Femton försenade hyresbetalningar under två år är tillräckligt för att säga upp hyresavtalet, trots att det var hyresgästens dotter som skötte inbetalningarna, menar hovrätten.
Det faktum att mannen ofta varit bortrest är inte tillräckligt för att få behålla lägenheten, enligt domstolen.
En hyresvärd ansökte vid Hyres- och arrendenämnden i Malmö att hyresavtalet med en man skulle upphöra den 30 september 2019 och att nämnden skulle ålägga honom att flytta från lägenheten. Hyresvärden framhöll att hyran hade betalats för sent vid åtta tillfällen under 2018 och vid sju tillfällen under 2019.
Mannen menade att det var hans dotter som skötte hyresbetalningarna åt honom. Han skickar pengar till henne varje månad i samband med att han får sin pension, men kände inte till att hon inte betalade i tid. Mannen påpekade att han inte var ”hemma så ofta” och vid tillfället hade varit bortrest i fyra månader.
Avtalet borde inte förlängas
Hyresgästen anförde att det fanns ytterligare anledningar till att hyresvärden inte ville ha överseende med de sena betalningarna, fastän de inte åberopades som grund för uppsägningen. Bland annat hade andra personer vistats i mannens lägenhet när han var borta och grannar hade klagat på störningar.
Hyres- och arrendenämnden fann att mannen genom misskötsamheten avseende hyresbetalningarna hade åsidosatt sina förpliktelser i sådan grad att avtalet skäligen inte borde förlängas. Även om mannen hade överlåtit hyresbetalningarna till dottern var det han själv som ansvarade för att de gjordes i rätt tid, menade nämnden, och biföll hyresvärdens yrkande.
Så allvarligt att avtalet måste upphöra
Mannen överklagade till Svea hovrätt, som dock inte gör någon annan bedömning. Hyresvärden uppgav i hovrätten att mannen åter hade försummat en hyresbetalning avseende januari 2020.
Hovrätten konstaterar att mannens betalningsförsummelser sammantagna är så allvarliga att de vid en skälighetsbedömning måste leda till att hyresavtalet upphör, förutsatt att det inte finns ”mycket speciella och väl dokumenterade omständigheter som talar emot detta”.
Några sådana finns inte i det aktuella fallet, anser hovrätten, och avslår överklagandet. (Blendow Lexnova)
