En kommunal nämnd hade inte rätt att avslå en 45-årig mans ansökan om bistånd till boendekostnader på grunden att uthyrningen har varit otillåten.
Det slår kammarrätten fast och konstaterar att det saknas lagstöd för en socialnämnd att kräva intyg från fastighetsägaren som visar att uthyrningen är godkänd.
Den 45-årige mannen ansökte om bistånd för bland annat boendekostnader i maj förra året. Den kommunala arbetsmarknadsnämnden avslog dock hans begäran och konstaterade att han inte inkommit med något godkännande från varken hyresvärd eller bostadsrättsförening för det andrahandskontrakt han uppgivit att han hade. Nämnden kunde därför inte ta ställning till om uthyrningen var godkänd eller om kostnaden var skälig.
45-åringen överklagade beslutet till förvaltningsrätten och lämnade in ett inneboendeavtal. Han anförde att förstahandskontraktshavaren fortfarande är skriven på adressen och ibland kommer att behöva övernatta i lägenheten, varför de ändrade avtalet till ett inneboendeavtal. Boendekostnaden uppgick till 8 200 kronor per månad för han och hans dotter.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Nämnden gjorde fel
Förvaltningsrätten konstaterade att det var ostridigt att 45-åringen och hans dotter faktiskt bott i den bostad han uppgivit sig först ha hyrt i andra hand och sedan bott som inneboende i. Vidare konstaterade rätten att det inte framkommit annat än att mannen och hans dotter är i behov av boende för att uppnå skälig levnadsnivå.
Detta innebar att 45-åringen, oavsett om han hyr i andra hand, är inneboende eller har ett giltigt hyreskontrakt, har rätt till ekonomiskt bistånd för skäliga kostnader för sitt boende – om det är visat att han har sådana kostnader. Nämnden gjorde därför fel när man avslog hans ansökan med motiveringen att han inte visat att uthyrningen hade godkänt. Nämndens beslut upphävdes därför.
Inget krav på tillåten uthyrning
Nämnden kom senare att överklaga förvaltningsrättens beslut till kammarrätten – som nu går på samma linje.
Kammarrätten instämmer visserligen i nämndens bedömning om att de handlingar mannen gett in inte visar att fastighetsägaren har godtagit att han bor där eller att omständigheterna är sådana att ett sådant godkännande inte krävs. Det rör sig därför om en otillåten andrahandsuthyrning. Det finns dock inget som tyder på att förstahandshyresgästen har begärt någon oskälig hyra och det saknas därför, enligt kammarrätten, skäl att utgå från annat än att han varit skyldig att betala hyran. Således har det inte rört sig om en olaglig affärstransaktion – utan enbart en otillåten andrahandsuthyrning.
Enligt kammarrätten finns inget uttryckligt stöd i lag eller förarbeten för att villkora rätten till försörjningsstöd med att andrahandsuthyrningen ska vara tillåten. Av praxis framgår tvärtom att rätten till bistånd normalt inte påverkas av om det finns rättsliga hinder för ett visst boende. Kammarrätten går därför på underinstansens linje och ger 45-åringen rätt till ekonomiskt bistånd för boendet.
