Utbetalningar om drygt 22 miljoner kronor mellan två makars bolag har utgjort otillåten vinstöverföring och utbetalningarna ska därför betraktas som lön till den ena ägaren, anser kammarrätten. Det finns dock skäl att sätta ned det utdömda skattetillägget med hälften eftersom handläggningen har pågått i drygt 7,5 år.
Skatteverket beslutade genom omprövning för taxeringsår 2009–2010 att höja en mans inkomst med drygt 22 miljoner kronor avseende oredovisade löner samt att ta ut skattetillägg. Tillsammans med sin fru bildade mannen år 1990 ett bolag som erbjöd rådgivning till företag med affärskontakter inom den polska försvarsindustrin. Mannen överlät sina aktier i bolaget till sin fru och startade därefter ett bolag med samma verksamhet i Schweiz.
Makarna hade en överenskommelse om hur inkomsterna för olika projekt skulle fördelas mellan bolagen. Skatteverket bedömde att 22 miljoner kronor, som mannens bolag hade fakturerat fruns bolag, utgjorde otillåten vinstöverföring och beskattade dem som oredovisade löner till mannen.
Undantag från skattskyldighet för ideell förening
Vad krävs för att inskränkt skattskyldiga juridiska personer så som ideella föreningar, stiftelser och registrerade trossamfund ska vara undantagna från skattskyldighet? Ulla Werkell redogör för regelverket, mot bakgrund av en aktuell kammarrättsdom rörande en bastuförening och kravet på allmännyttigt ändamål – ett avgörande som visar att frågan inte är helt utredd, trots ganska omfattande praxis från Högsta förvaltningsdomstolen.
Överklagade till Förvaltningsrätten
Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm, som biföll överklagandet. Kammarrätten i Stockholm fann däremot att överföringarna utgjorde otillåten vinstöverföring. Domen upphävdes därför och återförvisades till förvaltningsrätten för prövning av bland annat om mannen var skattskyldig i Sverige samt om det fanns förutsättningar för skattetillägg.
Förvaltningsrätten fann att mannen var obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av väsentlig anknytning hit. Rätten lade bland annat vikt vid att mannen bott i Sverige under lång tid och att hans familj alltjämt bodde här. Dessutom ägde han en bostad i Sverige och hade bolagsengagemang här. Vidare bedömdes mannen ha haft hemvist i Sverige enligt skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz. Han hade därför skatterättslig hemvist i Sverige.
Enligt domstolen fanns det förutsättningar att ta ut skattetillägg. Det saknades skäl att sätta ned detsamma.
Kammarrätten gör samma bedömning
Kammarrätten gör samma bedömning som underinstansen i sak. Mannen ska därför anses ha haft sin hemvist i Sverige under åren 2008 och 2009. Rätten konstaterar att mannen har lämnat oriktiga uppgifter och att det finns grund för såväl eftertaxering som skattetillägg.
Slutligen har domstolen att ta ställning till om det finns skäl att helt eller delvis befria mannen från skattetillägg. Enligt taxeringslagen ska befrielse beviljas om det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Det ska då bland annat beaktas om oskäligt lång tid har förflutit sedan Skatteverket funnit anledning att anta att den skattskyldige ska påföras skattetillägg utan att den skattskyldige kan lastas för dröjsmålet.
Vid tidpunkten för kammarrättens avgörande har det gått drygt 7,5 år sedan mannen blev medveten om att Skatteverket övervägde att påföra skattetillägg. Handläggningen har fördröjts av att återförvisning och överlämnande från en kammarrätt till en annan. Dessutom har Covid 19-pandemin och mannens sviktande hälsa inneburit ytterligare förseningar.
Kammarrätten anser att handläggningstiden har varit oskäligt lång och mannen kan inte lastas för detta. Skattetillägget bör därför sättas ned till hälften.
