Att en domstol inte haft tillgång till delar av bevisningen är inte skäl för resning – om den sökande inte lyckats beskriva hur bevisningen skulle påverkat domstolens beslut.
Det konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen och nekar en asylsökande resning.
Det var under en muntlig förhandling i ett mål om statusförklaring och resedokument som mannen lämnade bevisning i form av två originalhandlingar och ett USB-minne till migrationsdomstolen. Migrationsdomstolens dom kom sedan att överklagas till kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, som inte lämnade prövningstillstånd i målet.
Mannen vände sig då till Migrationsöverdomstolen och begärde att han skulle få tillbaka de handlingar och det USB-minne han lämnade in. I samband med detta kom det fram att all denna bevisning hade förkommit i samband med att akten i målet sänts över från migrationsdomstolen i Göteborg till Kammarrätten i Stockholm – och överdomstolen hade således inte haft tillgång till bevisningen vid sitt avgörande.
Resningsansökan avslås
Mannen vände sig därför till Högsta förvaltningsdomstolen och ansökte om resning av beslutet att inte meddela prövningstillstånd i målet. I resningsansökan pekade han på att de handlingar han lämnat in ”utgjorde väsentlig bevisning till stöd för hans asylsökan”. Han anförde också att tilltron till beslutets riktighet ”försvagats väsentligt” samt att beslutet fått förödande konsekvenser för honom.
Högsta förvaltningsdomstolen anser dock att mannen i sin resningsansökan inte beskrivit hur den borttappade bevisningen skulle ha haft betydelse för frågan om prövningstillstånd. Inte heller i övrigt ansåg HFD att domstolens handläggningsfel påverkat utgången i det aktuella målet.
Det var därför inte fråga om sådana synnerliga skäl som krävs för resning och ansökan avslogs därför.
