Skip to content

"Talanglösa advokater utan skadeståndsansvar"- professorn starkt kritisk mot HD:s dom

Christina Ramberg, professor i civilrätt, i Blendow Lexnovas expertnyheter.

Hovrätten dömde en advokatbyrå att betala tolv miljoner i skadestånd till en klient för dålig processföring. Högsta domstolen rev upp domen eftersom advokatens misstag inte var "uppenbart" - en dom som enligt Christina Ramberg, professor i civilrätt, innebär att "talanglösa" advokater kan fortsätta att begå misstag utan att bli skadeståndsskyldiga.

 

Dagens Juridik har tidigare berättat om fallet (Dagens Juridik 2016-12-14 och 2018-06-15).

Högsta domstolen konstaterade att en underlåtelse kan resultera i skadeståndsansvar för en advokat endast i "mer uppenbara fall" och att advokaten i detta fall inte gjort sig skyldig till ett sådant "uppenbart misstag". 

"Varför uppenbar?"
Detta är något som Christina Ramberg, professor i civilrätt, vänder sig starkt emot. 

- Varför ska felet, den bristande fackmässigheten, vara uppenbar? säger Christina Ramberg i en expertkommentar för Blendow Lexnova. 

- Räcker det inte med att det är ett fel eller bristande fackmässighet från advokatens sida?

HD skriver i sin dom:

"Skadeståndsansvar föreligger för en advokats rådgivning vid uppenbara fel. Så kan t.ex. vara fallet när de rättsliga frågorna är enkla eller om svaren på dem är lätta att finna och advokaten på grund av okunnighet eller förbiseende ger ett råd som klart strider mot lag eller fast praxis. Andra typer av sådana situationer är då advokaten försummar att uppmärksamma nära till hands liggande bevismedel eller missar att iaktta olika typer av frister, att advokaten missar nära till hands liggande bevismedel alternativ missar en tidsfrist för att denne ska kunna anses vara skadeståndsskyldig." 

Kommer lindrigt undan
Dessutom fastslås att en processförande advokat endast undantagsvis är skadeståndskyldig - trots att denne är svag, talanglös eller dålig. 

Christina Ramberg anser att HD:s resonemang leder till intrycket att processande advokater kommer lindrigt undan. 

- Vi får intrycket av att ansvaret för processförande advokater är särskilt lindrigt. 

Processande advokater kan vara "talanglösa"
Christina Ramberg riktar skarp kritik mot HD:s domskäl och menar att domen inte har gett någon mer vägledning än att "talanglösa advokater" endast i undantagsfall är skadeståndsskyldiga. 

- Vad vi vet nu, efter denna dom, är endast att processförande advokater inte har något långtgående skadeståndsansvar. 

- De kan vara talanglösa, skadeståndsskyldigthet föreligger endast i uppenbara fall och förutsätter då uppenbara fel,  säger Christina Ramberg i en expertkommentar för Bledow Lexnova.

 

 

Se avsnittet ”Talanglösa advokaters ansvar” med Christina Ramberg på Lexnova Play. 

Nyhetsbyrån Blendow Lexnovas juridiska webbserie håller dig snabbt uppdaterad och följer Advokatsamfundets riktlinjer för e-learning. Varje månad guidar Sveriges tyngsta experter dig genom de viktigaste händelserna - du får nyheter, analyser av rättsfall och praktiska tips.

 

  • William Eriksson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

24 comments

Jag har otroligt svårt att förstå HD:s resonemang. Vad är ett mer uppenbart fall? Hovrätten gör en mer korrekt bedömning kan man tycka ur ett sedvanligt culpa perspektiv.

Håller med. En så "enkel" person som en fastighetsmäklare har större ansvar, jmf 25 § FML

Vad gäller specifikt frågan om att det krävs uppenbara fel för ansvar pga bedömningar som olika professionstagare gör så är det knappast något nytt. Tvärtom utgör det tämligen etablerad HD-praxis.

Så bra att äntligen en juridikprofessor ryter till mot detta exempel på partisk bedömning som svenska domstolar alltid gör sig skyldiga till när ADVOKAT är svarande i skadeståndsmål!
Detta HD-avgörande har för övrigt producerats under den f d advokatordföranden Lindskogs överinseende och var därför förväntat - åtminstone av mig.
Jag har nämligen rutit, visslat och skrivit över tjugo år om att Sveriges allmänna domstolar inte följer vare sig domarreglerna eller grundlagen när ett tvistemål initierats av en missnöjd klient som gör gällande vårdslöshet, svek eller illojalitet från någon advokats sida.
En advokat anses nämligen som officiell rättstjänare i likhet med domare, åklagare, poliser och häktespersonal som auktoriserats av Sveriges riksdag och därmed inordnats under Sveriges myndighetsbeskyddande rättskultur - ännu inte allmänt känd men illa beryktad av oss som upplevt den.
Endast fem (5) advokater av tusen har de senaste 70 åren dömts att utge skadestånd i Sverige! Under motsvarande tid, antal stämningar och partsställning har danska domstolar förpliktat 600 klandervärda advokater att gottgöra sina klienter!
Nog kan väl även den mest aningslöse se att här ligger massor av hundar begravda? Med ond avsikt!

Vet Du vad Bertil. Det känns som om delar av rättsväsendet har fastnat någonstans. På ett trist ställe...:)

Rätta mig gärna om jag har fel, men kan det inte vara som så att Hd i all sin visdom helt enkelt kommit till slutsatsen att det skulle vara för farligt att vara advokat i dagens politiska domstolsväsende, ifall advokater skulle bli skadeståndsskyldiga baserat på de ofta godtyckliga domar som nuförtiden trycks stup i kvarten?

Vill minnas ett ärende från sjuttiotalet där en Svensk erfaren advokat blev tvungen att försvara sig själv och sin egen egendom mot staten. Det lät så här "staten hjälp, rädda mig". Staten svarade "nope, det gör den ej".

I och med att de lägre rätterna dömer lite som de vill och vi inte vet ifall de högre rätterna vaskar bland ansökningarna om prövningsstillstånd så kan det finnas fler dimensioner i frågan om huruvida talanglöshet ska bedömas som skadeståndsgrundande.

Professorn kan ju rätta juristartisten ifall denne har fel....

"Christina Ramberg riktar skarp kritik mot HD:s domskäl ...", står det i artikeln. Det är utmärkt att jurister vågar kritisera domskäl, men tyvärr är sådan kritik verkningslös eftersom det inte finns former för besvär över domskäl. Därmed finns det inga mekanismer som sållar fram praxis för vad slags domskäl som kan accepteras.
Domskäl måste ges en starkare rättslig ställning. Ingen dom bör få vinna laga kraft om domskälen inte håller måttet.
Men vilken instans ska godkänna eller underkänna domskäl? Knappast en domstol!
Vad som behövs är ett organ vid sidan om domstolarna, som har makt att återförvisa ett mål till den domstol som har lämnat en bristfälligt motiverad dom ifrån sig.

Hej herr Lundberg!

Möjligheten att överklaga domskäl finns i det Svenska rättssystemet, dock inte utan att domen samtidigt överklagas.
Han/hon överklagar domen med begäran om förtydligande/motivering/vad som nu är problemet.
Skulle de Svenska domstolarna inte tillfredsställa det begärda ingår domskäl och domsmotiveringar i rätten till en rättvis rättegång.
Detta verkar innebära att det går att dra staten inför de internationella domstolarna ifall staten inte tillser att domstolsväsendet sköter sig.

Artisten har alldeles rätt: vill man besvära sig över domskälen är man tvungen att dra igång hela apparaten med att överklaga själva domslutet. Vid en sådan process kommer bristerna i domskälen lätt i skymundan. Ska vi någonsin få en rättskipning av hög kvalitet i alla led, är det nödvändigt att utveckla normerna för domskäl. Det är en uppgift som inte bör lämnas åt enbart domstolarna.

Jag har under drygt ett halvsekel kritiserat domstolar för ett och annat, men först det senaste året har jag snävat in på domskäl. Det är en större fråga än många jurister har klart för sig. För trettio år sedan blev frågan föremål för en doktorsavhandling: "Ratio et auctoritas" av Gunnar Bergholtz, men vad jag vet har problematiken inte uppmärksammats särskilt mycket sedan den tiden. Jag tror att många jurister värjer sig för själva ämnet.

Inspirerad av förre hovrättslagmannen Olle Ekstedt skrev jag i år artiklarna
http://www.dagensjuridik.se/2018/03/domstolar-doljer-sina-gissningar-bak... och
http://www.dagensjuridik.se/2018/05/kritik-mot-domskal-traffar-rattssyst....
I synnerhet den andra sätter domskälen i fokus.

Hej, herr Lundberg!

Enligt juristartisten är det ganska ovanligt förutom möjligtvis i brottmål att en part är nöjd med domslutet men onöjd med domskälen. Skymundan tycker jag är en dålig beskrivning. Möjligen skulle den kunna vara korrekt i ett utbildningsperspektiv. De flesta juristdomare torde sakna teknologisk systemutbildning och kan därför ha svårt att överblicka det alltmer komplexa författningssystemet och säkerligen de allt mer komplexa tillämpningsmaterialen. På EUnivån är det uppenbart att domstolarna har sådan utbildning och fullgott stöd av sådan kompetens och då syns skillnaderna i kvalitet tämligen omgående.

Normer för domskäl är en svår fråga. Viss reglering i lag finns, men kontentan av lagstiftningen är att i den andra vågskålen finns JO-kritik, JK-skadestånd och de internationella domstolarna (och där har lagstiftningen formulerats som så att det är domstolens eller myndighetens fel ifall en internationell domstol finner skäl för skadestånd eller kritik). Sedan finns åklagarna men domskäl ser inte ut att vara en prioriterad fråga där.

Juristartisten håller med om att domskäl är en lite större fråga än vad författningen föreskriver. Dåligt skrivna eller medvetet felskrivna domskäl kan påverka medborgarnas uppträdande och uppfattning om lagstiftningen, politiker, rättigheter och vad som "gäller". Det kan finnas "goda" skäl för att en domstol utelämnar viss motivering i vissa fall; exempelvis att domstolen förutser att politikerna kommer att ändra gällande lag ifall de förstår hur lagstiftningen fungerar och det kan finnas "onda" skäl till att utlämning eller förvanskning av motivering sker.

Övrigt; juristartisten tror nog att vi möts någon gång på FHS för flera decennier sedan. Juristartistens uppfattning är att staten och rättsväsendet förstår tre saker. Pengar, reputation och kallt stål. Reputationen anses kunna regleras genom massmedia och marknadsföring. På FHS utförs högre studier i kallt stål och effektiv hantering av pengar. För framtida studier om nuvarande rätt inom mänskliga rättigheter och domskälsproblem kan rekommenderas följande mål med hänvisning i målens punkter.
http://hudoc.echr.coe.int/eng?i=001-61828
http://hudoc.echr.coe.int/eng?i=001-183862

Juristartisten tror inte att din föreslagna besvärsnämnd kan lösa domskälsproblemen ty det är en alltför lukrativ verksamhet för att återföringar av mål skall kunna ändra systemet. Egentligen synes det mest praktiskt i sådana ödesändrade mål som dina skrifter tar upp att frågorna överlämnas till de internationella domstolarna, och att de skadelidande då förses med biträden som inte uppbär någon form av lojalitet eller lojalitetsplikt mot staten. Systemet förstår när det blir fällt och det kostar pengar, annars inte.

Vänligaste juristartisten!

Vi bör fortsätta den här diskussionen några varv. DJ är ett bra forum för att initiera diskussioner, men eftersom inläggen i DJ raderas efter några veckor bör vi fortsätta i något annat forum. Jag föreslår https://cogniter.se, där jag finns med under pseudonymen Anders F. Har du lust att gå med där? Om inte: har du något bättre förslag?

Hej, Herr Lundberg!

cogniter verkar vara en nystartad verksamhet med ca 20 användare, oklart är vad forumkonstruktionen är och vem som driver den i vilket syfte. Poängen med "låt stå" debatter synes vara att tredje person ska hitta debatten och bli upplyst av den. Cogniter synes ännu ha för litet antal användare för att uppfylla den nyttan.
Diskussionssidor finns överallt på nätet. Wikipedia (sverige) är mest känt och har diskussionssida. Tyvärr saknar wikipedia "låt stå" funktion och modereringen är ofta ganska biaserad/politisk. Arkiveringsfunktionen ser ut att hindra "låt stå" debatter. Därutöver finns biaserad vetenskapsextremism, flushback m.m. flushback är ju ett forum som ger maximal valuta för spridningen av det som skrivs i och med att hundratals journalister hänger på det forumet 24/7. Problemet är väl att modereringen varierar mellan kriminell och utvecklingsstörd med ett och annat geni som undantag (gränsen mellan geni och dåre sägs ju vara hårfin). I övrigt är användarna allt från vem som helst till drogare och professorer.

Du får allt berätta mer om cogniter och dess syfte för att väcka mitt intresse för en debatt eller idéutbyte på cogniter.

Vänligaste juristartisten

Ja, jag ska gärna berätta om Cogniter (Cr). Men jag börjar med dess föregångare Cognito (C), som skapades för runt 15 år sedan. Här är en länk till dess startsida: http://www.cognito.se.

För ca tio år sedan gick jag med i några debattsajter, bl.a. C och Filosofiforum. Men just då var C mycket aktiv och verkade intressantare och mer seriös än många andra sajter. Så jag förblev aktiv i C och hade stor glädje av det. För att illustrera hur C har fungerat länkar jag här till en av mina artiklar i C
http://www.cognito.se/KnowledgeArchive/Article.asp?Article_Id=330
och här till ett av mina huvudinlägg
http://www.cognito.se/forum.asp?alt=read&ForumMessage_Id=200599.
Du kan följa debatten genom att rulla neråt och klicka på valda inlägg.

I det långa loppet blev det ingen förnyelse i C och sajten höll på att självdö. En av dess medlemmar (Klamm) tog över C, fryste sajten och skapade i augusti i år efterföljaren Cr, som fortfarande är under utveckling. Förhoppningen är att Cr ska locka många fler användare än C hade som mest (några hundra).
Jag hade som sagt stor glädje av att delta i C, men jag saknade några intresseområden, framförallt samhälle och juridik. Det var omöjligt att i C vinna intresse för rättsfrågor. Det var därför jag började bli aktiv i DJ.
Artiklarna i DJ tycker jag i huvudsak har god kvalitet. De väljs ju ut av en redaktör och håller ungefär samma kvalitet som en tryckt tidning. Men kommentarerna håller inte ens en kvalitet jämförbar med insändarna i en vanlig tidning. De som verkligen önskar att på nätet föra en kvalificerad diskussion om rättsfrågor skulle behöva en debattsajt med större möjligheter än DJ:s kommentarsfält. Jag har en viss förhoppning om att Cr omsider ska kunna fylla behovet av en kvalificerad debattsajt för ett flertal olika intresseområden inklusive de rättsliga.

Hej, herr Lundberg!

Att juridik och samhällskunskap inte är något poppis debattämne på internetforum handlar om att politiker vanligen har en styvmoderlig syn på domstolar och jurister. Hjalmar Mehr satte ribban för debatten en gång i tiden genom att verktygsförklara domstolsväsendet. Politikernas syn på rättsväsendet har sedan baserats på den synvinkeln med innebörden att lagar och domstolar är något som de inte behöver ta i beaktande eller kan förändra precis som de vill. Den Svenska lagstiftningen är som resultat mycket avvikande från övriga Europeiska rättssystem med undantaget av implementeringarna av de internationella avtalen där Svensk rätt i princip alltid är underställd utländska d:o.
Som en direkt följd är intresset för att diskutera Svensk rätt på internet med kvalitet väldigt lågt. Svensk rätt är i praktiken i stora delar obsolet och politikernas tendenser att leka diktator med svenska jurister och kritiker innebär vanligen att juristernas intresse av att diskutera annat än utfallen i enskilda mål är mycket lågt samt att det intresset som finns vanligen är politiska intressen i opposition, exempelvis centrum för rättvisa som gärna bedriver offentlig debatt och skriver underbara krav/överklaganden men har en tendens att hela tiden försöka manövrera politiskt i vad som krävs och överklagas i syftet att uppnå annat syfte än klientens bästa. Juristerna har hamnat i samma position som försvarsmakten var efter Berlinmurens fall och som du antagligen känner väl - det vill säga att existensen måste motiveras genom kostnadsbesparingar och internationella krav samt behjälplighet i politiska frågor.

De debattsidor som du hänvisar till är säkerligen högkvalitativa men lider av för låg exponering och genomströmning av användare. Problemet med hög exponering och hög genomströmning av användare är att kvaliteten på inläggen kan sjunka drastiskt men innebär att artiklar och inlägg kan få stort genomslag i samhället. Reklam kan lösa den problematiken i och med att intäkterna kan användas till moderering. Ett sätt att höja exponeringen är genom att tillåta sökmotorsbolagen att indexera artiklarna så att de blir sökbara genom tex. google, altavista och yahoo samt att hålla artikelskrifterna aktuella.

Vänligaste juristartisten

Men artisten. Nu blev jag ändå lite impad...:)

Rådet i din sista mening ska jag vidarebefordra till Klamm, som arbetar med att uppgradera programmet för Cogniter.

Har du i övrigt förslag på sajter som lämpar sig för att fortsätta diskussioner av ämnen som kommer upp på DJ eller rättsfrågor i övrigt? DJ har åtminstone två tillkortakommanden i jämförelse med andra diskussionssajter: dels är kommentarsfältet tidsbegränsat, dels kan man inte skicka slutna (privata) meddelanden till meddebattörerna. Hur ska jag bära mig åt om jag efter ett par månader kommer på något som jag skulle vilja diskutera med just dig?

Känner du till Medborgarrättsrörelsen MRR (numera MRRS)? Den grundades på initiativ av dåvarande regeringsrådet Gustaf Petrén. Även andra debattglada jurister har varit ordföranden för MRR. Men tyvärr har debatterna inom MRR i huvudsak varit begränsade till grundlagsfrågor. Ett tag, då domaren och politikern Allan Ekström satt vid rodret, såg det ut som om inriktningen skulle komma att breddas, men Ekström blev utmanövrerad.
MRRS har nu en sajt på nätet. I hopp om att sajten skulle lämpa sig för juridisk debatt skickade jag in artikeln https://mrrs.se/debattinsandare/domskal-och-domaretik. Man kunde ju vänta att åtminstone någon jurist eller annan rättsintresserad skulle haka på. Men icke.

Hej, herr Lundberg!

Att inte vara indexerad och sökbar på åtminstone google är att inte finnas och bli en klubb för "inre beundran". Därefter kan varje artikel optimeras med särskilt angivna sök och nyckelord som målgrupperna använder vid sökningar. Då blir frågan främst vilken uppmärksamhet som efterfrågas. Ska varje person med intresse av ett sökord få möjlighet att läsa artikeln eller bara personer med vissa mer komplexa sökkriterier? - vid stor exponering får artikelförfattaren räkna med allt från missciteringar, ofrivillig massmedial exponering eller att trollen leker med artikeln.

Att ställa frågor till juristartisten är i princip omöjligt eftersom juristartisten inte anger en mailbar e-adress någonstans. Juristartisten debatterar främst på juristartistens villkor så att säga.

Gustaf Petren har jag inte mött. Han verkar ha ett mycket gott omdöme på internet i förhållande till sina kritiker. Man måste nog se MRRS i ljuset av tiden när den skapades. Det vill säga att den kungliga staten ersattes av valda representanter som gärna ville utöva kunglig makt utan att ha en kunglig grund och kunglig ansvarsuppfattning. Nils Edéns regering och roll som "kungl. maj:ts" (med betydelsen att han inte var konungen utan politikernas) befallningshavare var en enda lång rövarkula och en mycket stor anledning till Erlanders långa maktinnehav. Om jag inte minns fel begick Edén självmord efter att dennes förehavanden exponerats i en rad SOU:er mellan 1925-1955).

Miljön som Petrén verkade i på 1930-1960 är alltså väldigt skild från miljön idag. Diskussionen om grundlagens vara eller icke vara redan avgjorts av de internationella domstolarna. Möjligen kan Petréns kritik om retroaktiv och "retroaktiv" lagstiftning vara relevant även idag liksom hittepålagar eller hittepåbeskrivningar av dåtiden eller tidigare lagstiftningar.

Däremot håller jag inte med om din domskälskritik ur ett historiskt perspektiv. Det beror mest på att juristartisten har några domare i släkten från <1920 -talet. Domarna var välmotiverade på den tiden i förhållande till vad som rättsväsendet efterlämnar nuförtiden. Det är en utbildningsfråga och en självrespektsfråga. Domarna på 1920-talet och tidigare var vidunderligt mer utbildade än domarna som arbetar i domstolsväsendet nuförtiden. För att få presidera på den tiden krävdes lika mycket som för att få två doktorshattar idag. Nuförtiden finns inga utbildningskrav på jurister - utbildningsinstitutionerna godkänner vad som helst mot uppvisande av partikort och politikerna tillsätter högre domartjänster på ganska lösa boliner. Det finns nuförtiden kammarrättsdomare med 1 års erfarenhet (tingsmeritering för 25 år sedan) och domare i mark- och miljööverdomstolen med mindre än 3 års erfarenhet.
Sedan är det en självrespektsfråga också. Den styvmoderliga behandlingen av juristerna och politiserandet av juristutbildningen har medfört att de har en låg självkänsla och ungefär samma självrespekt som dörröppnare på mindre populära krogar.

Situationen kan beskrivas som att "demokratin" och juridiken i termer av Svensk rätt håller på att avveckla sig själv till förmån för andra styrelseskick och att drivkraften är just att politikerna inte accepterar demokrati samt har en felaktig bild av vad demokrati är.

Vänligaste juristartisten

Du, juristartisten, skrev: "Ett sätt att höja exponeringen är genom att tillåta sökmotorsbolagen att indexera artiklarna så att de blir sökbara genom tex. google, altavista och yahoo samt att hålla artikelskrifterna aktuella."
Jag vidarebefordrade detta råd till Klamm, som svarade bl.a. följande:
"Indexering sker redan. Allt som skrivs här blir sökbart på Google.
Jag bevakar även all trafik med google analytics sedan några veckor tillbaka. Vi hade en spik för några dagar sedan med 40 unika användare som kikade in här."
Med "Vi" menade han förstås Cogniter. Hur det var i Cognito vet jag inte.

Hej herr Lundberg!

Ibland behöver googles datorer lite hjälp på traven också. Träning så att säga. Som matematikprofessor kan du sådant där. Det praktiska förfarandet utan att "fuska" är som så att när ni har en aktuell artikel med ett innehåll som väcker intresse - dvs. något som folk googlar eller som folk googlar över tid så lär ni googles datorer att hitta er genom att själva söka på google med relevanta sökord och klickar på googles länkar till er sida i söktablån så att datorerna tränas att hitta er artikel i den relevanta frågan.
För juridik kan ni titta på lawlines frågeforum (detta är ingen rekommendation av innehållet utan av trafikkonceptet) där jurister svarar på frågor från allmänheten om allmänna spörsmål som uppkommer några gånger i livet för de flesta.

Vänligaste juristartisten

Tack för tipset!
Mvh / Anders

Christina Ramberg: "Vad vi vet nu, efter denna dom, är endast att processförande advokater inte har något långtgående skadeståndsansvar."
Vi vet mycket mer än så, Christina R! Jag har länge och överallt framhållit att detta rättsområde är mycket undermåligt beforskat. Fram tills nyligen fanns ett enda HD-fall: NJA 1949 s 271.
De studenter som studerat advokatkårens verksamhet, har med stor förvåning noterat i sina uppsatser avsaknaden av HD-avgöranden. Men inget har gjorts "högre upp" för att fylla ut tomrummet! Christian Diesen lät visserligen en blivande jur kand undersöka mina påståenden, vilka även bekräftades i uppsatsen "Hundar äter inte hundar".
Jag har lusläst processmaterialen i åtskilliga advokatmål och sett lika många skamliga bortdribblingar av klienternas talan med avsiktliga datumfel; sakfel; mörkningar; undanhållna bevis; felvinklade antaganden och bedömningar etc - vilket juristdomarna gjort sig skyldiga till för att leva upp till den överordnade regeringsmaktens krav på att allt vi gör i Sverige skall se bra och trovärdigt ut. Särskilt vad domstolar och myndigheter har för sig.
Därför har domstolarnas chefer eller vikarier alltid varit ordförande i domarsitsarna. Utom i hovrätten i de två fall som HD dispenserade senaste åren. Måhända har hovrättscheferna ryggat för vad som kan finnas i farans riktning? Den verkliga makten kanske trots allt börjar utgå från folket? Visserligen anses svenska folket vara auktoritets- och konflikträdda. Men om saker och ting missbrukas för långt - vad händer då??

Advokaten tog upp kvittningen vid pläderingen och sedan i överklagan. Inte hans fel att varken tingsrätt eller hovrätt fäster något avseende därvid.

Nog kan det vara advokatens fel. Men det tycks inte ha varit advokatens fel i det här fallet. Om grunden för fordringsmålet är bristande betalning så kan inte en domstol bortse från att betalning görs inför rätten och avvisa den nya invändningen att betalning har skett. Eftersom s k processuell kvittning godtas såsom betalning om kvittningen har fog för sig - det verkar ju domstolarna ha funnit för annars hade väl någon skadeståndsfordran inte haft fog för sig - även i mål där kärandens rättsfakta har förnekats. Att dröjsmålssanktion kan inträda är ju en annan sak, Också är det en annan sak att rättegångskostnadsansvar kan uppkomma vid försenad processuell kvittning, men knappast om ordinär kvittning görs före talans väckande.

En dom från HD måste ha en seriös mening för ledning av rättstillämpningen. Men vad tillför nu denna HD-dom? Jo, att domstolarna skall bortse från vad som är ”fackmannamässigt handlande”, vilket hittills varit minimikravet på samtliga uppdragstagare!?
Men den stora yrkesgrupp inom juridiken som har extra utbildning, praktik och erfarenhet och därför anser sig kunna begära extra höga arvoden - advokater alltså? Har man inte längre rätt att kräva annat än att advokater endast behöver göra det som är uppenbart för en vanlig rättsbildad? Däremot skall minimikravet kvarstå på alla övriga uppdragstagare?
Här behövs ett klarläggande på Dagens Juridik!
Tillåt mig åberopa universitetens tredje uppgift och be kvalificerade professorer/ docenter/doktorer och andra jurister att hjälpa mig förstå vad som menas.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.