Ett halvår innan en kvinna fick en begynnande demens gick hon med på att säga upp arrendet rörande en tomt med utsikt över Bråviken.
Dödsboet efter kvinnan lyckas inte få uppsägningen ogiltigförklarad.
En man och hans hustru äger tillsammans fastigheten i Norrköpings kommun med utsikt över Bråviken och nära till Kolmårdens Djurpark. År 1988 upplät de en del av fastigheten till en kvinna och hennes make i enlighet med ett arrendekontrakt.
Arrendetiden var bestämd till fem år och har förlängts i flera omgångar. På den arrenderade jorden finns ett fritidshus.
Undertecknade nytt arrendeavtal 2005
År 2005 undertecknade fastighetsägarna och arrendatorn ett nytt arrendekontrakt avseende samma del av fastigheten. Avgiften för arrendet enligt det nya kontraktet var 1 500 kronor per år och arrendetiden var bestämd till fem år.
Arrendet sades inte upp år 2010 och en ny femårig arrendeperiod började därför löpa. År 2014 undertecknade makarna och arrendatorn en överenskommelse om uppsägning och upphörande av arrendet.
Arrendatorn väckte talan mot fastighetsägarna om att arrendet inte upphört med anledning av handlingen. Sedan arrendatorn avlidit övertogs talan av dödsboet efter henne. Dödsboet yrkade att tingsrätten ska fastställa att bostadsarrendet mellan jordägarna och arrendatorn inte har upphört. Om uppsägning ska anses ha skett strider det mot tro och heder, alternativt omständigheterna vid påstådd uppsägnings tillkomst, senare inträffade förhållanden och/eller omständigheterna i övrigt att åberopa handlingen.
Arrendatorns hälsa nedsatt
Anledningen är arrendatorns nedsatta hälsa innan, under och efter undertecknandet av påstådd uppsägning. Fastighetsägarna kände till detta. Avtalet om uppsägning och upphörande av arrendet har i vart fall ingåtts under påverkan av en psykisk störning och är därför ogiltigt.
Ägarna har dragit fördel av det trångmål och oförstånd arrendatorn befunnit sig i på grund av sitt sjukdomstillstånd och på så sätt skaffat sig en fördel som står i uppenbart missförhållande till vad arrendatorn fått då hon, enligt jordägarna, avsagt sig arrendet. Arrendet har ett inte obetydligt värde, såväl ekonomiskt som emotionellt, för vilket arrendatorn inte kompenserades. På ofri grund står byggnader som tillhörde kvinnan.
Norrköpings tingsrätt anser att uppsägningshandlingen fyller funktionen att vara ett skriftligt erkännande av uppsägningen från arrendatorns sida, vilket är i enlighet med lagens krav. Att som dödsboet hävdar, nämligen att den angivna skrivningen förutsätter att handlingen ska följas av en ömsesidig uppsägning för att en uppsägning ska vara gällande, framstår enligt tingsrätten som uteslutet. Med det av dödsboet hävdade betraktelsesättet skulle i så fall den handling som parterna undertecknat inte ha någon egentlig betydelse.
Läkaren hade noterat sämre minne hos kvinnan
Frågan är då om uppsägningen inte kan göras gällande med hänsyn till någon av de av dödsboet påstådda ogiltighetsanledningarna. Vad först gäller frågan om arrendatorn vid uppsägningen var påverkad av en psykisk störning och att rättshandlingen därför är ogiltig har dödsboet lagt fram en omfattande utredning rörande kvinnans hälsotillstånd. En läkare som behandlade kvinnan för hennes lungsjukdom, kol, har berättat att han enligt anteckningar från mottagningsbesök av kvinnan i juli och november 2014 noterat att hon verkade pigg och vital, att han den 26 januari 2015 antecknat att hon fått sämre minne vilket är hans första notering om att det fanns en demensutveckling.
Av den skriftliga dokumentationen beträffande Brita Jonssons hälsa framgår att det var först under juni 2015 som man uppmärksammat att hon hade problem med närminnet och att hon utreddes för närminnesstörning under slutet av år 2015, vilken visade att hon hade begynnande demens.
Dödsboet förlorar i tingsrätten
Enligt tingsrätten ger en sammantagen bedömning av den utredning som lagts fram beträffande arrendatorns hälsa inte något tillförlitligt stöd för att hon vid tiden för uppsägningen av arrendet, det vill säga på våren 2014, led av någon psykisk störning som påverkat hennes handlande. Uppsägningen av arrendet kan därför inte anses ogiltigt på den nu behandlade grunden.
När det sedan gäller frågan om fastighetsägarna utnyttjat kvinnans nedsatta fysiska och psykiska hälsotillstånd och på så sätt skaffat sig en fördel som stått i uppenbart missförhållandet till det arrendatorn fått noterar rätten att frågan om ekonomisk kompensation till arrendatorn eller vad som skulle hända med hennes hus inte synes ha varit avgjord mellan parterna efter det att arrendeavtalet upphört. Enligt tingsrätten har dödsboet därmed inte visat att jordägarna vid uppsägningen vare sig skaffat sig en fördel som står i uppenbart missförhållande till vad arrendatorn fått eller att de dragit fördel av ett trångmål eller oförstånd.
Frågan gäller då slutligen om det kan anses strida mot tro och heder att åberopa handlingen eller att förhållandena vid uppsägningens tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt är sådana att handlingen ska lämnas utan avseende. Det anser inte tingsrätten och ogillar dödsboets talan. (Blendow Lexnova).
