Att inläsning av förundersökningen skett utanför ordinarie arbetstid innebär inte att det är en ”praktisk omöjlighet” att notera den nedlagda tiden i kostnadsräkningen.
Det slår hovrätten fast och beslutar att sätta ned ersättningen för ett målsägandebiträde i ett brottmål.
Advokaten var målsägandebiträde i ett brottmål och fick drygt 328 000 kronor i ersättning, varav cirka 233 000 avsåg arbete.
Ersättningsbeslutet överklagades av Justitiekanslern som ansåg att ersättningen för arbete skulle sättas ned med ett belopp motsvarande arbete under 25 timmar.
Buntat ihop inläsningstiden
I sitt överklagande anförde JK att advokaten ersatts för 159 timmars arbete – och att det bör kunna ställas höga krav på arbetsredogörelsen när det rör sig om så pass stora belopp. I detta fall hade advokaten angett att det tog ”ett stort antal dagar” att läsa igenom förundersökningen sedan beräknat posten enligt en formell om tre minuter per sida – och slutligen avrundat uppåt med sju timmar. Enligt JK utgår tiden vid en sådan utformning inte från en sammanställning av verklig nedlagt tid, utan den är istället beräknad i efterhand. När det saknas närmare redogörelser blir det därför svårt att fullt ut bedöma skäligheten i ersättningsanspråket.
Enligt JK gör detta kostnadsräkningen bristfällig – och sådana brister kan gå ut över den som begär ersättningen. Justitiekanslern hänvisade i överklagandet till åklagarens yttrande över kostnadsräkningen och ansåg att advokatens nedlagda tid framstod som väl tilltagen. De påtalade bristerna i kostnadsräkningen gjorde också, enligt JK, att det saknades tillräckligt underlag för att se att den begärda ersättningen i alla delar var motiverad. Dessutom ansåg JK att advokaten inte framfört några omständigheter som gjorde att uppdraget skulle ha varit särskilt komplicerat.
”Inte att skjuta i öppet mål”
Advokaten anförde å sin sida att han läst in förundersökningen succesivt under en längre period – visa dagar har han inte läst en enda sidan medan han under andra dagar ”ostört har läst flera timmar på helger och kvällar”. Därför anser han det vara ”praktiskt omöjligt” att kunna redogöra exakt vilka dagar som respektive timme för inläsning har skett och han har istället använts sig av den vedertagna schablonen om tre minuter per sida. Advokaten pekade vidare på att tidsposten även omfattade inläsning inför huvudförhandlingen varför det inte rörde sig om en avrundning uppåt, som JK påstått. Enligt honom skulle det strida mot god advokatsed att under den långa perioden mellan delgivning av förundersökning och huvudförhandling inte läsa på igen.
När det gällde frågan om målets komplexitet pekade advokaten på att målet handlagts av EBM och inte Polisen, vilket han menar visade att det haft en ”särskild karaktär”. Det faktum att åklagaren inte nådde full framgång visade också på att det inte heller var tal om att ”skjuta i öppet mål”. Slutligen ansåg han att JK:s bedömning var en skönsmässig sådan som inte låter sig göras utan en grundlig genomgång av målet.
Går på JK:s linje
Hovrätten går nu på Justitiekanslerns linje och slår fast att ”det inte kan anses vara en praktisk omöjlighet att notera tiderna då förundersökning gås igenom, även om detta sker utanför arbetstid”. Som exempel lyfter hovrätten häktningsförhandlingar och förhör och anför att sådana sällan sker under ordinarie arbetstid – men trots detta noteras med tidsangivelser i kostnadsräkningar. Att inte ange den verkliga tiden för dessa åtgärder anser hovrätten utgöra en brist i den delen av kostnadsräkningen som gör det svårt för hovrätten att bedöma skäligheten av ersättningsanspråket.
Hovrätten anser inte heller att målet varit av särskilt komplicerad art och att JK:s yrkande om nedsättning med 25 timmars arbetstid är skäligt.
