Medan Svea hovrätt sa nej till förhandsavgörande begär nu Högsta domstolen besked från EU-domstolen om giltigheten av en skiljedom i ett miljardmål mellan Republiken Polen och ett luxemburgskt bolag.
Polen har klandrat skiljedomen och anser att skiljeklausulen i investeringsavtalet stred mot unionsrätten.
HD fokuserar på EU-avgörandet i Achmea-domen.
Det var i slutet av 1980-talet som ett investeringsavtal ingicks mellan bland andra Polen och Luxemburg. I avtalet fanns en tvistlösningsbestämmelse som gav en investerare rätt att få tvister enligt avtalet prövade i ett skiljeförfarande. Bolaget från Luxemburg väckte en talan i enlighet med avtalet vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, SCC, och gjorde gällande att Polen hade brutit mot avtalet och exproprierat bolagets aktieinnehav i en polsk bank.
”Stred mot EU-rätten”
Under 2017 meddelade SCC två domar i tvisten och skiljenämnden förpliktade Polen att betala ett kapitalbelopp på motsvarande ungefär 1,5 miljarder kronor till bolaget. Polen klandrade skiljedomarna och begärde att de skulle ogiltigförklaras eller i andra hand upphävas. Det gjordes gällande att tvistlösningsbestämmelsen stred mot EU-rätten enligt en dom som EU-domstolen meddelade i mars 2018 – i det så kallade Achmea-målet. Polen påstod också att skiljenämnden hade begått flera andra fel som medförde att skiljedomarna skulle upphävas.
Svea hovrätt höll med om att skiljeklausulen i investeringsavtalet mellan Luxemburg och Polen var ogiltig. Hovrätten fann emellertid att ogiltigheten inte hindrade det luxemburgska bolaget och Polen från att ingå ett giltigt skiljeavtal i det enskilda fallet. Polens ogiltighets- och klandertalan ogilades därför.
I hovrätten kom frågan upp om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Ingen av parterna ansåg att det behövde. Svea hovrätt uppgav sig ”inte identifierat någon sådan tolkningsfråga som medför att det är nödvändigt för hovrätten att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen för att hovrätten ska kunna döma i saken”.
HD begär förhandsavgörande
Men det gör alltså Högsta domstolen. I beslutet om förhandsavgörande ställer sig HD frågan om vilken betydelse de principer som EU-domstolen utvecklade i Achmea-domen har för målets utgång i Högsta domstolen.
Det är klarlagt att den bestämmelse om tvistelösning som finns intagen i det investeringsavtal som är aktuellt i Högsta domstolens mål är ogiltig. En möjlig slutsats är då att också det stående anbud att starta skiljeförfarande som staten kan sägas lämna en investerare genom tvistlösningsbestämmelsen inte heller är gällande med hänsyn till att anbudet nära anknyter till investeringsavtalet.
Det har i Högsta domstolens mål också argumenterats för att situationen här är annorlunda genom att det är påkallandet av förfarandet som utgör ett anbud. Staten skulle då, som ett resultat av dess fria vilja, uttryckligen eller konkludent, kunna acceptera behörighet enligt de principer som EU-domstolen uttalat gäller för kommersiella skiljeförfaranden.
Finns skäl
Högsta domstolen anser att det inte är klart eller klarlagt hur unionsrätten ska tolkas i de frågor som uppkommer i målet. Det finns därför skäl att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen för att undvika risken för en felaktig tolkning av unionsrätten.
Så här ställs frågan till EU-domstolen:
”Innebär artiklarna 267 och 344 i FEUF, såsom de tolkades i Achmea, att ett skiljeavtal är ogiltigt om det har ingåtts mellan en medlemsstat och en investerare – när det i ett investeringsavtal finns en skiljeklausul som är ogiltig på grund av att avtalet ingåtts mellan två medlemsstater – genom att medlemsstaten, sedan investeraren påkallat skiljeförfarande, som ett resultat av statens fria vilja avstår från att göra gällande invändningar mot behörigheten?”. (Blendow Lexnova)
Bli premiumkund och ta del av alla underliggande handlingar för endast 69 kronor/månad.
