Socialnämnden fick in flera orosanmälningar om en man som enligt anmälningarna levde i missbruk.
En utredning inleddes – men när nämnden inte lyckades få kontakt med mannen lade man ner utredningen.
Nu får nämnden allvarlig JO-kritik för handläggningen av ärendet.
Socialnämnden i Karlskoga kommun fick ta emot flera orosanmälningar avseende en man, gjorda av hans anhöriga. I anmälningarna uppgav familjemedlemmarna att mannen missbrukade alkohol och att han sedan en tid inte gick att nå.
Nämnden sökte då själv kontakt med mannen, och öven Polisen gjorde en anmälan avseende Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, och uppgav i den att mannen hade allvarliga alkoholproblem.
Mannen kallades till ett möte men han dök aldrig upp. Då inleddes en utredning enligt LVM, och ytterligare försök att nå mannen gjordes.
Utredningen avslutades sedan med motiveringen att mannen inte påträffats.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
”Särskilt ansvar”
Nu kritiseras socialnämnden av Justitieombudsmannen. I sitt beslut skriver JO att ”nämnden har ett särskilt ansvar för att personer med missbruksproblem får den hjälp och vård som de behöver”.
Det ingår i detta att utreda den enskildes förhållanden – för att därefter kunna ”tillhandahålla lämpliga insatser”.
JO konstaterar i sitt beslut att handläggningen av mannens ärende brustit i flera avseenden.
Bland annat gjordes inte någon av om uppgifterna i respektive anmälan borde leda till någon åtgärd från nämndens sida.
Uppgifterna var, konstaterar JO, sådan att en LVM-utredning borde ha inletts i ett tidigare skede än vad som blev fallet.
Dessutom saknades det grund för nämnden att avsluta utredningen med hänvisning till att man inte kunde etablera någon kontakt med mannen.
”Mycket bristfälliga kunskaper”
Nämnden var skyldig att utreda mannens situation. Enligt JO tyder hanteringen på mycket bristfälliga kunskaper om hur en utredning som den aktuella ska bedrivas. När utredningen avslutades hade det gått cirka tre månader sedan nämnden tog emot den första orosanmälan om mannen.
Det är enligt JO allvarligt att nämnden under den tiden inte förmått klarlägga hans förhållanden. JO konstaterar också att dokumentationen i mannens ärende är bristfällig.
Sammantagna är bristerna i handläggningen sådana att JO riktar allvarlig kritik mot nämnden.
