En kvinna blev genom bodelning under äktenskap ägare till en liten ö i Stockholms skärgård 1993. Makarna skilde sig år 2006 och ön såldes i juni 2009 av kvinnan för 3,5 miljoner kronor.
Sedan kvinnans före detta make hade avlidit 2010 hävdade dödsboet att kvinnan vid ett bodelningssammanträde 2007 hade gjort en gåvoutfästelse som innebar att hon skulle betala hälften av köpeskillingen för ön till maken.
Protokoll från advokat
Från sammanträdet fanns ett protokoll som angav att kvinnan var beredd på att ”fördela” köpeskillingen.
Stockholms tingsrätt konstaterade inledningsvis att protokollet utgjorde en så kallad urkund som kunde uttrycka en gåvoutfästelse.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Inledningsvis konstaterar tingsrätten att bodelningsförrättaren advokat A upprättat det aktuella protokollet och däri nedtecknat vad som förevarit vid bodelningssammanträdet den l oktober 2007 samt att han försett protokollet med sin underskrift. Ett sådant protokoll är typiskt sett av betydelse som bevis. Tingsrätten anser därmed att protokollet utgör en urkund i den mening som avses i gåvolagen… Frågan i målet är därmed om det hos givaren, K (kvinnan), funnits en benefik gåvoavsikt.”
”Förlikningsförslag”
Kvinnan uppgav att hennes avsikt med protokollets ordalydelse var ett förlikningsförslag – och att det alltså inte fanns någon gåvoavsikt.
Av protokollet från bodelnigssammanträdet framgår bland annat:
”K (kvinnan) uppger. Hon avser att lämna fastigheten till mäklare. Efter försäljning är hon beredd på att fordela köpeskillingen. M (mannen) har en pärm med kvitton avseende reparationer m.m. Partema får fundera på hur köpeskillingen skall disponeras efter försäljning av fritidsfastigheten. Detta mot bakgrund av att K – som är ensam lagfaren ägare – har att inbetala realisationsvinstskatt efter försäljningen. För att den slutliga fördelningen skall bli korrekt föreslår bodelningsförrättaren att man avvaktar Skatteverkets slutliga taxering av försäljningen. Fråga är sålunda hur pengarna skall förvaltas fram till dess och om möjligen förskott kan utbetalas.”
100 000 fördes över
Tingsrätten konstaterade att det varken av rubriken eller av ordalydelsen framgår om det är fråga om en gåva eller ett förlikningsförslag.
Enligt tingsrätten var det även utrett att diskussioner om bodelningen hade pågått under nästan två och ett halvt år och att makarna hade haft olika uppfattningar om bodelningen. Under sådana omständigheter var det enligt tingsrätten mindre troligt att en part att för avsikt att ge motparten en gåva.
Kvinnan hade dock direkt efter försäljningen överfört 100 000 kronor till makens konto – vilket i och för sig kunde tolkas som en manifestering av gåvoavsikten. Tingsrätten kom dock fram till att dödsboet inte hade visat att kvinnan verkligen hade haft någon gåvoavsikt. Hon hade inte avgett något bindande gåvolöfte och tingsrätten gick därför på kvinnans linje.
Hovrätten instämmer
Svea hovrätt instämmer nu huvudsakligen i tingsrättens bedömning men påpekar att bedömningen av huruvida protokollet utgör en urkund inte kan göras fristående från prövningen av om det verkligen har funnits en gåvoavsikt.
Hovrätten anser liksom tingsrätten att dödsboet inte har visat att kvinnan haft någon gåvoavsikt vid sammanträdet. Tingsrättens dom står därmed fast.
Foto: Hasse Holmberg/TT
