I samband med en omorganisation fick en man fick reda på att han inte var aktuell för motsvarande chefspost inom den nya organisationen.
Då beslutades att mannen skulle kunna avsluta sin anställning med högst tre månaders varsel och vara berättigat till ersättning, som senare bestämdes till 18 månadslöner, eller drygt 1,1 miljon kronor. I december 2005 undertecknades ett skriftligt avtal med detta innehåll.
Strax efter undertecknandet vidtog myndigheten en grundlig utredning med anledning av mannens inköp av utrustning till sitt hemmakontor. När mannen kommit tillbaka från sin semester informerades han om att han skulle inställa sig på huvudkontoret för att diskutera fakturor.
Knappt två veckor senare, i januari 2006, sade mannen upp sig, och begärde att få ersättning i enlighet med överenskommelsen. Anställningen avslutades i april samma år, efter tre månaders uppsägningstid.
Ett par veckor tidigare hade myndigheten, nu Arbetsförmedlingen, AF, beslutat att avskeda mannen och polisanmäla honom för trolöshet mot huvudman. Förundersökningen lades senare ned.
AF har anfört att mannen, genom att under lång tid köpa in data- och elektronikutrustning, möbler och dyrare husgeråd för 95 000 kronor, i strid med gällande regler attesterat fakturor avseende inköp som har gynnat eller kunnat gynna honom själv. Inköpen har avsett föremål som han använt själv i hemmet eller privat.
AF menar att överenskommelsen strider mot tro och heder och därför är ogiltig, att den är oskälig och därför ska lämnas utan avseende eller jämkas till noll. AF menar att mannen vid tiden för avtalets ingående var medveten om det agerande som sedermera lagts honom till last samt att detta agerande kommit till AF:s kännedom först efter det att överenskommelsen ingåtts.
Arbetsdomstolen, AD, konstaterar att inköpen gjorts öppet under flera år och hanterats av ekonomiavdelningen, utan att tidigare ha kritiserats tidigare. Vidare konstaterar AD att den lista över föremål som mannen lämnat tillbaka i samband med anställningens upphörande, omfattar, förutom teknisk utrustning, kontorsmöbler och kontorsmaterial i övrigt, även mindre artiklar som batterier, glödlampor, kaffe, kakor och värmeljus. En slutsats som kan dras av denna förteckning är att mannen i vart fall måste ha haft en klar åtskillnad mellan privata föremål och sådana som hörde till verksamheten, menar AD.
AF är därmed skyldig att betala ut 1,1 miljon kronor till mannen, motsvarande 18 månadslöner, i enlighet med överenskommelsen. Staten ska genom AF vidare ersätta Saco-S genom Civilekonomernas Riksförbund för rättegångskostnader med 230 900 kronor jämte ränta.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
