Attunda tingsrätt frikände idag den man som åtalats för ett 24-år gammalt mord.
Tingsrätten anser att åklagaren inte lyckats bevisat att den åtalade mannen är gärningsmannen.
Det var den 20 december 1995 som Polisen påträffade en död man i 30-års ålder i sin lägenhet i Upplands Väsby.
Mannen låg då fullt påklädd i sitt badkar som var fyllt till bredden med vatten och man kunde identifiera ett antal olika skador på kroppen, varför man valde att inleda en förundersökning om mord.
Var anhållen och häktad under nittiotalet
En man misstänktes tidigt i utredningen och under 90-talet var mannen såväl frihetsberövad som anhållen och häktad under ett antal tillfällen innan utredningen lades ned år 2000.
Under 2018 började Polisens kalla-fallgrupp att titta närmare på förundersökningen ännu en gång varpå den aktuella mannen häktades och sedan åtalades för mord i tidigare i år. En viktig orsak var att ett fingeravtryck på en flaska först med modern teknik kunnat leda till identifiering.
Idag har alltså Attunda tingsrätt beslutat att frikänna mannen från mordåtalet.
Indiciebevisning beroende av sannolikhetsbedömningar
Tingsrätten konstaterar i domen att dödsorsaken med stor sannolikhet var strypvåld eller drunkning under omständigheter som är att bedöma som mord. Samtidigt finns, enligt tingsrätten, ett antal kvarvarande frågetecken kring dödsorsaken. Det handlar bland annat om att de rättsläkare som undersökte kroppen för 24 år sedan inte kunnat höras om saken på nytt.
Däremot står det, enligt tingsrätten, klart att mannan avled till följd av ett allvarligt våldsbrott.
Den bevisning som presenterats till stöd för att den nu åtalade mannen skulle vara gärningsman handlar framförallt om spår i lägenheten, den åtalades agerande aktuell tid, var han befann sig, olika telefonkontakter samt vittnesmål om händelser och yttranden kring årsskiftet 1995/96. Tingsrätten konstaterar att det är så kallade indiciebevisning där flera av indicierna är beroende av sannolikhetsbedömningar.
Enligt tingsrättens mening finns omständigheter som i och för sig pekar mot den åtalade mannen, men man gör dock bedömningen att bevisningen inte räcker för att fastställa att det var mannen som utövade det våld som orsakade målsägandens död. Mannen frikänns därför från åtalet.
