Dagens Juridik har tidigare berättat om den 46-årige mannen som på 1990-talet dömdes för en rad sexbrott – bland annat ett mycket brutalt sexmord mot en kvinna i Stockholm.
Från början blev straffet livstids fängelse men Socialstyrelsens rättsliga råd bedömde att hans ”tvångsmässiga avvikelser var av den grad som betraktas som en psykisk störning” och påföljden ändrades därför i Högsta domstolen till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
”Ingen risk för återfall”
Mannen vårdas sedan dess på en rättspsykiatrisk klinik och vände sig nyligen till Förvaltningsrätten i Växjö och begärde att få bli frisläppt.
Hans egen uppfattning redovisas i domen:
”Han anser inte att han skulle ha dömts till rättspsykiatrisk vård för de brott han begick och förutsättningarna för fortsatt rättspsykiatrisk vård föreligger inte. Han är inte psykiskt sjuk och risk för återfall i brottslighet föreligger inte. Hans ärende prövades i tre domstolar och han dömdes initialt till fängelse.”
”Katastrofalt återfallsbenägen”
Mannen pekar på att han är dömd till utvsining från Sverige och att han kommer att återvända till sitt hemland där han har både boende och arbete som väntar på honom.
Enligt chefsöverläkaren vid den rättspsukiatriska klinik där han vårdas är han ”katastrofalt återfallsbenägen” för den typ av brott han redan är dömd för brottslighet som präglas av sexuell sadism.
Chefsöverläkarens uppfattning om mannens störning redovisades i förvaltningsrättens dom:
”X (mannen) säger sig vara ledsen över sina handlingar vid samtal, men visar ingen känslomässig koppling. Det finns en känsla av att sjukvården endast skrapar på ytan. Det finns ingen känslomässig resonans.”
Även åklagaren har yttrat sig och instämmer helt i vad cheföverläkaren säger.
Störningen ifrågasätts
Både chefsöverläkaren och den sakkunnige läkare som har yttrat sig framhåller att man i och för sig kan ifrågasätta om mannen verkligen lider av ”en allvarlig psykisk störning” i lagens mening – men att det däremot står klart att han lider av en psykisk störning som har resulterat i den mycket allvarliga brottslighet han är dömd för.
Båda läkarna har därför rekommenderat fortsatt sluten vård utan permissioner.
Varken förvaltningsrätten eller Kammarrätten i Jönköping ansåg att det finns anledning att göra någon annan bedömning. Båda domstolarna avslog därför mannens begäran.
Mannen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd. Kammarrättens dom står därmed fast.
