Nigerias ambassad i Stockholm skyddas inte av immuniteten utan måste svara inför svensk domstol gentemot en anställd chaufför.
Nu har tingsrätten slagit fast att han kan kräva ambassaden på lön i ett domstolsförfarande.
Den 54-årige mannen är född i Nigeria och att han är nigeriansk medborgare. Han är bosatt i Sverige sedan år 2003 och är också svensk medborgare sedan år 2008. När han sades upp från sitt arbete vid den nigerianska ambassaden hade han arbetat där sedan han anlände till Sverige. Under hela anställningstiden har han utfört arbete på svensk mark. Hans befattningar har varit trädgårdsmästare och chaufför.
Nu begär han uppsägningslön av ambassaden med 128 915 kronor plus semesterersättning med 30 024 kronor och allmänt skadestånd med totalt 40 000 kronor.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
”Angår inte svenskt rättsväsende”
Nigerianska ambassaden anser dock att tvisten inte angår det svenska rättsväsendet då staten åtnjuter statsimmunitet och varken staten eller dess ambassad har att svara inför svensk domstol. Arbetsdomstolen hänvisar till ett liknande fall där AD ansett att det föreligger statsimmunitet (AD 2006 nr 47).
54-åringen kunde, hävdar ambassaden, på grund av en sjukdom inte sköta sina arbetsuppgifter. Beslutet att avsluta utbetalningarna och att inte anställa honom på nytt får mot bakgrund av omständigheterna i målet anses röra statens rätt att organisera och leda sin beskickning i Sverige. Detsamma gäller även om det skulle förhålla sig på det sätt som 54-åringen påstår, det vill säga att han sades upp av ambassaden den 5 februari 2018.
Motsätter sig avvisning
54-åringen motsätter sig en avvisning av talan med argumentet att en stats privaträttsliga handlande undantas enligt den restriktiva immunitetsteorin från rätten till immunitet inför en annan stats domstolar. Frågan om svensk domstol har domsrätt ska avgöras genom en helhetsbedömning av de omständigheter som, med hänsyn till immunitetsrättens syften, i den föreliggande situationen talar för och emot rätten att åberopa immunitet.
FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom anger, påpekar 54-åringen, i artikel 11, som allmän utgångspunkt beträffande anställningsavtal, att stater inte får åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan stats domstol, om domstolen för övrigt är behörig gällande anställningsavtal mellan staten och en enskild person för arbete som helt eller delvis utförs eller ska utföras inom den andra statens territorium.
Att betrakta som arbetstvist
Tvisten är huvudsakligen att betrakta som en arbetstvist om lön och semesterförmåner. Tvisten rör inte fråga om anställning, ambassadens organisation eller om det var förenligt med lag att avsluta hans anställning.
Stockholms tingsrätt börjar med att konstatera att statsimmunitet anses kunna åberopas endast i tvister som rör statsakter i egentlig mening men inte när en tvist angår åtgärder av kommersiellt eller privaträttslig karaktär som immunitetssubjektet har företagit. Prövningen av om ett visst handlande är av sådan karaktär att statsimmunitet får åberopas ska göras genom en helhetsbedömning av de omständigheter som, med hänsyn till immunitetens syften, i den föreliggande situationen talar för och emot rätten att åberopa immunitet (se NJA 1999 s. 821).
Det nämnda målet AD 2006 nr 47 rörde en tidigare anställd vid den marockanska ambassaden som yrkade allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av att han utan laga skäl skiljts från sin anställning. Arbetsdomstolen ansåg där att den marockanska staten kunde göra gällande statsimmunitet.
Rör inte nigerianska staten
Fallet med den nigerianska ambassaden gäller dock inte talan mot uppsägningsbeslutet. Grunden för hans talan är heller inte att uppsägningen var felaktig. Hans yrkanden avser lön och semesterersättning. De allmänna skadestånden tar inte sikte på beslutet att avsluta 54-åringens anställning utan att ambassaden inte har fullgjort vad som följer av parternas avtal. Tingsrätten anser därför inte att ambassadens ageranden rör den nigerianska statens sätt att organisera och leda sin beskickning i Sverige.
Ambassadens agerande rör snarare en fråga av sådan privaträttslig karaktär att statsimmunitet inte kan göras gällande.
Den slutsatsen är även förenlig med FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom. Konventionen är inte bindande i och med att den inte trätt i kraft men anses utgöra en kodifiering av gällande sedvanerätt (se SOU 2008:2 s. 1).
Kan inte göra gällande immunitet
Huvudregeln är enligt konventionens art. 11(1) att om inte annat har avtalats mellan de berörda staterna, får en stat inte åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan stats domstol om domstolen för övrigt är behörig i ett förfarande gällande anställningskontrakt mellan staten och en enskild person för arbete som helt eller delvis utförs eller ska utföras inom den andra statens territorium. I art. 11(2) räknas ett antal undantag upp. Ett av undantagen är om sakfrågan gäller anställning, förlängning av anställningsförhållanden för eller återanställning av en särskild person. Som konstaterats ovan rör inte målet en sådan fråga. Något undantag från konventionens huvudregel om att en stat inte får åberopa immunitet finns inte i 54-åringens fall.
Nigerianska ambassaden kan alltså inte göra gällande immunitet.
Ambassaden har överklagat beslutet till Arbetsdomstolen. (Blendow Lexnova)
