnan och hennes familj bor.
Enligt tingsrätten går det att utläsa felaktiga uppgifter i låneansökan som att det bara finns en vuxen person i hushållet, att kvinnan är frånskild, att hon är anställd hos ett fastighetsbolag sedan 2019, att hennes månadslön är 38 000 kronor och att det inte finns några barn i hushållet. Till ansökan har kvinnan även lämnat ett anställnings- och inkomstintyg som är förfalskade.
Det framgår även av Skatteverkets uppgifter att kvinnan hade ränteuppgifter om 1 000-tals kronor till såväl Express Bank som SEB. Av låneansökan att döma hade kvinnan dock inte några andra krediter.
Kvinnan har förnekat att hon har över huvud taget sett låneansökan innan polisen höll sina förhör med henne. Enligt kvinnan har hon haft telefonkontakter två eller tre gånger med en person som heter Maxim, vilken gav henne instruktioner om vad hon skulle göra för att få bostadskrediten. Maxim kom hon i kontakt med genom en arbetskamrat som hade själv skaffat ny bostad. Kvinnan har förklarat att det var arbetskamraten som gav henne kontaktuppgifterna till denna man som påstods arbeta på Danske Bank.
Ett alias
Åklagaren har förklarat att Maxim är ett alias. Personen är en person som, enligt åklagaren, är dömd av Stockholms tingsrätt i februari 2022 för sin inblandning i illegal kreditförmedlingsverksamhet till fängelse flera år. Domen är överklagad.
Kvinnan har berättat att Maxim lät som en bankman kan förväntas låta i telefon när hon skulle ansöka om lån. Enligt Maxim skulle banken göra en kreditupplysning. Kvinnan har berättat att det på telefonenens display stod Danske Bank. Minst två gånger pratade hon med Maxim på telefon. Maxim tog in uppgifter om make, barn och inkomster. För att banken skulle se hennes inkomster signerade hon med sitt BankID.
Kvinnan berättar även att det inte är hon som har undertecknat låneansökan. Namnteckningen liknar dock lite grann hennes egen namnteckning.
Kvinnan har förklarat att hon inte har betalat Maxim något för att hans hjälp.
”Vid synen på namnteckningarna på låneansökan, skuldebrevet och överlåtelseavtalet har framgått att de är personliga, karaktäristiska och påtagligt lika varandra. Överlåtelseavtalet är endast indirekt kopplat till bostadskrediten. Sannolikheten för att alla tre namnteckningarna eller något av dem är förfalskade måste bedömas som mycket liten. Det sagda talar för att det är NN som har undertecknat låneansökan”, skriver tingsrätten.
Enligt domstolen är det heller inte trovärdigt att kvinnan skulle ha trott att Maxim med sin hotmailadress och kännedom om hennes makes betalningsanmärkningar arbetade på banken.
Likgiltig
Enligt tingsrätten är kvinnan så angelägen om att få en bostadskredit beviljad för att kunna förvärva en ny bostad att hon var likgiltig inför vad det var som hon signerade med sitt BankID eller om Maxim framställde falska urkunder som underlag för hennes låneansökan.
Domstolen anser också att kvinnan varit likgiltig när hon förstod att låneansökan innehöll felaktiga uppgifter.
Åklagaren har gjort gällande att kvinnan genom att ge in sin låneansökan – själv eller i samförstånd med andra personer – har lurat banken att bevilja och betala ut en bostadskredit till henne på 2 020 000 kr och att vilseledandet innebar vinning för gärningspersonerna och skada för banken.
Enligt försvararen är det i målet inte styrkt att banken inte skulle ha beviljat bostadskrediten på korrekta uppgifter om kvinnan eller att de felaktiga uppgifterna hade någon betydelse för bankens kreditprövning. Vidare har försvararen hävdat att det inte är styrkt att banken har drabbats av någon skada av dispositionen. Här har försvararen hänvisat till bland annat att bostadskrediten var förenad med panträtt i kvinnans bostadsrätt.
”Att banken inte har lidit någon faktisk skada innebär att en prövning ska göras om det vid tidpunkten för dispositionen har funnits en beaktansvärd fara för slutlig förlust (skada) för banken. Redan vid tidpunkten för en disposition som ”innebär” vinning för gärningspersonerna och skada för banken kan ett brott vara fullbordat. Ett bedrägeribrott kan alltså vara fullbordat innan man ens vet om banken kommer att lida någon slutlig förlust (skada)”, skriver domstolen.
Enligt tingsrätten får det ”hållas för visst att banken inte skulle ha beviljat NN bostadskrediten på samma villkor som skedde, om kreditinstitutet hade grundat sin kreditprövning enbart på korrekta uppgifter om henne. Det finns ett orsakssamband mellan vilseledandet och dispositionen”.
Försvarets invändning och tingsrättens svar
Tingsrätten noterar även att försvaren har menat att åklagaren inte har åberopat något förhör med personal på banken om hur kreditprövningen har gått till, att det inte är visat att banken har gjort erforderliga kontroller av inkomna uppgifter och att den bristen ska gå ut över åtalet.
”Slarvig kreditgivningen kan – frånsett att vårdslös kreditgivning kan utgöra ett rättsfaktum i ett civilrättsligt sammanhang – möjligen påverka straffvärdet då bankens lättsinnighet kan tala för att gärningspersonerna inte har varit särskilt förslagna. I detta fall torde försvararen mena att NN inte ska bära ansvaret för de felaktiga uppgifter som kan ha smugit in och som hade fastnat i en korrekt utförd kontroll hos banken. Den invändningen har dock inte bäring i detta fall där syftet har varit att lura banken med tämligen förslagna metoder”, skriver tingsrätten i domen.
Tingsrätten konstaterar sammanfattningsvis att dispositionen har inneburit en tillräckligt beaktansvärd fara för slutlig förlust (skada) för banken respektive vinning för kvinnan och andra personer, att hon tillsammans och i samförstånd med andra personer också objektivt sett har gjort sig skyldig till bedrägeri medelst brukande av falsk urkund.
Bedrägeribrottet har inte lett till att banken har drabbats av någon faktisk skada. Brottet bör därför inte rubriceras som grovt med hänsyn till att det avsett ett betydande belopp. Däremot bör bedrägeribrottet rubriceras som grovt med hänsyn till att gärningspersonerna har använt falska urkunder.
Tingsrätten dömer kvinnan till villkorlig dom som ska förenas med 100 dagsböter om 180 kronor.
