Skip to content

Åtta miljoner till miljörättslig forskning - ska gå till botten med artskydd och naturskydd

Professorer i miljörätt Jan Darpö och Charlotta Zetterberg. Foto: Uppsala universitet

Professorerna i miljörätt - Charlotta Zetterberg och Jan Darpö vid den juridiska fakulteten i Uppsala - får åtta miljoner kronor av Naturvårdsverket för att finansiera två forskningsprojekt om artskydd och naturskydd.


Jan Darpö är projektledare för projektet ”Artskydd och beslutsprocesser" och får nära 3,3 miljoner kronor tillsammans med jur. dr Maria Forsberg vid samma institution. Även Jonas Sandström från Sveriges Lantbruksuniversitet delatr i forskningen.

Tillsammans ska de analysera hur naturvetenskaplig kunskap används och kan användas i miljöbeslutsprocesser - både på myndighetsnivå och i domstolar. 

Charlotta Zetterberg är projektledare för projektet ”Naturskydd och dispenser” som får cirka 4,7 miljoner kronor. I projektet deltar även docenten Anna Christiernsson, doktoranden Yaffa Epstein och Guillaume Chapron från Sveriges Lantbruksuniversitet.

Tillsammans ska de analysera hur reglerna om biotopskydd och artskydd tillämpas av länsstyrelser och kommuner vid prövningar av dispenser.

  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

6 comments

Hurra! Hjälp vad spännande!

Rent ock skärt försörjningsstöd.

Självklart är det livsviktigt att ha koll på den ekologiska balansen innan det är för sent.
Det är ett långsiktigt projekt och ska heller inte enbart mätas i pengar.

Bönder är rena rama miljöförstörare många gånger eftersom ekonomin tillåts styra.

Svensk potatis är den mest besprutade växt vi har.

Dispenser har kommit att bli norm - inte undantag.

”Rätten att bruka mark inskränks”
Det pågår en tyst revolution i Sverige.
Men när fåglar som får skjutas i tusental kan stoppa avverkning av produktionsskog eller förhindra etableringen av nya vindkraftverk är det något som inte står rätt till.
En nykolonialism av privatägd egendom med hjälp av importerade paragrafer. På ett utstuderat sätt övertas den enskildes rätt att äga, bruka och handla med sin privata egendom.
Som art- och habitatdirektivet och i synnerhet fågeldirektivet har implementerats i Sverige kan före­komsten av enstaka exemplar av i Sverige ej fridlysta, sällsynta eller ens hotade arter stoppa allt från utbyggnad eller förändring av större infrastruktur, förhindra skogsavverkning, stoppa täktverksamhet, stoppa vindkraftsutbyggnaden, förhindra etableringen av gruvor i landet samt för­hindra detaljplaner, kanske utbyggnaden av Stockholm på grund av förekomst av exempelvis en vattensalamander.

Hur kunde det gå så fel? Det skriver Rickard Axdorff, Naturbrukarna Sverige, och miljökonsult Robert Wedmo.

Ett långsiktigt taktisk bra drag kan vara att arbeta för att den närbelägna skogsbacken får statusen som natura område eller reservat då slipper man framtida grannar vid den idylliska sjöstranden.

Det finns samma problem med vindkraft som med kärnkraft. Det är mycket kostsamt att avveckla när den upphör att ge oss energi.

Vilket inte förändrar problematiken.

Man skjuter dock över lösningen på denna fråga till nästa generation vilket förstås är ett kortsiktigt och ansvarslöst tänkande.

Forskning handlar till stor del om att säkerställa det ekologiska ursprungets förutsättningar.

Om man ändrar ursprunglig förutsättning kan såklart inte framtida konsekvenser beräknas annat än som grundlösa hypoteser för vilkas man förlorat kontrollen över nya uppkomna konsekvenser i den ekologiska kedjan sedan 1000-tals år för vår planet.

Den som existerat och utvecklats under en mycket långsam förändring i en direkt samexistens med varann.

Vi blir ju skickligare och skickligare på att effektivt utnyttja naturresurser.

Vi bör därför fortsätta göra det i samspel med naturen. Utgå från naturen. Verka för naturens möjlighet till återhämtning.

Dispenser är detsamma som undantag.

Om dispenser blir norm har man ändrat kedjan utan att ha det ekologiska systemet med sig.

Detta i sin tur ändrar därför naturens resurser.

Man kan inte bara ta. Man måste i lika stor utsträckning ge tillbaka. Förvalta resurser långsiktigt.

Annars slutar grävandet i kakburken med att man får gå hungrig.

En kostnad idag, måste därför ses som en investering för ett säkerställdande av framtida vinster.

Dvs framtida kostnader måste börja avbetalas nu i form av andra resurshöjande investeringar och stå i direkt proportion till just givna dispenser.

Först då råder samma ekologisk balans.

Det som garanterar en hållbar utveckling för även nästa generation.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.