Skip to content

"Flera fel med förödande konsekvenser - att stämma staten är en utmaning men ingen omöjlighet"

DEBATT - av Anna Rogalska Hedlund, jurist specialiserad på fri- och rättighetsjuridik 

Genom en dom från år 2013 ändrade Högsta domstolen väsentligen förutsättningarna för att stämma det allmänna. Då gällde det ett felaktigt straff för 177 burkar fruktjuice utan pant. Nu gäller det Migrationsverkets fel som ledde till att en ung man tog sitt liv. Och nu begär hans lillebror Esmat skadestånd av staten.

Det mest slående felet från Migrationsverkets sida är att man inte tog hänsyn till storebroderns grava synnedsättning och självskadebeteende. Redan grundat på det hade han skyddsbehov i Sverige och följaktligen var det fel att utvisa storebrodern.

Dessutom kom Migrationsverket till den bisarra slutsatsen att lillebrodern, som var ett barn, i och för sig hade skyddsbehov i Sverige, men eftersom hans nästan blinda och psykiskt instabila storebror också skulle utvisas, hade han därmed ett ordnat omhändertagande i Afghanistan och kunde utvisas. Det hela blev för mycket för storebrodern.

Några dagar efter att storebrodern tog del av besluten, tog han sitt liv. Kort därefter konstaterade Migrationsverket att lillebrodern inte längre hade något "ordnat omhändertagande" och han beviljades därför permanent uppehållstillstånd.

Länge var den rådande uppfattningen bland jurister att tröskeln för att stämma staten låg väldig högt - man talade om att det allmännas skadeståndsansvar för felaktiga beslut enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen förutsatte en uppenbart oriktig rättstillämpning. Och "uppenbart" i juridikens värld betyder i praktiken att det är utsiktslöst att försöka utkräva statens ansvar för felaktig rättstillämpning och de flesta jurister skulle avråda från att inleda en sådan process.

Genom den praxis som utvecklats med avstamp i Lundgrendomen (NJA 2005 s. 462) och som år 2018 resulterade i en ny reglering i 3 kap. 4 § skadeståndslagen är det i och för sig inte lika hopplöst att stämma staten om man kan visa en överträdelse av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (1994:1219). Det är inte en enkel uppgift att visa att något innebär en överträdelse av Europakonventionen men om man lyckas med det är normalfallet att den som drabbats av överträdelsen har rätt till ersättning för både ekonomisk och ideell skada. 

Men genom NJA 2013 s. 842 spred Högsta domstolen nytt ljus i frågan. Högsta domstolen förklarade att det inte finns något generellt uppenbarhetsrekvisit i skadeståndslagen vid oriktig rättstillämpning utan samma aktsamhetskrav gäller för det allmänna som för enskilda. 

Vidare slår Högsta domstolen fast att en skadeståndstalan i första hand ska grunda sig på svenska skadeståndsregler. Så långt som möjligt ska regelverket tolkas på ett sätt som överensstämmer med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen vilket kan medföra att redan etablerad rätt stramas upp eller modifieras. 

Det hela är egentligen inte så komplicerat. Högsta domstolen slår fast att man ska pröva:

  1. om det allmänna agerat felaktigt,
  2. om myndigheten i fråga hade kommit till ett annat beslut vid ett riktigt agerande och
  3. om det varit oaktsamt av myndigheten att begå felet eller felen.

Det är med utgångspunkt i detta som Esmat nu tar upp kampen för sin storebrors självmord. 

Att Migrationsverket agerat felaktig och fattade felaktiga beslut torde inte vara särskild laddade frågor. Migrationsverket har själva i en internrapport listat omkring tjugo felaktigheter vid handläggningen och beslutsfattandet i brödernas ärenden.

Bland annat har verket missat att utreda och beakta flera omständigheter såsom storebroderns synnedsättning och psykiska hälsa, verkets bedömning av hotet från talibaner är oklar, brödernas etniska tillhörighet missförstods, i ett avseende har fel lagrekvisit tillämpats och verket har inte hänvisat till relevant landinformation - för att nu nämna några av felen.

Därtill kan tilläggas att Migrationsverkets handläggning och beslut inte heller lever upp till de processuella krav som ställs enligt Europakonventionen. Handläggningen tog dessutom på tok för lång tid i strid med EU-direktiv på området.   

Verkets egen slutsats är att utredningen har sådana brister att det på tillgängligt material inte fanns tillräcklig grund för avslagslagsbeslut. Det föreligger dessutom enligt Högsta domstolen en presumtion att myndighetens begågna fel påverkat utgången.

Båda bröderna hade med andra ord fått uppehållstillstånd om felen inte begåtts.

Steget att konstatera att det var oaktsamt av Migrationsverket att begå dessa flertaliga fel med förödande konsekvenser är inte stort, särskilt som det ska göras en sammanvägd bedömning och det inte finns något krav på att felen ska vara uppenbara.

För att lillebrodern ska få ersättning för den ideella skadan, det vill säga det lidande som Migrationsverkets fel orsakat, förutsätter dock skadeståndslagen dessutom att agerande var brottsligt på ett sätt som allvarligt kränkt hans person, frihet eller ära enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.  Vid den prövningen är det på sin plats att beakta Europadomstolens praxis kring positiva förpliktelser att skydda liv enligt artikel 2 och förbudet mot omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning enligt artikel 3.

Europadomstolen har i flera mål slagit fast att om en myndighet visste eller borde vetat att det fanns en verklig och omedelbar risk att personen i fråga skulle försöka skada sig själv och myndigheten trots det inte har vidtagit de åtgärder som rimligen kunde förväntas av den för att förhindra förverkligandet av denna risk ska staten hållas ansvarig för att inte ha respekterat artikel 2 – rätten till liv.

Avsaknaden att agera kan också utgöra omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning enligt artikel 3.

Europadomstolen har också slagit fast att statens skyldighet ska kopplas till en möjlighet för de anhöriga att begära skadestånd.

Av akten framgår tydligt att det förelåg en överhängande risk att storebrodern skulle skada sig själv och man kan på goda grunder argumentera för att Migrationsverkets agerande innebär överträdelser av artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen. Med detta i bakhuvudet måste därför Migrationsverkets sammantagna agerande anses utgöra tjänstefel som allvarligt kränkt hans person, frihet eller ära även i skadeståndslagens mening.

Nu återstår att se om Justitiekanslern kommer att ge Esmat skadestånd som är den form av upprättelse som står till buds inom ramen för vårt rättssystem eller om tröskeln fortfarande ligger för högt. 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

20 comments

"den bisarra slutsatsen" är den enda rimliga beskrivningen. Hoppas Justitiekanslern är av samma uppfattning, och beviljar skadestånd.

Inte brukar J.K. ta sådana hänsyn.
Alltså om något är bisarrt eller t.om. uppenbart oskäligt.
De använder sig av alla tillgängliga medel för att "blåsa" skadade människor så långt det bara går. För att forma avtal i samband med en utbetalning ser man till att avtalet INTE ska gå att ompröva i framtiden efter att det stadfästs i domstol.
Offrets ombud missar vanligen detta, eller rentav struntar i det, arvodet är ju detsamma oavsett.
Först efter många år kan en del skador utvärderas seriöst.
Till exempel om det visar sig att den som skadats aldrig kunnat återgå i arbete pga skadan om den är psykisk eller fysisk eller båda.
J.K. ignorerar sedan detta totalt. Efter många år kan och orkar den som skadats för livet vanligen inte ta upp saken mot den dåliga juristen som ingått ett uselt avtal med J.k. för offrets räkning.
Offret kunde aldrig veta att avtalet var slutgiltigt oavsett vad skadorna leder till.
Det aktuella fallet är intressant då man vanligen inte får ersättning för indirekta följdskador.
Det är för väl att det finns vettigare lagar som kan styra Sverige en aning.
I alla fall då det gäller dödsfall verkar det vara framkomligt.
De anhöriga bör aldrig ge sig och kommer nog aldrig göra det så länge de orkar.

Förhoppningsvis vågar JK släppa sitt hårda tag om plånboken, ge upprättelse, och bidra till att skapa ett rättighetsskydd med klor istället för en 100-årings tänder.

”Vid den prövningen är det på sin plats att beakta Europadomstolens praxis kring positiva förpliktelser att skydda liv enligt artikel 2 och förbudet mot omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning enligt artikel 3.”

Jaså!

Tala gärna om för mig hur ett asylansökningsavslag från en legitim myndighet är, som du skriver, ” omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning”?

Ett avslag på fel grunder fyller rekvisitet med råge...

JK är statens advokat således ett rättssystem vidrigt påfund, denne har gång på gång visat sig gå statens ärende. Lambertz et all.

Justitiekanslern (JK) är inte en domstol och definitivt inte en tribunal enligt Europeisk rättstradition (detta framgår av JK:s förordning). JK har flera uppgifter vilka framgår av lag och förordning. Några av JK:s viktiga uppgifter är JK:s funktion som tillsynsmyndighet över domstolarna och JK:s funktion som skadeståndsförhandlare avseende "påstådda överträdelser av unionsrätten" m.m.

För medborgarna innebär JK fördelen av att den kan anses vara en effektiv utbetalare av skadestånd enligt unionsrätten. Detta innebär att den som söker sådant skadestånd inte behöver vända sig till övriga domstolar vilket innebär effektivare hantering av sådana ärenden samt en högre grad av rättssäkerhet för medborgarna beroende på överträdelsens karaktär i förhållande till domstolsväsendets organisering (i vissa ärenden skulle multipla domstolsbesök annars krävas). JK har också regeringens förhandlingsskyldighet och har därmed uppdraget att förlika sig med personer som anser att unionsrätten överträtts. JK ska enligt förordningen lyda regeringens instruktioner men eftersom regeringen sällan vill figurera i Europadomstolen kan detta också fungera väl för den skadelidande, särskilt i vissa ärenden där tex. regeringen lagt sin prestige i frågor och därför inte vill ha den klämd eller t.o.m. krossad.
Under vissa omständigheter kan saken dock ändras t.e.x. ifall blå regering har röd kansler eller röd regering har blå kansler varvid kanslern så att säga i strid med sitt uppdrag exempelvis kan avslå en skadeståndsansökan just för att kanslern vill ha saken prövad i Europadomstolen eller CJEU till regeringens nackdel.
Sedan finns det också småärenden där totalskadan är lägre än 6000kr varför JK vanligen avslår sådant per automatik medan det lämpligast kanske vore att betrakta sådana krav som anmälningar om missförhållanden.

"Lambertz et al" skulle kunna vara ett intressant ärende i internationella domstolar beroende på som förevisats på SVT. Ärendet ser enligt tv-showen ut att innehålla många överträdelser av konventionen. Antagligen är tidigare JK Skarheden nyfiken. Eller så kanske hon är mer buddy med Lambertz. Eller så kanske hon tyckte att regeringen minsann ska stå för vad den nu har gjort på riktigt. Eller så kanske det är en konkurrensgrej av typen jävlas med efterträdaren, det vill säga tvinga nuvarande JK att behöva försvara saken i Europadomstolen. Inte så kul att behöva försvara saker som tillämpningen av tortyrmetoder som förbjöds i USA på 1800-talet och som mest förknippas tredje världens värre diktaturer kombinerat med HBTQ, den övriga rättsverksamheten enligt tv-showen och allt annat som visades i tv-rutan.
Men vart ärendet tar vägen får vi väl veta i framtiden. Lambertz et al kan ju hamna i civilrätten, Europadomstolen eller CJEU. Eftersom ärendet är komplext och ser ut att innehålla väldigt många överträdelser av komplex karaktär kan det ju ta tid med översättningar och allt som sådant berör. Blir väl en ny tv-show av det hela antagligen.

J.K. uppfyller inte uppgiften att vara tillsynsmyndighet över domstolarna.
Blir man illa bemött, inte får svar på helt relevanta frågor per e-post eller
vanligt brev, tex anhållan att få ett visst anstånd, och sen efter att man dragit tillbaka målet pga alla oegentligheter, klagar hos J.K. så får man inte sällan svaret att J.k. inte granskar handläggningen.
Om J.K. eller J.O. ska reagera så ska det vara solklart, så enkelt att ett barn kan förstå felet och inte kräva någon som helst utredning. Tex att något som ska ta högst några veckor att handlägga, tar ett år.
Eller två rakt motsatta besked från en myndighet.
En "låtsasutredning" enligt schablon där texten redan är skriven för åratal sen och används i många ärenden, gör man dock ibland som omväxling, trots att man redan bestämt sig för att komma med ett avslag på en skadeståndsbegäran.
Jag har börjat jämföra fascistisk handläggning med svensk handläggning inom vissa
myndigheter och kontrollinstanser och inte hittat några avgörande skillnader.

JK har med största trolighet en företagsmässig bild av kritik och skadeståndsregleringen. Små ärenden kan riskera att gå i avslag direkt beroende på att det otroligt att sakägaren skulle fortsätta att processa om saken eller att saken befinner sig utanför intresseområdet för t.e.x. Europakonventionen och den rättspraxis som finns i sådana frågor. JK pysslar med andra ord i praktiken med frågor som systematiska fel inom rättsverksamheten, varumärkesbevakning åt staten och regeringen samt i samband med detta ekonomi och riskhantering avseende Sveriges åtaganden.

JK har väldigt små resurser. "Gubben på JK" var på nittiotalet t.o.m. rädd för omyndiga småbarn. Ifall du drar tillbaka ett ärende oavsett anledning anser den Svenska rättsordningen att du ska påbörja ett nytt ärende, med vissa undantag. Den internationella rättsordningen har en diametralt annorlunda syn på saken men har vanligen prövningsregler där ett förfarande med tillbakadragande av klagomål och liknande vanligen innebär en betydande risk. Bästa sättet att processa är med andra ord att köra alla fall av betydelse till sista instans. Vissa undantag finns i vissa första instans ärenden där viss framgång nåtts genom att just dra tillbaka en ansökan för att sedan återinsända samma ansökan för nytt beslut av vanligen ny beslutsfattare på samma beslutsmaterial, vanligen kombinerat med samtal med beslutsmyndighetens ledarskap - en metod som var erkänd redan på 1930-talet och uppkom i respons på omfattande korruption och kriminalitet bland myndighetsutövare på stadsstyre, länsstyrelsen och byggnadsstyrelsen. Metoden verkar ha blivit lite populärare på senare år då beslutsfattandet ser ut att kunna ändras tämligen omgående beroende på politiska majoriteter, chefsbyten och tjänstemän flyttas runt som löv i höstväder.

Sammanfattningsvis verkar småärenden sällan ha stor framgång hos JK och vad som då återstår är Europadomstolen. För större ärenden kan hanteringen vara annorlunda.

Det känner jag var en utmärkt sammanfattning och extra intressant betr historik för tillbakadragna mål.
Jag har ca lika starka tvivel på J.K:s seriositet som tex en viss "mordälskande" professor Leif tvivlade på Lamberz i Quick-frågan.
Det jag sett är lika absurt och inte värdigt Sverige som land.
Visserligen medger J.k. i sina info-skrifter att man måste sålla hårt pga resursbrister.
Men då man ändå gör en skadeståndsprövning faller en sådan ut slumpmässigt.
Ex, en intern slog lite galet då han gjorde sig besväret att spela pingis på anstalten.
Tummen fick sig en törn. Jag minns inte vad internen eg klagade på.
Skadestånd 40.000 kr.
En man i sina bästa år orkade inte med en rättegång med storljugande (domstolen fann flera lögner från målsägaren men inte så grova som mannen hävdade) motpart där åklagaren använde en direkt sjuk fantasi för att förvärra brottet. Detta hände i Stockholm under 90-talet.
Mannen bevakades illa i en paus då det var bestämt att häktningen skulle brytas, men det visste inte mannen som var svårt medtagen efter månader av häktning och medicinering.
Han hoppade från väntrummets fönster, det var tredje eller fjärde våningen, bortåt 10 meter som jag minns det.
Allvarligt skadad för livet. Helt utslagen från arbete, tappade talförmågan.
J.K. medgav fel i bevakningen med mera, skadestånd 40.000 kr även där.
Mannen hade dock en uppenbarligen helt usel juristhjälp, ej advokat.
Detta nyttjades av J.k. fullt ut

Det finns fler exempel, troligen många fler.
I Sverige varesig döms vi eller ersätts lika i kongruenta ärenden.
Jag jämför med fascistiska stater i det förgångna och hittar bara skillnad i straffmetoder.

Ursäkta att detta kom som en ny kommentar på HL.
Det var ett svar till @juristartist

Juristartisten tror att du missuppfattat JK:s roll. JK är inte en domstol. Vill man förenkla JK:s roll i skadeståndsärenden kan man tolka handläggningsdelen som att JK representerar regeringen angående traktatslagar med bindande funktion mot personer och i vissa andra ärenden representerar staten som handläggnings och tillsynsmyndighet. Det är alltså ingen dom som förkunnas av JK utan regeringens eller statens uppfattning i JK:s beslut. JK har vissa extraordinära maktmedel avseende statens saker.

Vad som då händer ifall klagande tar saken vidare till relevant domstol är dels den teoretiska möjligheten att JK:s beslut kan fällas eller bedömas utgöra skada samt att beroende på vad som föreligger så gör domstolen en bedömning av skadan, i enklaste falltypen enligt formeln skada (enligt domstolens bedömning) - JK:s eventuella belopp + dröjsmålsränta + vad som i övrigt förekommit i fallet.
För medborgaren innebär JK en stor minskning av osäkerheten vid eventuellt fortsatt processande eftersom JK anses ha förmågan att hantera alla former av skadetyper och skadeståndssorter samt är kontraktörens (statens, regeringens) främste representant. Detta innebär att medborgaren och dennes representanter slipper gräva ned sig i avancerade dokument och argumentation angående nationella prövningar av de många olika frågor som kan tänkas uppstå i sådana ärenden.

Juristartisten anser sig inte vara särskilt insatt i häktnings och fängelsejuridik.

Jag har känt till J.K:s roll som en icke domstol under ca 25 år.
Men jag borde ha förtydligat att det i alla fall som jag minns fallet,
var ersättningen till internen med skadad tumme frivillig via J.K. men
troligen gick internen in med kravet själv och fick det prutat.
Det andra fallet var som jag säkert vet, en ersättning via förlikning mellan
J.K. och mannens ombud. Jag nämnde ju att det låg i en Tingsrätt i Stockholm
och då vore det ju märkligt om jag trodde att även J.K. agerade domstol?
Att bjuda samma belopp i båda fallen är befängt. Det är vad J.K. gjorde.
Sen spelar det ingen roll vilka ord man tar till för att beskriva J.K:s funktion,
Det förändrar inte det oskäliga beloppet som J.K. max ville betala och ska ha
godtagits av den drabbade som inte hade någon egentlig koll och var i ett mycket
dåligt tillstånd. Det "råkar" vara en släkting till mig.
Ett hänsynslöst J.K. samarbetade med en nolla som juridiskt ombud.
Den senare fick sin jur.kand med nöd och näppe, jag har sett avgångsbetyget.
Det sämsta jag sett hos en godkänd.

Juristartisten anser att det bara är på JK:s hemsida som begreppet "frivillig" förekommer. Antagligen ska ordet "frivillig" tolkas som att JK kan säga nej till skadeståndsreglering ifall klaganden inte är snäll mot JK. Vilket förstås riskerar att bli en kostnad för staten ifall klaganden är rättfärdig och har rätt samt det är en betydande kostnad. Av statens olika skadeståndsregleringar framgår mellan raderna att belopp under 250.000Kr mer eller mindre är betydelselösa i det stora hela varför en person som yrkar skadestånd och ersättningar under 250.000kr och utan avsikt att gå vidare nog bör vara artig och vänlig mot JK samt särskilt ifall det handlar om småbelopp under 6.000Kr.

JK:s offentliga och ickeoffentliga förlikningar brukar innehålla klausuler som förhindrar fortsatt processande enligt avtalad lag. Sådana förlikningar hålls giltiga såvida de inte ingåtts i ond tro eller ifall de inte innehåller kriminalitetsreglerande klausul och vidare processande avser sådant.
Har en person ingått förlikning till ett lågt belopp blir personen nog tvungen att stå för sin förlikning men kan kringgå förlikningen främst under två förutsättningar som listats ovan samt även eventuellt med hjälp av avtalsklausulerna. Det är alltså saker som är ganska svåra visa även för skickligare ombud.

Advokater och ombud finns många olika förpackningar. Vissa advokater kan inte ens tala för sig själva. Andra är lika ettriga som en pittbull även i närmast betydelselösa ärenden. En del är duktiga andra är dåliga. Allt är relativt. Utan dåliga ombud skulle det inte finnas bra ombud. När du däremot säger samarbete så finns det sådana ja. De kan motiveras av allt från leva-låta-leva filosofi till politik, klienten-är-en-apa till att klienten är misshaglig och ska skadas antingen genom att luras in i saker som den inte klarar eller genom oblikt processande som tar ifrån denne möjligheten att t.e.x. söka upprättelse i Europadomstolen, CJEU, arbitration eller Svensk domstol. Tittar man på Svenska ärenden i Europadomstolen så ser man ganska snart att många ombud inte håller fullt ut eller inte håller måttet eller ägnar sig åt processande som på allmän grund knappast kan medföra att klienten får annan upprättelse än en liten bock i kanten i någon fråga relaterat artikel 6.1 i Europakonventionen (där Svenska advokater i allmänhet vet att den singulära förekomsten av en överträdelse av 6.1 och 13 vanligen innebär ett litet "ideellt" skadestånd kring 10.000Kr eftersom domstolen alltid har svårt att värdera vad en riktigt domstolsprövning skulle ha inneburit för skillnad när 6.1 och/eller 13 står som solitära överträdelser.

Personer som självmant hoppar ut från fönster kan vara svåra att skadebedöma. Men troligen är staten väldigt ansvarig för vad som händer i dess lokaler och särskilt med tvångsintagna. Troligen har din släktings ombud gjort bedömningen att staten skulle hävda att andra problem än vad som förelåg, kunde ligga till grund för försöket till självskada. Annars torde det finnas en ganska omfattande praxis kring sådana skador -nuförtiden- inom Europarätten och att 40K låter väldigt väldigt lågt i sådana sammanhang. Det vill säga att någon i staten bestämmer sig för att "häxjaga" din släkting tills denne hoppat ut genom fönstret, något som förekommer men som vanligen motiveras av politisk förföljelse eller att någon entitet i något sammanhang spöat upp (lagligen eller på annat vis) någon entitet i staten varför denna entitet drar igång en hämndjakt vanligen något decennium senare.

Juristartisten ägnar sig inte åt sådana saker nuförtiden med anledning av att en motpart (fiffel&båg) efter juristartisten fina tips tog sitt liv -mer spektakulärt- varför rådmottagaren inte blev glad eftersom denne så att säga blev tvungen att leja ny advokat samt pynta typ 160.000Kr i nya advokatkostnader. Dessutom var det en väldigt bra kvinnlig advokat. Så juristartisten vill absolut inte diskutera måldetaljer.

Juristartisten tackar för en god debatt!

Härifrån tackas det också för en intressant och god debatt i det här, men utan att återanknyta till grundfrågan eller de båda exemplen vill jag bara berätta att jag själv var utomlands då allt detta hände med släktingen och först 7-8 år senare gick igenom de olika ombudens ageranden varvid jag fann att särskilt det ombud som slutligen hanterade skadeståndsfrågan var den stora katastrofen. Jag undrar om det inte brukar bli sämre resultat när man gång på gång byter ombud, ifall första ombudet inte är ovanligt uselt. Själv är jag inte jurist men jobbar med analys inom annat område. Första ombudet var en brottmålsadvokat som troligen inte var erfaren inom skadeståndsmål. Denne verkar ha varit orsaken till själva hoppet från fönstret tillsammans med ljugande från anmälaren som bespetsades ytterligare av en stirrig för mig framstående halvt galen åklagare som måste haft SAND i både ögon och öron då han i målet svängde mellan olika brottsrubriceringar fram och tillbaka mellan lindriga och mycket grova, samt extrapolerade målsägandens lögner med helt egna fantasier som innehöll sådant som släktingen aldrig skulle företa sig. Jag sökte nämligen upp denne stofil till åklagare och kunde snabbt bilda mig en uppfattning om denne som person. Där fanns förmodligen inget sannings-sökande utan bara en ostadig fladdrig blick som är den mest obehagliga jag sett.
Jag bad honom ta fram fakta om andra anmälningar som den aktuella anmälaren de fakto gjort mot andra personer. Jag fick ingen hjälp med det. Jag såg sen en tidningsartikel om åklagaren som ansåg sig behöva byta arbete och i stället köra buss. Det var säkerligen en ytterst allmän-nyttig åtgärd och måhända blev han ombedd att säga upp sig, jag vet inte. Försvarare nr 1 har jag också sökt upp och fick ett mäkta trevligt bemötande dock i all hast. En advokat som är ganska känd för att ha vänner inom "svensk maffia" och själv varit åtalad för brott, men räddats av den kanske bäste svenske advokaten.
Innan släktingen hoppade ut, frivilligt iofs, hade advokaten uppträtt bryskt och bara frankt lämnat det aktuella rummet (advokatrum troligen) för att gå ett ärende. Hade advokaten uppträtt trevligt, som han gjorde mot mig, hade släktingen inte hoppat ut. Han var helt nedbruten efter fem månaders (onödig) häktning och väldigt känslig. Han hade ingen aning om att han skulle bli fri och få knalla hem. Medicinering hade också påverkat omdömet och allrahelst då den plötsligt avbröts inför förhandlingen, säger släktingen att han kände sig helt snurrig och väldigt deprimerad och ångestladdad.
Om hoppet var ett självmordsförsök eller flyktförsök vet han inte själv, han skulle bara "försvinna" eftersom det konstigt nog gick att öppna fönstret.
att han inte hade handfängsel på och lämnad ensam, förstod han inte betydde att han skulle bli fri.
Ursäkta utvikningen om detta men jag har sett en katastrofal livs-förstöring hos en mycket duktig person.
Betr åklagare har vi sett en viss KVAST "arbeta" i Quick-fallet där en advokat som var upphöjd rejält, med saftiga arvoden, inte brydde sig om att använda skallen utan jamsade med på ett infantilt sätt. Vad detta kostat staten har jag glömt.
Advokat 2 (bytet skedde pga den arroganta, bryska stilen hos nr 1, som föranledde olyckan)
fick fel på ögonen, blev sjuk på annat sätt också och kunde sen varken prata ordentligt eller se normalt. (Näthinneavlossning)
Rättegången i Hovrätten ska ha varit en parodi med en ilsken åklagare och en advokat som inte hade något att komma med och bara satt och viskade, enligt släktingen mest bara trams och inget nytt.
Panelen satt som "stenstoder" och hade som släktingen uppfattade det, bestämt sig på förhand. De brydde sig inte om en film som släktingen tagit i smyg på den som anmält honom och som visade att saker inte stämde. Åklagaren hade hävdat "rörelsehinder" men på filmen springer anmälaren omkring ledigt i Stockholms centrum.
Båda dessa advokater var mest intresserade av sitt arvode och speciellt den första ska ha suttit och plitat på detta mer än uppmärksammat rättegången. Sen dragit igång en svada med hög röst, men som inte tillfört något mer än bara vältalighet.
av denna orsak trodde inte släktingen mer på advokater utan gick till närmaste jurist med egen liten lucka i grannskapet.
Jag "roade" mig med att med förvrängt namn ringa upp denne och ställa några frågor såsom låtsad reporter-frilans.
Jag ska förresten berätta att han heter Andreassen och senare blev något slags "konsult" på en juristfirma.
Han slängde ur sig bara dumheter, antydde negativ åsikt om min släkting och sa tydligt att han aldrig mer skulle ta något mål för denne.
Jag har, när vi ändå är inne på frågan om svenska advokaters förträfflighet, funnit att det enda nio av tio är bra på är att debitera arvode. I Stockholm vanligen tre timmars debitering för en timmes (onödigt) arbete. Jag gcik igenom ett 30-tal mål och satt som åhörare i ett 20-tal.
Bara Stockholm. Måhända finns de goda och rätt-debiterande advokaterna mestadels på landsorten. Jag fann också att de domare som skulle granska arvodena inte brydde sig. Det bara rann igenom. Betalare var till stor del staten och försäkringsbolagen. i en del fall givetvis privata fickor som blev helt tömda och minus-ställda.
sverige är enligt min slutsats inte rätts-säkert och domstolar dömer olika i likvärdiga ärenden.
Enskilda behandlas inte lika med undantaget dementa - helt utlämnade personer - som bestulits av sina gode män. dees struntar man i och alla anmälningar brukar läggas ned redan hos polisen. Annars läggs målen ned senare, eller så får en stackares ev nye förvaltare, som då är bra, fyller funktionen att ta tillvara den enskildes rätt och stämmer föregångaren (har hänt mycket sällan) ett felaktigt bemötande och förlorat mål vad hen än visar, hur solklart det än är enligt föräldrabalken att den tidigare gode mannen brutit regler.
I Hovrätten sen ingen prövningstillstånd. Den kriminelle gode mannen kan fortsätta stjäla av andra sjuka.
Är Sverige mer rätts-säkert än forna tiders fascistiska diktaturer?
Ja, men i vissa enskilda fall -nej och betr godemannafrågor - partisk handläggning överallt -och nej.
Och -ursäkta utvikningarna, vi var ju "klara" med J.K:s hycklerier.
hälsn
Hans
pensionerad, förvaltare för sjuka personer och som lider med dem.

Juristartisten säger att han vet vilken åklagare du pratar om. Juristartisten håller inte med om att den åklagaren är dålig alls utan att alls ha studerat målet som du beskriver. Juristartisten håller onämnda åklagare som en av de bästa åklagarna i Stockholms län avseende åtal och uppklarings% och fällande domar%. Sedan beskriver du att det inte var åklagarens fel utan advokatens fel att personen hoppade och då undrar man varför åklagaren överhuvudtaget kommer in i bilden.
Åklagaren van der qwast är offentligt kritiserad. Främst för att denne aldrig vinner mål undantaget thomas qvick, som enligt nuvarande rättsuppfattning var oskyldig.

Avseende Stockholms advokater så finns en Stockholm en flod av idioter som begår lagbrott. Att vissa advokater glider med i "stämningen" är egentligen inte konstigt, åtminstone för den som har grundläggande kunskaper i beteendevetenskap. Att hela dagen behöva befatta sig med sådant där måste helt enkelt vara sinnesförstörande och vid liten skada innebära att advokaten ägnar sig åt leken "räkna pengar" istället för rättegången.

Gode män är ett stort problem i dagens samhälle. Från början var det kyrkans roll att besätta sådana roller med fullmakt och de besattes vanligen av officerare med ett ben eller skrivkunniga soldater med ett öga eller inga ben. Nuförtiden är det politikernas bord och då är det enkelt att systemet spårar ur eftersom många politiker anser att väljarnas gunst är likvärdig med rätten att ta allt som inte är fastspikat så att säga. Att en person är dement innebär inte att personen saknar mänskliga rättigheter.

Nu är debatten över / Juristartisten

Tack för värdefull respons igen.
Jag skulle dock tro att det är fel åklagare som juristartisten tänker på, den jag syftade på är pensionerad för säkert minst 10 år sedan.
Allt det där hände i början på 90-talet.
Men det kan också vara rätt och jag har ingen kunskap om "vinst" procenten för den aktuelle, och kan inte se en sån statistik på ett mått på åklagarens kvaliteter.
En driven skicklig elak åklagare kan lättare få med sig en halvt huvudlös jury.
Övertecknad har noll förtroende för både sådana och domare efter försök att få bort brottsliga godemän i Tingsrätter och i den här tråden ska noteras att de felaktigt genomförda förhandlingarna / handläggningarna anmälts till J.K. utan att denna för mig hycklande och falska myndighet visat minsta intresse och inte agerat.
Detta är en sjuka i samhället Sverige som många känner till mycket om men ingen som kan, agerar. En minister med epitetet Johansson som förklarar att man inte har börjat ändra systemet därför att det tar så lång tid att ändra det.
SKL tog just det exemplet för mig när jag kollade vad de ansåg om denna egentliga dårskap.
Men när sedan en dam på SKL fick en upphöjd politisk roll för ca ett år sen, tystnade hon i frågan. Så juristartist har greppat problematiken bakom utnyttjandet av de sjuka och kanske också hur medel-lösa de anhöriga brukar vara gentemot överförmyndare.
Mellansteget hos polisen, innan domstol, visar sig oftast som ett slags lekskola där man egentligen inte vill utreda.
Där är J.O. totalt ointresserade eller saknar iaf resurser.
För att gå till J.K. bör man nog ha ett skadeståndskrav, men att spinna fram ett sådant kan vara mycket svårt då det mest handlar om ideell skada (tror jag det kallas) lidande pga den sjuka anhörigas belägenhet i klorna på en brottslig hänsynslös godman.
Övertecknad har försökt med att åtminstone (i vart fall..) få tillbaka utläggen ansökningsavgift och resor, och då för huvudmannens räkning, men det avslår J.K. och meddelar bara att de inte avser att gå igenom målets handläggning. Utan att ange varför.
Fritt fram mao för vilken typ av skojare som helst, tex en helt oerfaren domare med titel som nybörjare brukar ha, som jag fn glömt.
Dessa kan agera huvudlöst, partiskt, hånfullt, inte kunna räkna ens på fingrarna, inte begripa ens enkla resonemang, inte hålla ett löfte om att en viss sak ska ingå i en förhandling mm, men ska ändå bli fullfjädrade domare.
Till och med sämre begreppsförmåga än den jurist med egen liten byrå, jag nämnde i tråden och som enkelt lät sig luras av J.K.
Det finns tom domare med ett fascist-liknande utagerande mot den som vill påtala fel hos en "kommunalarbetare" (tjänsteman) eller en "god" man. Då tänker jag på Örebro tingsrätt.
Sverige är inte en rätts-stat i alla avseenden och ärenden, långt därifrån.
enklast är det att lura och utnyttja de allra sjukaste och mest utlämnade personerna och det sker i ett som det tycks, för detta väl anpassat system som man inte tänker rubba.
I pengar försvinner många stulna miljoner varje år ned i de "gode" männens fickor och detta går inte att beivra. Det skyddas hela vägen upp till J.O. och J.K. -indirekt.
De anhörigas lidanden kan värderas betydligt högre.
Tack för historiken runt godemannauppdrag.
De enbenta soldaterna var kanske betydligt ärligare, vad vet jag.

Hälsn / Hans

Om mitt svar ska vara tillräckligt ska jag berätta att den för livet skadade mannen (släktingen) ser en felaktig dom som ett lika stort problem som skadorna och där kommer åklagarens roll förstås in.
Det har berättats från både släktingen och en annan närvarande, att åklagaren i Hovrätten satt försjunken med huvudet i händerna och den ljugande oseriösa målsäganden bredvid sig. Åklagaren verkar ha insett att han satt bredvid en oärlig klient, och att den han åtalat var skadad för livet och nyligen hemkommen från sjukhus.
Men när den dömde släktingen började med att säga att han utsatts för ett ÖVERGREPP (vilket det sannolikt var) så studsade åklagaren i stolen och drog igång sina som det sägs, sjuka fantasier om vad som hänt. Han hade nog tänkt gå varligt fram, men att få detta ord "övegrepp" emot sig lockade genast fram den onde argbiggan och åtalsivern.
(Försvararen var helt uddlös och ska bara ha suttit och viskat trams. Då hade det varit bättre med den rytande maffia-advokaten)
Detta är inte del av definition på bra åklagare. Det bara "förbättrar" en sådan åklagares statistik. Man måste nog ha upplevt allt för att förstå det fullt ut.
Efter att i många år ha fått höra just det här från en orubblig släkting som alltid annars varit ärlig mot mig och så vitt jag vet mot allt och alla, och efter egna erfarenheter av ett delvis havererat rättsväsende och odugligt JK/JO i mindre och privata ärenden så är jag i stort sett övertygad om att släktingen verkligen utsatts för ett rättsövergrepp och de fakto aldrig kunnat komma igen i arbete. Jag hade tidigare Facebook-konto men avslutade det då jag såg viss oärlighet och annat inom det företaget. Ska som kuriosa nämna att under det året poppade Göran Lambertz in och föreslog "vänskap" på FB. Han lär under sin tid som J.K. ha noterat mina försök att visa hur illa rättsväsendet fungerar -ibland, men särskilt under den tiden klagomål på dåliga och överdebiterande advokater som den skyddande "klubben" de tillhör inte höll med om.

Juristartisten undrar om hört begreppet "spela systemet" någon gång? I ditt ärende kan det vara som så att åklagaren spelats av polismyndigheten och din släkting/klient helt enkelt inte försvarat sig på den nivån. Åklagaren kommer knappast i den situationen att acceptera ansvaret för andra myndigheters "fiffel&båg" och din klients/släktings ovilja eller oförmåga att försvara sig. t.e.x. genom att fylla i en anmälan om något lagbrott enligt brottsbalken som klienten/släktingen utsatts för genom påståenden om brottslighet från vittnet/målsägaren.

JO/JK är tillsynsmyndigheter och inte tribunaler eller ens Svenska domstolar. JO har fått lite större gaddar de senaste 10 åren genom att dess utlåtanden numera kan användas som bevis för myndighetsövertramp och därmed utgöra bevis i skadeståndsmål. I historisk tid var JK en av de mest fruktade svenska myndigheterna, med både räfst och svåraste straff på befogenhetslistan över vad den kunde besluta angående statliga myndighetsutövare och statliga transaktioner. Nuförtiden har JK åtalsmöjlighet i vissa avseenden, skadeståndsfördelningsroll, några fiktiva straff som exempelvis befogenhet att tvinga myndighet att utbetala ett skadestånd (vilket avseende större summor innebär att myndigheten måste redovisa skadeståndet i sina rapporter till regering m.m.) och en del annat.

JO/JK/lambertz/Skarheden/m.fl. är till syvende och sist bara representanter för din klients/släktings motpart. Intresset för att upprätthålla Sveriges författningssamling är helt beroende av dess innehåll och juristernas ställning ändock att Svenska jurister till viss del är beroende av SFS för sitt uppehälle. Emedan jurister som har SFS som sitt arbetsinstrument har ett stort intresse av att SFS hålls i ett gott skick är vanligen jurister anställda av någon politisk entitet i staten vanligen mest intresserade av tjäna "husse" och inte riksdagen eller SFS eller den akademiska disciplinen juridik. Olika entiteter i en stat kan ha många olika intressen. Ibland är dessa politiska; Hjalmar Mehr skrev en socialistisk doktrin om lagstiftningen som verktyg och kommunerna som socialiseringsinstrument. Ibland är intressena på svartsjuke&småaktighetsnivån av typen "direktör x är en stropp&uppkäftig fan och ska nu plattas till" eller "i området y vägrar de att rätta sig efter mina beslut och därför ska de belönas i nästa förarbete med en speciallag som särskilt tar sikte på dem för att göra deras leverne lite mer besvärligt föröver...". Vissa entiteter lever på att göra lagstiftning så komplex att statens jurister inte kan förstå den. En del entiteter pysslar med "osynlig lagstiftning", det vill säga skapandet av lagstiftning som inte syns i lagboken och därför inte kan släckas ut med mindre än att ny lag skapas ovanpå nämnda osynlighet, vilket vanligen är ett grannlaga arbete för nutida jurister med dagens utbildningsnivå. Andra entiteter har mer jordnära sysslor och motsvaras vanligen av politiska partier.

Givetvis är det smickrande att höga jurister vill länka till dig på diskussionsforum. Men höga jurister är vanligen powerplayers inom politiken och tillhör i princip alltid något parti eller en statlig entitet och har i princip alltid något syfte med sitt kontaktsökeri. Vill ha se vad du skriver på din privata sida?, hitta ett verktyg för att bekriga en annan entitet?, är det "en leende comrade som letar efter något att förstöra för dig med?". Sådana saker måste man alltid ha i betänkande när man pysslar med offentlig kritik av statens entiteter.

Nu är debatten över / Juristartisten

För de som inte ser någon röd tråd så är den "flera fel med förödande konsekvenser" i alla fall för de som vet hur det känns att få livet helt demolerat eller avslutat hos en anhörig.
Inga luddiga ord kan undanröja faktum som helst ska vara upplevt.
Största ansvaret ligger ofta hos polisen och det har tyvärr inte framkommit i tråden, betr godemans-frågorna behövs ingen tingsrätt om polisen behagar utreda bättre än på barn-nivå.
Med en fällande dom mot en gangster fråntas denne uppdraget per automatik.
Utan sådan verkan av en fungerande regal är man utlämnad till ett havererat rättsväsende och i bästa fall slumpen.
Se länken
https://demensorebro.wordpress.com/2018/11/11/initierade-personer-om-rot...

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.