En man dömdes till fyra års fängelse i tingsrätten för grovt bedrägeri vid 16 tillfällen och försök till grovt bedrägeri. I hovrätten frias dock mannen efter rättsutlåtande från en professor i barn- och ungdomspsykiatri som pekar på mannens autism och menar att han är oförmögen att manipulera någon annan.
Målsägandena i ett bedrägerimål som varit aktuellt i södra Sverige har under en period varit i ekonomiskt trångmål, vilket lett till att de ådragit sig många skulder. Flertalet av dem har berättat att de tagit sms-lån och andra korttidskrediter.
Den i målet åtalade mannen, som i dag är 30 år, har bedrivit en webbsajt för sms-lån där målsägandena har ansökt om lån. I vissa fall har målsägandena beviljats lån och i vissa fall har de även nekats lån. Målsägandena har kryssat i att de har läst villkoren och att de har godkänt dem.
Av villkoren för lånetjänsten framgick det att om man ansökte om ett lån utan att uppfylla de grundläggande kraven för att beviljas ett lån, eller om man ansökte om ett lån som man inte hade för avsikt att betala tillbaka, så blev man som lånesökande – trots att låneansökan avslagits – betalningsskyldig med ett belopp motsvarande det belopp som låneansökan avsåg.
38 procents ränta
På skulden löpte avtalad månadsränta om 38 procent. Enligt villkoren kapitaliserades den avtalade räntan sedan vid varje månadsskifte, varvid det under nästkommande månad belöpte ränta på hela det sålunda kapitaliserade beloppet.
På grund av den höga räntan växte kraven mot målsägandena förhållandevis snabbt. De krävda kapitalbeloppen har uppgått till flera hundratusen upp till en och en halv miljon kronor per målsägande. Kraven har inte avsett svenska kronor, utan euro eller brittiska pund.
Under år 2015 valde den åtalade mannen att driva in dessa krav. I målet har han berättat att han inte ville att omvärlden skulle veta hur stora fordringar han egentligen hade och valde därför att anlita några utländska bolag som inkassomandatarier.
Tillsammans med de utländska bolagen har han ansökt om betalningsförelägganden hos Kronofogdemyndigheten som i samtliga fall har meddelat utslag om betalningsföreläggande, vilket innebär att respektive målsägande delgivits kravet och därefter medvetet valt att inte bestrida detsamma.
Av en tingsrättsdom framgår det att lånetjänsten bedrevs genom mannens egna bolag men att den egentliga långivaren var han själv eller – något senare – en annan privatperson som valt att låna ut pengar via den aktuella tjänsten.
Mannen åtalades även för grova bidragsbrott då han har anställt sin mormor i företaget med väldigt hög månadslön, om 380 000 kronor, som senare blivit sjuk och fick hög sjuklön, vilket företaget kompenserats för. Detsamma gällde för honom själv. Enligt åklagaren var deras anställningar konstruerade med enda syftet att arbetsgivaren skulle komma åt kompensationen för höga sjuklönekostnader. Sjuklönen har sedan inte betalats ut utan lönen har bokförts på ett avräkningskonto och reglerats genom att skuldebrev utfärdats.
Tingsrättens dom
Tingsrätten konstaterade att händelseförloppet som ligger bakom åtalspunkterna har inneburit att mannen skaffat sig stora krav på privatpersoner och på staten. När han förklarat hur dessa stora krav uppstått, har han – ”med en extrem tillämpning av juridiken” – vidhållit att dessa krav från början till slut varit riktiga.
Tingsrättens slutsats var att mannen ”utformat sina ansökningar om betalningsföreläggande på ett vilseledande sätt i så måtto att det lätt gått att missta sig om skuldens storlek och ursprung. Han har enligt tingsrätten använt sig av Kronofogdemyndighetens tillitsskapande indrivningsverksamhet för att få målsäganden att tro att den uppdiktade fordringen i själva verket var rätt och riktig och därmed förmått målsägandena att skriva under delgivningskvittona utan att bestrida fordringarna”.
Ansökningarna måste alltså anses totalt grundlösa, eller – som åklagaren uttryckt det i sina gärningspåståenden – uppdiktade.
Tingsrätten ansåg inte att mannens agerande kan förklaras med oförstånd då han har autism och som han förklarat därför inte förstått hur omvärlden tänker. Det är enligt tingsrätten ”en uppenbar fiktion”.
”Det står klart att N.N vetat precis vad han velat åstadkomma och att han också lyckats med detta. Enligt tingsrätten har han haft ett avsiktsuppsåt till det resultat han uppnått. Han ska således dömas för bedrägeri”.
När det gäller sjuklönerna konstaterade tingsrätten att det enda syftet med anställningsavtalen och de efterföljande sjukskrivningarna har varit att anställningarna och sjukskrivningarna skulle medföra att mannens bolag erhöll kompensation för höga sjuklönekostnader.
”Att göra på det sättet är att lura systemet på ett brottsligt sätt”, skrev tingsrätten.
Mannen dömdes till fyra år fängelse och fem års näringsförbud.
Men åklagaren lyckas inte övertyga hovrätten som ogillar åtalen.
I hovrätten har åklagaren yrkat att mannen ska dömas till längre fängelsestraff medan mannen själv har yrkat att hovrätten ska frikänna honom.
Vittnesförhör och rättsutlåtande
I hovrätten har ett vittnesförhör hållits med en professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap som även lämnat ett rättsutlåtande. Professorns bedömning är att den dömde mannen är protypiskt autistisk, vilket innebär att han uppfyller samtliga aspekter som står i diagnoskriterierna för autism och mer därtill. Han förklarar att mannens specialintresse är avtalsvillkor och att han har haft detta intresse länge.
Bland annat konstaterar professorn att mannen saknar förmågan att göra bedömningar av vad som är rimligt och proportionerligt. Enligt professorn är mannen inte kapabel till att manipulera människor.
Hovrätten konstaterar att mannen, mot hans nekande, är den faktiska företrädaren för samtliga utländska bolag som anges i gärningsbeskrivningarna.
Hovrätten konstaterar även att det inte kan uteslutas att avtal med målsäganden har ingåtts på sätt som den åtalade mannen har gjort gällande. Åklagaren har därmed inte bevisat att han har använt uppgifter från målsägandena till att skapa helt osanna fordringar.
”Genom att kryssa i att lånevillkoren accepteras och sedan fullfölja ansökan om ett lån har de som ansökt om lån ingått avtal med den som står bakom XX (bolaget reds anm.). Att bolaget de facto lånade ut pengar som tillhör privatpersoner förändrar inte den bedömningen. Om den som fått ett lån beviljat inte fullföljde betalningsplanen eller om gjord låneansökan aldrig beviljades var det XX som enligt avtalet hade rätt till ersättning enligt av sökanden accepterade avtalsvillkor”.
Hovrätten konstaterar att utlåningen har varit fråga om näringsverksamhet, vilket innebär att mannen inte haft rätt att åberopa de villkor som han gjort gällande mot målsägandena. Fordringarna som ligger till grund för ansökningarna om betalningsföreläggande har därmed objektivt sett utgjort oriktiga fordringar.
Vidare konstaterar hovrätten att den påstådda brottstiden som framgår i gärningsbeskrivningen inte är korrekt. Vilseledandet ska nämligen ha ägt rum tiden efter att mannen ansökte om betalningsföreläggande.
Enligt hovrätten har inte underlåtenheten att bestrida föreläggandet inneburit någon skada för målsäganden ”och rimligen inte heller ens en beaktansvärd risk för slutlig skada”.
Specialintresse för avtalsvillkor
Vidare kommer hovrätten in på mannens specialintresse för avtalsvillkor, vilket är kopplat till hans autismdiagnos.
”Han har läst lagar, rättsfall, rapporter och utredningar samt sett hur andra utformar avtalsvillkor och utifrån det utformat sina villkor. Det framgår också att N.N på grund av sin autism har svårt att avgöra vad som är rimligt i ett enskilt fall och att han saknar möjlighet att sätta sig in i andras perspektiv. Annat har inte framkommit än att N.N vid tidpunkten för ansökningarna om betalningsföreläggande var av uppfattningen att det i vart fall kunde vara möjligt att ha den typ av villkor som han hade och till följd av det framställa de krav som han gjorde. Det är därmed inte visat att han vid ansökningstillfällena faktiskt hade vetskap om att det var fråga om oriktiga fordringar”, skriver hovrätten.
Hovrätten skriver att det finns utifrån gärningsbeskrivningarnas utformning och den bevisning som åklagaren har åberopat skäl för att ifrågasätta om samtliga rekvisit som krävs för att det ska föreligga ett bedrägeri är uppfyllda.
”Hovrätten finner inte att det genom åklagarens bevisning har blivit ställt utom rimligt tvivel att N.N har gjort sig skyldig till bedrägeri i något av de fall som påstås”, skriver hovrätten.
Han frias även från åtalet om grovt bidragsbrott då han kunnat dam åberopa lönespecifikation, skuldebrev och arbetsgivardeklarationer där det framgår att mormor har varit anställd, att hon har haft den lön som han har angett samt att han har deklarerat arbetsgivaravgifter för sin mormor.
