94 miljoner kronor i ersättning för advokatarvoden och utlägg och bevisning. Det har den tidigare Lundin-vd:n Alexander Schneiter begärt från staten.
Riksåklagaren riktar nu skarp kritik mot en timtaxan som är nästan tre gånger högre än timkostnadsnormen för offentlig försvarare.
– Kostnaderna kan inte anses skäligen motiverade för att Alexandre Schneiter skulle kunna ta tillvara sin rätt och bör inte ersättas av staten.
För en vecka sedan kunde Dagens Juridik avslöja att den tidigare Lundin-vd:n Alexander Schneiter begär 94 miljoner kronor i ersättning från staten för advokatarvoden och utlägg och bevisning. Efter ersättningsanspråket har Högsta domstolen förelagt riksåklagaren att ge in ett yttrande över Alexandre Schneiters ersättningsanspråk.
”Kostnaderna som ersättningsanspråket avser har inte varit skäligen motiverade för att Alexandre Schneiter skulle kunna ta tillvara sin rätt. Kostnadsräkningen är inte tillräckligt utförlig för att noggrant kunna bedöma ersättningsanspråkets skälighet”.
Timkostnad på 4 000 kronor
Riksåklagaren hänvisar till att de privata försvararna advokaterna Per E Samuelson, Johan Rainer och Olle Kullinger har yrkat ersättning av allmänna medel som motsvarar en timkostnad i genomsnitt om cirka 4 000 kronor och en arbetad tid om sammanlagt cirka 17 563 timmar under tidsperioden september 2016 – september 2022.
Alexandre Schneiders försvarare har motiverat sitt höga arvode bland annat med att förundersökningen är omfattande, att det rör komplexa rättsliga frågor, att förundersökningsmaterialet är svårpenetrerat, en stor del av förundersökningen är på engelska, omfattande sidomaterial.
Man har även pekat på att försvararteamet består av ”erfarna försvarsadvokater med särskild erfarenhet av stora processer, såväl nationella som internationella. Teamet har särskild kompetens inom områdena internationell straffrätt, folkrätt, grov våldsbrottslighet och brottslighet inom näringsverksamhet…”
”Var och en är fri att välja sin försvarare…”
Riksåklagaren skriver i sitt yttrande:
”Var och en är fri att välja sin förvarare, men det är inte samma sak som att allmänna medel ska ersätta de merkostnader som det kan komma att innebära att anlita en sådan privat försvarare. Det finns i grunden ett system med offentlig försvarare i svensk rättsordning som finansieras av allmänna medel och som är avsett att garantera var och en rätten till ett effektivt försvar”, skriver riksåklagaren.
Vidare skriver riksåklagaren att ”de frågor som väckts i målet bör ligga väl inom kompetensen för en normalt skicklig advokat. Försvararna har träffat avtal med sin klient om en timtaxa for sitt arbete som i genomsnitt är nästan tre gånger högre än timkostnadsnormen för offentlig försvarare. Försvararnas höga timersättning är, mot bakgrund av att det som varit deras uppgift har varit att förbereda och utföra Alexandre Schneiters talan i ett brottmål, anses överstiga en marknadsmässig nivå”.
Motstridig motivering i ersättningskravet
Riksåklagaren pekar på att försvarets motivering är motstridig då man argumenterat att det krävts särskilt kvalificerade försvarare för att tillvarata Alexandre Schneiters rätt samtidigt som de hämtat in expertutlåtande om bland annat straffansvaret grundläggande frågor från en svensk professor emerita, motsvarande en kostnad om cirka 391 500 kronor.
”De frågor om bl.a. svenska jurisdiktionsregler och innehållet i allmän folkrätt som väckts i målet bör ligga väl inom kompetensen för en normalt skicklig advokat. Kostnaderna kan inte anses skäligen motiverade för att Alexandre Schneiter skulle kunna ta tillvara sin rätt och bör inte ersättas av staten”.
Riksåklagaren pekar även på att arvodena för de yttranden från flera professorer som hämtats in i målet är överlag synnerligen frikostiga. Ett exempel är en professor som lämnat ett yttrande på 23 sidor som motsvarar en yrkad ersättning om 390 900 kronor, det vill säga cirka 17 000 kr per sida i yttrandet.
Högre krav
Riksåklagaren menar även att det ska ställas ett högre krav på kostnadsräkningen när man lämnar ett ersättningskrav om miljonbelopp. Riksåklagaren menar att kostnadsräkningen inte är tillräckligt utförlig.
”Att yrka ersättning om 292 500 kr för tre rättssakkunniga som inte namnges och vars tänkta bidrag för att tillvarata Alexandre Schneiters rätt inte beskrivs dr ett annat uppenbart exempel på bristfällig redovisning”.
Riksåklagaren avslutar sitt yttrande med:
”Kostnadsräkningen kan inte läggas till grund för ett beslut om ersättning av allmänna medel. Det finns inte något, exempelvis klienthänsyn, som på ett godtagbart sätt förklarar luckorna i redovisningen. Det försvararna har uppgett som skäl for att frångå sedvanliga krav på noggrannhet när det gäller ersättningsanspråk som avser allmänna medel saknar bärkraft”.
