Skip to content

"Oklart hur många skyddsbehövande som fått sina rättigheter kränkta av Sverige - sätt stopp för lagen"

DEBATT - av Erica Molin, generalsekreterare, Sofia Rönnow Pessah, ombud i målet och jurist, och Martin Nyman, ombud i målet och jurist - samtliga vid Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar

 

Parallellt med regeringsdiskussionerna pågår en fråga som är av stor betydelse för många i Sverige som oroat längtar efter att återförenas med sin familj - vad händer efter att den tillfälliga migrationslagen upphör i sommar?

Vi uppmanar lagstiftaren att läsa en dom som Migrationsöverdomstolen meddelade nyligen, innan ett eventuellt förslag om förlängning av lagen tas fram.

För tre år sedan, den 24 november 2015, annonserade regeringen att möjligheten till att beviljas uppehållstillstånd i Sverige kraftigt skulle begränsas. Den "tillfälliga lagen" som därefter togs fram, begränsar rätten till familjeåterförening betydligt.

För många människor som flytt krig och förföljelse innebär lagen att de måste försöka bygga upp sitt liv här medan deras närmaste familj lever kvar i det de själva tvingades fly från.

En stor grupp av dem som kommit till Sverige de senaste åren kommer från Syrien. Alla som flyr från Syrien bedöms i dag ha ett skyddsbehov. I Sverige beviljas de i stor utsträckning uppehållstillstånd som "alternativt skyddsbehövande" och har enligt den tillfälliga lagen som huvudregel ingen rätt att återförenas med sin familj.

Det finns ett litet utrymme i lagen för att beviljas uppehållstillstånd ändå, men det är en mycket snäv ventil. Regeringens uppfattning var att undantaget endast skulle komma att bli aktuellt i något enskilt fall under de tre åren som lagen ska gälla.

Undantaget utgör ett svårtillämpbart verktyg som ställer höga krav på Migrationsverket och migrationsdomstolarna att göra bedömningar enligt bland annat Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.

I vårt arbete som juridiska ombud i familjeåterföreningsprocesser har vi tyvärr sett att Migrationsverket och migrationsdomstolarna i många fall inte klarar av att göra sådana bedömningar. Bland annat beror detta på att förarbetena till lagen är mycket bristfälliga och inte lämnar vägledning till rättstillämparen.

Vi på Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar kom i september med en rapport om de juridiska riskerna med att förlänga den tillfälliga lagen där vi bland annat uppmärksammade undermåliga bedömningar i avgöranden från både myndighet och domstolar.

Avgörandet från Migrationsöverdomstolen (MIG 2018:20) som kom nyligen är ytterligare ett exempel på detta (Dagens Juridik 2018-11-15).

Målet handlar om en åttaårig pojke som hade bedömts som alternativt skyddsbehövande i Sverige och nekats rätten att få återförenas med sina föräldrar som är kvar i det krigsdrabbade Syrien. Pojken har mått mycket dåligt av att vara separerad från sin familj.

Både Migrationsverket och migrationsdomstolen nekade familjen uppehållstillstånd med hänvisning till den tillfälliga lagen och huvudregeln om att familjeåterförening inte ska beviljas.

Vi på Rådgivningsbyrån gick ideellt in som ombud i Migrationsöverdomstolen för att säkerställa att familjen fick juridisk hjälp. Generellt finns inte rätt till ett offentligt biträde i den här typen av ärenden.

Migrationsöverdomstolen gav familjen rätt till familjeåterförening och konstaterade följande:

"Sammantaget finner Migrationsöverdomstolen att den inskränkning av rätten till respekt för familjeliv som det innebär att i detta fall neka klagandena uppehållstillstånd inte står i rimlig proportion till regeringens angivna syfte att under en tid begränsa antalet asylsökande."

Domstolen la också stor vikt vid barnkonventionen i sitt avgörande och hänvisade till FN:s barnrättskommittés allmänna kommentarer.

Domen är viktig. I den pekar Migrationsöverdomstolen bland annat på ett fall från Europadomstolen där en familjeseparering i två år bedömdes vara för lång tid för barn i unga åldrar att vara ifrån sina föräldrar.

Det rör sig alltså inte om något enstaka fall som påstods när lagen började gälla, utan unga barn kan generellt inte vara separerade från sina föräldrar i över två år utan att det är fråga om en kränkning av Europakonventionen och barnkonventionen. Den tillfälliga lagen ska gälla i tre år.

Hur många ärenden som hunnit passera under tiden den gällt och som inneburit en kränkning av Europakonventionen och Barnkonventionen är svårt att säga men att dessa ärenden finns - och att det kommer bli desto fler om lagen förlängs - är uppenbart. Ju längre tid lagen gäller desto fler nekade familjeåterföreningar kommer vara i strid med Sveriges internationella åtaganden.

Det är lagstiftaren som har att säkra att våra lagar uppfyller våra internationella skyldigheter - det kan och bör inte vara upp till enskilda handläggare.

Om den tillfälliga lagen förlängs i sin nuvarande utformning lämnas enskilda beslutsfattare på myndighet och domstolar fortsatt att försöka orientera i var dessa gränser går. Detta föranleder ett oförutsebart och godtyckligt system på migrationsområdet vilket samtliga partier säger sig vilja motverka.

I detta fall får nu familjen möjlighet att leva tillsammans. Samtidigt återstår ett så stort antal oklarheter i den tillfälliga lagen att det är omöjligt för Migrationsöverdomstolen att täppa till dem alla med klargörande praxis. Det gäller särskilt eftersom lagens giltighetstid är oklar.

Med så lite tid kvar tills den tillfälliga lagen upphör nästa sommar står det redan nu klart att det är för sent för lagstiftaren att arbeta fram förarbeten till en eventuell förlängning av lagen som i tillräcklig utsträckning skulle skydda berörda personers konventionsskyddade rättigheter.

Lagstiftaren måste ta sitt ansvar för att säkerställa en förutsebar lag som på riktigt - och inte bara på papper - säkerställer att Sverige uppfyller sina internationella åtaganden. Domen från Migrationsöverdomstolen och de bristfälliga avgörandena från underinstanserna i målet är tydliga exempel på att den tillfälliga lagen i sin nuvarande utformning inte förmåratt göra detta.

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

15 comments

Om den tillfälliga Flyktinglagen ska ersättas så ska den ersättas med en ännu restriktivare migrationspolitik, vilket det finns en överväldigande majoritet för både hos befolkningen och hos våra folkvalda. Så skribenterna företräder en liten - låt vara högljudd - minoritet. Den första punkten i den nya lagen ska vara att den som inte vill eller kan styrka sin ålder och identitet inte ska kunna få sin ansökan prövad i sak utan istället tas i förvar och direktavvisas. Det absolut bästa vore att införa ett tillfälligt moratorium, stopp för all slags invandring under de kommande 15-20 åren. Även skribenterna borde förstå att det inte finns någon väg tillbaka till det kaos som rådde ända till hösten 2015 med gråtande kommunalråd mm. Den vägen har dessutom redan prövats med förskräckande resultat eftersom några partier beslutade sig för att "ta ett återfall" genom den sk. gymnasielagen som innebar att en viss utvald grupp män som redan bedömts helt sakna skäl att få stanna här i alla instanser, ändå kan få stanna här om de studerar på gymnasiet. Detta "återfall" kostade de demokratiska partierna ca. 400.000 -- 500.000 röster i det senaste valet eftersom det kom att stå som en symbol för de demokratiska partiernas oförmåga att hantera migrationsfrågan på ett bra sätt över tid, dvs. att föra en restriktiv politik utan återfall i det gamla. Frågan är väl om ens skribenterna tycker att det var värt att betala det höga priset?

I andra hand krävs att politiken skärps så att den åtminstone hamnar i nivå med våra grannländer tex. Norge där så många som 4.000 personer får stanna årligen. Regeringen vill föra en politik som motsvarar EU:s miniminivå. Och att vi inför ett tak för hur många som årligen kan ansöka om asyl, vilket även diskuteras i Danmark. Skribenterna tar en - ur deras synvinkel - stor risk när de propagerar för ett upphävande av den tillfälliga lagen eftersom den riskerar att ersättas av en ännu mer restriktiv permanent Flyktinglag. För den som gapar över mycket, mister som bekant ofta hela stycket.

Vad ska man säga om detta partsinlägg ! Alla dras över en kam. Saknar perspektivet att familjeåterföreningar faktiskt i de flesta fall kan ske i de länder familjerna kommer ifrån. Dessa länder, bla Syrien, behöver onekligen sina medborgare för återuppbyggande av länderna. Jobbigt och hårt visserligen, och säkerligen inte lika fördelaktigt pekuniärt som en tillvaro i Sverige, men i solidaritetens namn bör Sverige avstå från nykoloniala tankar och avstå från " brain drain".

Hur kommer det sig att feminister och asylaktivister får så stort utrymme på Dagens juridik?

Det är nog inte bara postmodern politik bakom detta utan handlar säkert om att de inte vill förlora sin födkrok.

Bra fråga.

Ett av mina favoritexempel på detta är Nina Rungs artikel "Så sätter vi stopp för våld som socialt arv - många manliga förövare var själva offer som pojkar" publicerad 2018-09-05.

http://www.dagensjuridik.se/2018/09/sa-satter-vi-stopp-vald-som-socialt-arv

Där skriver denna kriminolog bland annat ”vi vet att fysiskt våld i en nära relation nästan uteslutande handlar om mäns våld mot kvinnor”.

Detta är helt på tvärs med alla nationella och internationella studier. Som tvärtom visar att det är minst lika vanligt att det är kvinnan som misshandlar mannen.
Estimerar man sedan mörkertalen så anses det vara än fler män än kvinnor som inte anmäler misshandeln.

Givetvis så kommenterar jag detta faktum, med resultatet att min kommentar tas bort flera gånger.

Och det är inte så många år sedan DJ själva publicerade artikeln ”Ny studie: Män utsätts för minst lika mycket våld i hemmet som kvinnor”.

Denna studie visar att det är vanligare att mannen utsätts för våld i nära relation än att kvinnan blir det.

http://www.dagensjuridik.se/2013/10/ny-studie-man-utsatts-minst-lika-myc...

Jag anser det vara ytterst allvarligt att extrema vänsterliberalfeminister som Nina Rung tillåts använda detta forum till att sprida direkta lögner.
Lögner som ytterligare polariserar landet, och späder på hatet och stigmatiseringen mot vita män - som sedan hurras på av ett stort antal av landets kulturelit som t.ex. Zara Larsson och Malena Ernman.

Det kan mycket väl vara så att alla som lämnar Syrien har skyddsbehov trots att ISIS i grunden är nästan totalt besegrade. Men ser man nyktert på det så borde var och en börja fundera över hur det kommer sig att dessa som anser sig ha skyddsbehov reser ett kvarts varv runt jorden, betalat tiotusentals kronor till flyktingsmugglare och passerar ett dussin säkra länder som inte varit i krig på över sjuttio år och där dessutom en absolut majoritet är medlemmar i EU.

Jag anser att vi har skyldighet att hjälpa människor i nöd där vi kan hjälpa dem. Men vi har också skyldighet att hjälpa så många som möjligt för de medel som vi gemensamt beslutat tillsätta. Och då är inte det smartaste att dels underhålla den kriminella verksamhet som omsätter mest pengar, det vill säga människohandel, dels att utsätta vårt samhälle för enorma påfrestningar där den egna befolkningen behov får stå tillbaka. Då kommer det likt en kratta dold i gräset att plötsligt slå tillbaka och den absoluta minoritet (enligt Migrationsverkets egna statistik) som har de facto skyddsbehov kommer likt barnet att åka ut med badvattnet.

Sedan har jag tyvärr för artikelförfattarna samma åsikt som den finländska regeringen, att söka asyl är inget brott och därför behövs inte av skattebetalarna försörjda advokater. Vi bör därför säga upp New York-protokollet eller komplettera det med en räckviddsbegränsning på en, max två gränspassager.

Angående det sista du skriver om rätt till offentligt juridiskt biträde så undrar jag vad du menar om Finland? Asylsökande i Finland har rätt till juridiskt stöd från närmaste rättshjälpsbyrå, en statlig myndighet eller privat biträde om rättshjälpsbyrån hänvisar till en sådan.
Men du kanske menade att Finlands regering avser genomföra en förändring?

Formellt har du delvis rätt: "Att söka asyl är inte ett brott, tvärtom är det en rättighet. I Finland har man kommit fram till att det knappast behövs ett rättsligt biträde för att någon ska kunna söka den förmån han har rätt till: internationellt skydd eller asyl (flyktingstatus). Om han har skäl att beviljas uppehållstillstånd så beviljas han det på grundval av sin egen sanningsenliga berättelse och de bevis han lagt fram för att styrka den. Eller också får han avslag för att hans förhållanden inte är sådana att de berättigar till vare sig skydd eller asyl. Fakta och omständigheter blir inte annorlunda om den asylsökande har ett juridiskt biträde vid sin sida. Vid överklagande av ett asylbeslut till förvaltningsdomstolen ges dock rättshjälp."

Men: "Man har också förkortat tiden för överklagande i förvaltningsdomstolen (motsvarande migrationsdomstol i Sverige) från 30 dagar till 21 dagar och för ansökan om besvärsrätt i Högsta förvaltningsdomstolen (motsvarande Migrationsöverdomstolen i Sverige) till 14 dagar.

Även möjligheten att lämna in en tilläggsutredning till domstolen har begränsats så att förvaltningsdomstolen kan fastställa en tidsfrist efter vars utgång domstolen inte behöver beakta en ny tilläggsutredning. Man anser att det är bättre för den asylsökande om asylbeskedet kommer så snabbt som möjligt.

Dessutom kan nu ett tidigare avvisningsbeslut verkställas även om den asylsökande återkallar sitt överklagande och lämnar in en ny asylansökan. Förändringarna genomfördes den 1 september i år [2016, min anmärkning] eftersom Justitieministeriet både ville minska trycket på domstolarna och spara pengar." (Merit Wager; https://www.dagenssamhalle.se/debatt/i-finland-hanteras-asylprocessen-an...)

Nyktrare politiker och ämbetsmän i Koskenkorvas land.

Håller med till fullo. Stopp för gratis advokater, fri tandvård och låt sökandena själva betala för mat och husrum som alla andra. Det finns absolut inte någon väg tillbaka till det kaos som rådde ända fram till 2015. Då tvingades våra folkvalda sent omsider vakna upp ur sin Törnrosasömn och göra om politiken. Det var den krassa verkligheten som tvingade dem att agera. Ett av argumenten från våra folkvalda var då att politiken måste ändras för att Sverige "ska kunna bestå som land". Så kritiskt var det för Sverige. Så illa ute var vi. Finansministern uttalade att sökandena måste söka sig vidare till andra länder. Så kom den tillfälliga Flyktinglagen till. Men nu behöver den skärpas ytterligare så att vi stoppar all invandring under de kommande 15--20 åren.