Mannen och kvinnan har tre barn och bodde tidigare tillsammans i Jämtland. De gifte sig 2014 efter att ha varit sambo i över tio år men separerade strax därefter.
Mamman är numera sambo med en annan man och bor i Skåne – dit hon tog med sig barnen efter skilsmässan. Pappan bor kvar i Jämtland – också han med en ny sambo.
Anmäldes för vålds- och sexbrott
Mamman har anmält pappan för övergrepp men något åtal har aldrig väckts.
Pappan stämde mamman vid Östersunds tingsrätt och begärde att han skulle få ensam vårdnad om barnen – alternativt att vårdnaden skulle vara gemensam men att barnen skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom.
Mamman, å sin sida, begärde att hon skulle få ensam vårdnad om barnen.
Olämpligt att flytta
Tingsrätten ansåg att konflikten mellan parterna var så djup att det inte var aktuellt med gemensam vårdnad. Mannen och kvinnan bor dessutom långt ifrån varandra – någonting som innebar att vårdnaden skulle ges till en av föräldrarna.
Enligt socialtjänstens utredning kunde pappans förmåga att ta hand om barnen ifrågasättas. Tingsrätten ansåg dock att dessa uppgifter fick tas med viss försiktighet.
När det gällde mamman skrev tingsrätten:
”Det går att ifrågasätta agerandet att under pågående vårdnadstvist flytta iväg med barnen till södra Sverige. Det är inte lämpligt att totalt undandra sig kontakt från den andre vårdnadshavaren, vilket P (pappan) alltjämt varit.”
Kontinuitetsprincipen
Den så kallade kontinuitetsprincipen talade dock för att barnen skulle må bäst av att bo kvar med mamman.
Tingsrätten skrev:
”För små barn, särskilt då för B1 och B2 (två av barnen) ska det också beaktas att de är små, och då är tryggheten i miljön snarast person- än platsberoende. Sammantaget talar även detta för att barnen ska få bo kvar i sin nu invanda miljö och med de personer de har bott den senaste tiden.”
Sammantaget ansåg tingsrätten att mamman var lämpligare som vårdnadshavare och beslutade därför att det var hon som skulle ha ensam vårdnad om barnen.
Anklagelser saknar helt stöd
Pappan överklagade domen till Hovrätten för Nedre Norrland som nu instämmer i att vårdnaden måste ges till en av parterna.
Hovrätten går till botten med frågan om de omfattande anklagelser som har riktats mot pappan och skriver sammanfattningsvis:
”M:s (mammans) uppgifter om våld och sexuella handlingar har alltså undersökts och prövats i olika sammanhang utan att det framkommit något stöd för att sådana övergrepp ägt rum. Hennes påståenden kan därför inte leda till bedömningen att det finns någon risk för att P (pappan) skulle utsätta barnen för våld, hot eller sexuella övergrepp om han skulle anförtros vårdnaden om dem.”
Avskärmat barnen från kontakt
Hovrätten pekar också på att mamman har saboterat barnens möjligheter att hålla kontakt med sin pappa. Hovrätten skriver:
”M har har sedan oktober 2014, och trots att den gemensamma vårdnaden bestod fram till i april 2016, mot P:s vilja, avskärmat barnen från all kontakt med honom.”
”Sammanfattningsvis har M utan något rimligt skäl under drygt två års tid visat en närmast total ovilja att låta barnen ha någon kontakt med P. Hon har från oktober 2014 och fram till tingsrättens dom vid flera tillfällen bytt såväl bostadsadress som skola/förskola för barnen utan att P känt till och än mindre godkänt detta.”
Mamman dömd för brott
Hovrätten konstaterar också att mamman har dömts för rattfylleri och ringa narkotikabrott.
Hovrätten anser sammantaget att pappan är klart lämpligare som vårdnadshavare. Hovrätten river därför upp tingsrättens dom och flyttar över vårdnaden till pappan.
