Skip to content

"Svenska forskares oberoende hotat - politiker vill driva igenom ideologiska agendor på högskolan"

DEBATT - Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi, Jens Stilhoff Sörensen, docent i globala studier och Magnus Zetterholm, docent och lektor i Nya testamentets exegetik. Styrelseledamöter i Academic Rights Watch

 

Den akademiska friheten är central för att vi som är lärare och forskare vid svenska högskolor ska kunna göra vårt jobb. Det betyder förenklat att forskare får forska om det som de anser är mest intressant och viktigt, även om det är kontroversiellt och politiskt inkorrekt, och att lärare får undervisa om det vi anser är viktigast för studenterna att kunna.

Om forskningen och undervisningen istället styrs på olika sätt av andra än de som kan forskning och undervisning bäst, till exempel av regeringen eller näringslivet, försämras förtroendet för vetenskapen. Samma sak om de forskare som får anställning på högskolan inte är de bästa och mest meriterade utan de som är trevligast, har de rätta kontakterna eller de rätta politiska åsikterna.

Risken är att folk börjar tro att vi inte söker sanningen utan har olika politiska agendor och andra lojaliteter än till vetenskapen själv.

I förlängningen finns faran att beslutsfattare och folk i allmänhet slutar tro på vetenskapliga resultat även om de är sanna och viktiga för samhället. ”Fake news” och ogrundade konspirationsteorier blir i så fall lika mycket värda som solida vetenskapliga studier.

Samtidigt är det tyvärr så att den akademiska friheten är utsatt och ifrågasatt i Sverige idag. Sverige är inte ensamt om detta men det finns vetenskapliga studier som indikerar att läget i Sverige är särskilt akut i ett europeiskt perspektiv.

En aktuell studie gjord av den brittiske utbildningsforskaren och professorn Terence Karran placerar Sverige i det europeiska bottenskiktet vad gäller skyddet för akademisk frihet. En annan studie gjord av European University Association rankar Sverige långt ner angående högskolans oberoende från olika påverkansfaktorer, främst staten.

I linje med dessa rön har vår organisation, stiftelsen Academic Rights Watch, på vår webbplats dokumenterat flera hundra överträdelser vid svenska lärosäten sedan starten år 2012. I stort sett alla akademiska rättigheter är i farozonen.

Många fall visar att det är viktigt att inte säga fel saker på högskolan idag, utan det gäller att ligga lågt och inte kritisera verksamheten eller cheferna. Rätt politisk uppfattning kan också avgöra om det blir en tjänst eller befordran.

Om forskare och lärare ska kunna försvara sin akademiska frihet måste de givetvis veta vad denna frihet innebär. En felaktig uppfattning som man ibland träffar på är att den akademiska friheten bara utgörs av det som står i svensk lag. Men man måste skilja mellan akademisk frihet som normativt begrepp eller ”värdegrund” och det rättsliga begreppet.

Det normativa begreppet, som är mycket mer långtgående än vad svensk rätt föreskriver, går tillbaka på det så kallade Humboldt-universitetet och skyddas i Unescos rekommendationer för personal inom den högre utbildningen (1997). Unescos rekommendationer är bindande i den meningen att Sverige och statliga svenska högskolor är förpliktigade att göra allt de kan för att principerna ska respekteras.

Det är dock fråga om en så kallade ”soft law” och inga sanktioner utdelas om överenskommelsen inte följs.

Internationella bedömare har konstaterat att Sverige och svenska högskolor bryter mot Unescos rekommendationer på en rad punkter, inte minst vad gäller kraven på akademisk majoritet i högskolestyrelserna och en verksamhet baserad på kollegialt självstyre. Men detta är det väldigt tyst om från våra politiker, som normalt inte ens vill kännas vid att dokumentet existerar. I bakgrunden finns givetvis ett intresse av att även i fortsättningen kunna genomdriva olika ideologiska agendor på högskolorna, där de senaste i raden är identitetspolitik och olika former av kvotering.

En allvarlig missuppfattning är att den akademiska friheten är begränsad till enbart det som anges i § 6 i högskolelagen: ”För forskningen skall som allmänna principer gälla att 1. forskningsproblem får fritt väljas, 2. forskningsmetoder får fritt utvecklas och 3. forskningsresultat får fritt publiceras.”

Slutsatsen blir i så fall att till exempel yttrandefrihet inte ingår. I själva verket framhåller experter ofta yttrandefriheten som den mest centrala delen av akademisk frihet. Missuppfattningen är ibland genuin men sprids också av högskoleledningar och politiker som kan ha ett strategiskt intresse i saken, därför att man vill tona ner yttrandefriheten och inte minst möjligheten att kritisera chefsbeslut.

Ytterligare ett missförstånd, även bland akademiker som denna gång själva har ett inte obetydligt egenintresse, är att akademisk frihet betyder att man är helt fri att göra som man vill utan några som helst förpliktelser, inklusive att inte forska alls på betald arbetstid. Så är inte fallet. Akademisk frihet är i själva verket en frihet under ansvar. Till exempel måste man som forskare och lärare hålla sig informerad om utvecklingen inom sitt eget ämne.

Den som systematiskt fuskar i sin forskning har också i grunden förverkat sin rätt till akademisk frihet.

Vi forskare och lärare är alltså troligen inte helt oskyldiga till det olyckliga läge som den svenska högskolan nu befinner sig i, utan vi måste i högre grad vinnlägga oss om att förtjäna våra rättigheter i allmänhetens och skattebetalarnas ögon. Annars har vi svårt att förklara för politiker och allmänhet varför vi behöver och är värda akademisk frihet och, framför allt, varför akademisk frihet inte är ett särintresse utan ett allmänintresse.

 

Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet

Jens Stilhoff Sörensen, docent och lektor i globala studier vid Göteborgs universitet och forskare vid Institutet för Säkerhet och Utvecklingspolitik (ISDP)

Magnus Zetterholm, docent och lektor i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet

 

Författarna är styrelseledamöter i Academic Rights Watch, som bevakar den akademiska friheten i Sverige.

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt