IVO konstaterar tydliga brister när man har granskat särskilda boenden för äldre.
Främst rör det sig om brister vid vård i livets slutskede, läkemedelshantering samt kontinuitet och dokumentation.
Det var under 2021 som IVO först konstaterade att hälso- och sjukvården för personer på SÄBO i samtliga kommuner uppvisade sådana risker och brister att en nationell tillsyn var nödvändig. Tillsynen påbörjades under 2021.
Nu redovisas ett delresultat från det arbetet. IVO har granskat 53 845 kommunala hälso- och sjukvårdsjournaler från merparten av kommunalt drivna SÄBO, totalt 1985 boenden i 283 kommuner. Därutöver finns enkätsvar från patienter och närstående samt vård- och omsorgs personal. I tillsynen hittills framkommer att variationen är stor över landet, men ingen av de granskade kommunerna når till fullo de krav som gäller för vården vid SÄBO.
IVO konstaterar tydliga brister i vården av patienter på SÄBO främst inom följande områden; Vård i livets slutskede, läkemedelshantering samt kontinuitet och dokumentation.
Följer inte lagen
När vården går in i livets slutskede ska, enligt gällande regelverk, ett så kallat brytpunktssamtal genomföras med patient eller närstående. Tillsynen visar att det saknas ett dokumenterat brytpunktssamtal för tre av fyra, alltså 75 procent, av de patienter som avlidit. Detta styrks även av enkätsvar som visar att drygt sex av tio, alltså 61 procent, av de närstående inte har haft ett sådant samtal.
Tillsynen visar även att ungefär hälften av patienterna saknar en dokumenterad läkemedelsgenomgång. Därtill har var femte patient olämpliga läkemedel. En stor del av läkemedelshanteringen delegeras från legitimerad personal till icke legitimerad personal, varav många saknar adekvat utbildning.
Saknar dokumenterade vårdplaner
44 procent av patienterna saknar dokumenterade vårdplaner i sin kommunala journal. För de patienter som träffar sex eller fler olika sjuksköterskor en vanlig månad saknar 39 procent dokumenterad vårdplan. Ungefär sex av tio journaler saknar helt åtgärdskoder som bör användas för att beskriva vårdåtgärder och funktionstillstånd och som ska användas vid inrapportering till Socialstyrelsen. I ungefär var tredje kommun saknas koder i samtliga journaler, vilket försvårar för kommunen att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete.
