Skip to content

"Officiellt har åldersutredningarna börjat - men resultatet av nya ordningen kommer dröja"

KOMMENTAR - av advokat Anna Ekvall, advokatfirman Juristhuset

 

Den 27 februari skrev jag i en debattartikel i Dagens Juridik om att fler ensamkommande ungdomar sannolikt riskerar att hinna fylla 18 år när Migrationsverket beslutat att stoppa handläggningen av alla ärenden där en ungdom kan komma att bli föremål för en åldersutredning.

I artikeln hänvisade jag till de redan långa väntetiderna hos Migrationsverket och det stora trycket på asylenheterna runt om i landet som gör de ungas asylprocess särskilt sårbar för förändringar. Enligt Migrationsverket väntade då över 19 000 ensamkommande barn på sina asylbeslut.

Rättsmedicinalverket har sedan dess tryckt på startknappen för den nya ordningen där Migrationsverket åter står som beställare av de medicinska åldersbedömningarna.

Även om arbetet med åldersutredningarna nu officiellt har påbörjats kommer det sannolikt dock att dröja länge innan alla ensamkommande ungdomar, vars ålder ifrågasätts av Migrationsverket, hinner utredas och vi ser resultatet av den nya ordningen.

Migrationsverket ska först ta kontakt med ungdomen och god man för att inhämta samtycke till att en utredning företas. Efter det ska Migrationsverket beställa en medicinsk åldersbedömning av Rättsmedicinalverket.

Den unge och god man bokar sedan tid för två undersökningar på anvisade vårdställen, en tandröntgen och en knäledsröntgen. Resultatet ska sedan skickas till en rättsläkare på Rättsmedicinalverket som ska upprätta ett rättsmedicinskt utlåtande.

Utlåtandet skickas sedan till Migrationsverket för behandling innan beslut kan fattas i asylärendet. Enligt Migrationsverket kan det röra sig om 3 000 upp till 14 000 ungdomar som kan bli föremål för en medicinsk åldersutredning.

Rättsmedicinalverket kommer enbart att behandla ett begränsat antal ärenden de första veckorna, säger man på sin hemsida.

 

 

Advokaten Anna Ekvall är specialiserad inom områdena Barn, HBTQ och Migration. Hon företräder ensamkommande barn som ansöker om asyl i Sverige, barn och unga som blivit utsatta för eller bevittnat våld och som omhändertas enligt LVU och LVM samt i vårdnadstvister.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

10 comments

Om alla de som påstår sig vara barn i verkligheten är det så finns det inget att oroa sig för.
Tvärt som så kan ett konstaterande av att någon är 17 i stället för 27 gynna den asylsökandes situation.

Man kan förstås oroa sig om man hinner bli 18 medan man väntar på undersökning/beslut. Givetvis kan man också oroa sig för att testet ska visa fel. Jag tror det är bra test men om jag själv var i den situationen skulle jag oroa mig.

Tror man sig vara 17 år men får hjälp att fastslå att man är exempelvis 23 år så borde det glädja individen eftersom så pass många inte riktigt vet hur gamla de är,möjligen beroende på bristfällig folkbokföring i hemlandet.

Givetvis skulle personen inte bli glad men det är inte heller det som eftersträvas. Det dåliga som jag särskilt ville peka på är att lång handläggnings- och väntetid kan medföra att personer blir vuxna medan de väntar. Alltså någon kommer till Sverige som barn och söker asyl. Utredningen drar ut på tiden så att personen är vuxen när beslut ska fattas med tänkbar rättsförlust som följd.

"personer blir vuxna "
Det är väl utmärkt att de under tiden de är barn har skydd i Sverige för att sedan som vuxna kunna åka tillbaka till hemlandet som hemvändande återuppbyggare av sina trasiga hemländer.

Vi alla är rörande överens att systemet är så bra som det kan bli! Och tänk på alla rättsvinster som det nya systemet för med sig! Det är underbart att vi alla tycker lika här!

I Finland har man använt motsvarande metoder sedan år 2010:

Så här skriver finska Migrationsverket:
"För närvarande utförs undersökningen vanligen genom att man undersöker sökandens tand- och handlovsben med röntgen och kliniska undersökningar."

Skillnaden mot Sverige är att de svenska metoderna får anses vara än mera tillförlitliga då man använder magnetkamera av knäleden istället för konventionell röntgen. I Finland finns det dessutom en presumtion att om den minderårige vägrar att genomgå undersökningen, så betraktas hen som vuxen. I Finland skrivs utlåtandet vanligen av två rättstandläkaren, medan i Sverige kommer totalt 5 läkare/tandläkare att vara inblandade.

Resultaten från undersökningarna i Finland anges med åldersintervall: t.ex. sökandes åldern bedöms vara 17,40-19,30 år eller sökandes ålder bedöms vara 18,20-19,40 år.
Åldersintervallet räknas ut på basis av de olika deltesternas resultat.
Om resultatet t.ex. visar att sökandens ålder kan vara under 18 år så räknas det alltid sökandes fördel, t.ex. 17,60-18,90 år betraktas som minderårig, medan en vars åldersintervall är 18,30-20,40 är vuxen.
På sätt bestäms ingen exakt ålder, utan testet tar ställning på om sökanden är minderårig eller ej.

Kopierat under finska utlänningslagens 6 a §:

"Rättsmedicinsk undersökning kan genomföras för bestämning av åldern på en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd eller på en anknytningsperson, om det finns uppenbara skäl att misstänka att de uppgifter som personen lämnat om sin ålder inte är tillförlitliga.

För att undersökningen ska få genomföras krävs det att den som ska undersökas har gett sitt skriftliga samtycke till undersökningen och att samtycket är baserat på vetskap och fri vilja. Dessutom krävs ett skriftligt samtycke av personens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare för personen.

Om en person vägrar genomgå undersökning är följden att han eller hon betraktas som myndig, om det inte finns en godtagbar orsak till vägran. Vägran att genomgå undersökning kan inte ensam för sig utgöra en grund för att avslå en ansökan om internationellt skydd.

Innan samtycket begärs ska sökanden eller anknytningspersonen samt sökandens eller anknytningspersonens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare ges information om åldersbestämningens betydelse, om de rättsmedicinska undersökningsmetoder som används vid åldersbestämningen, om deras eventuella inverkan på hälsan samt om följderna av undersökningen och av vägran att genomgå undersökning. Informationen ska ges sökanden eller anknytningspersonen samt sökandens eller anknytningspersonens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare på dennes modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att denne förstår." Mera finns på migri.fi (på svenska)

På något vis måste en exakt ålder bestämmas annars kommer personen att behöva utstå fler bedömningar i framtiden och det finns väl ingen vits med det.

Flera lagar/krav har specifika åldersgränser. Exempelvis om man ska försäkra en bil eller övningsköra med nån annan. Vem som får rabatt på tågbiljetter och annat.

Hur ser lagstiftning ut då för denna grupp då? Får de välja födelsedag eller blir det den dag testet görs lika många år bakåt i tiden som resultatet visar?

Rent vetenskapligt finns det inget sätt på att mäta en individs ålder.
Det finns inga årsringar eller andra attribut som går att använda.
Faktorer som dessutom kan vara av stor avgörande betydelse är tillgång av föda för individen, vilken sammansättning den har. I vilken miljö som individen varit i ex. geografiskt kall, varm etc.

Det enda som man med säkerhet (mer eller mindre) kan säga är är fel, är vad individen själv säger att åldern är.
Det är omöjligt för någon att med säkerhet säga. - Jag är x år gammal, för de första åren existerar inte i medvetenheten utan det måste andra då berätta. Men i många fall finns det inga som kan göra det.
Byråkratin är i Sverige många gånger exemplarisk. Men det är den inte i andra länder, speciellt inte om det är krigsområden. Man kan snarare anta att det som finns i dessa register är "fantasi" för att uppfylla den "härskare", som har makten, har för önskningar.

Undrar om man skall skratta eller gråta när blåögda svenska myndigheter frågar en diktatur efter en enskild person. Svar som man får beror på hur man "bestuckit" tjänstemannen.
Jo jag vet, har varit i vissa länder där "gåva" är regel snarare än undantag.

Jag ser inga problem i detta! Annas artiklar är märkligt skrivna. Artiklarna är bl.a. i avsaknad av slutsatser. Min slutsats är att de ensamkommande (männen) är en enskild grupp som har förorsakat åtskilliga problem (kriminalitet, missbruksproblem) och onödiga samhällskostnader. Om dessa individer får vänta så är detta inget problem relativt sett om vi i någon mån ska fördela samhällsresurserna och inte endast prioritera en enskild grupp bara för att Anna jobbar just med den gruppen. Det vore också bättre att mer koncentrera resurserna på de som har riktiga asyl- och skyddsskäl än en enskild kategori där kriminaliteten och missbruksproblemen är oproportionerligt hög.