Skip to content

"Ingen konspiration, ingen yrkesmördare - det är dags för ett avslut när det gäller Palmemordet"

KRÖNIKA - av Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare, Internationella åklagarkammaren i Göteborg

 

Trettioårsminnet av Olof Palmes död kom, och gick, och avsatte ännu en rad artiklar och radio-och TV-program med nya tankar och spekulationer om vem som begick mordet och kommer det någonsin att lösas, och var det poliserna i alla fall, eller irakierna, eller sydafrikaner, eller kurder - etc.

Yngre generationer måste tycka vi är knäppa; varför kan vi inte bara släppa det där, och konstatera att mordet är praktiskt taget uppklarat, men ingen gärningsmän är eller kommer att bli dömd för det.

För det är ju så det är. Ingen teori om mordet är värt någonting som inte beaktar vad som egentligen hände, vad de som var på platsen berättat, och hur deras utsagor ska värderas och sammanfogas.

Analyserar man det, förstår man ganska snart att alla yrkesmördare, alla hemliga agenter, alla konspirationer över huvud taget kan uteslutas som orimliga; inte för att det inte skulle kunna förekomma politiskt grundade och i förväg planerade attentat, men för att det är inte så de går till. Mordet kan helt enkelt inte varit planerat i mer än två timmar i förväg.

Makarna Palme hade alls inte tänkt gå ut den där fredagskvällen, utan det var ett förslag som kom samma kväll från en son att föräldrarna skulle följa med på bio. En professionell attentatsman står inte och vaktar utanför statsministerns port en råkall fredagskväll i februari i förhoppningen att ett par i övre medelåldern (som inte har hund) kanske ska gå ut i alla fall. Förutom att det är dålig ekonomi är det för farligt, man kan bli upptäckt.

Dessutom var det en tillfällighet att markarna Palme gav sig av utan livvakt.  De hade inte heller bestämt hur de skulle ta sig hem efter bion.

En professionell attentatsman hänger inte utanför en bio i centrala staden i någon timme i hopp om att hans offer inte ska ta en taxi eller slå följe med en större skara. Han följer inte heller efter sitt offer på en promenad genom staden i hopp om ett tillfälle att skjuta ska uppenbara sig. Istället lägger han sig i försåt, till exempel på morgonen när man vet att offret går till jobbet, eller på en plats där man vet att offret ska passera, och på en plats där man har goda chanser att lyckas.  

En professionell attentatsman skjuter inte sitt offer helt öppet med risken att bli nedslagen och gripen av vilken rådig person som helst som råkar passera, för att inte tala om en livvakt eller tillfällig polisman; inte heller låter man dådet, och sig själv, bevittnas av flera personer som senare kan ge ett signalement; dessutom är man klädd för uppgiften, och helst maskerad, och lufsar inte runt i lågskor en snötäckt februarinatt.

Slutligen har man en flyktväg klar som inte innefattar en språngmarsch uppför en brant och hal trappa. Tänk om mördaren hade halkat.

Allt det här vet, och har alltid vetat, kloka och professionella polismän och andra seriösa bedömare. Men istället kom utredningen av och diskussionen om mordet på Olof Palme att bli amatörerdetektivernas julafton; och främst bland dessa var naturligtvis länspolismästaren i Stockholm som satt i TV och visade upp revolvrar och fantombilder och kom med uttalanden om mordet som professionellt och iskallt, en bedömning som, om man värderar den försiktigt, var helt felaktig och gravt missvisande.

I hans värld var det kurder som var skyldiga, trots att inga vittnesmål från händelsen pekade på någonting i den riktningen. Det var kanske därför han till och med under en period aktivt förbjöd utredarna att arbeta vidare med själva händelsen. 

Efter länspolismästarens fall kunde Christer Pettersson snabbt identifieras och gripas. Att han kom att frias har flera orsaker; det är inte bara identifieringsparaden som kunde gjorts bättre, det handlar också om att andra vittnen från händelsen visade större tveksamhet i domstolen än de egentligen kände, och om en vittnesmålsexpert som ville göra karriär, och om en feltolkad engelsk rapport om vittnesidentifiering, och om en vittnes-eller minnespsykolog som uttalade sig försiktigare än han var.

På den tiden fanns det inte heller någon utredning om motivet till brottet. Det var först flera år senare som uppgifterna om Christer Petterssons bekantskap med personer som hatade Olof Palme blev kända. Ändå uttalade en finsk juridikprofessor ganska snart efter rättegångarna att en ”finsk domstol sannolikt dömt Christer Pettersson utan att darra på manschetterna”.

Det hade nog en svensk domstol också gjort några år tidigare, och kanske framförallt, om ingripandet mot Christer Pettersson skett så snart det var möjligt, alltså en eller ett par månader efter mordet, och inte, som det blev på grund av länspolismästarens idiosynkrasier, flera år senare.

Under tiden och därefter har amatörerna fortsatt. Informationssvindlare har uppträtt och, med eller utan betalning, och berättat för journalister och andra precis vad mottagarna velat höra.

Romaner, den ena mer orimlig än den andra, har skrivits. Bland de senare tyckarna återfinner vi en högt uppsatt jurist som tillsammans med en annars klok författare lite yrvaket uppmärksammat ett vittnesmål att makarna Palme skulle stått och diskuterat med mördaren några minuter före mordet; däremot bortsåg de båda från att ingen annan av dem som varit på platsen hade sett något sådant; och de visste väl inte, att det är en vanlig feltolkning, att en iakttagare uppfattar att företeelser som befinner sig nära varandra också hör ihop och har hört ihop. ”Tron på ett gemensamt öde”, kallas just det felet lite dramatiskt inom perceptionspsykologin.

Så, vad vet vi om mordet? Vi vet ganska mycket. Vi vet att det måste ha varit en stundens, eller kanske man ska säga en kvällens, ingivelse. Mördaren såg makarna Palme gå in på bio och väntade på dem utanför, efter filmens slut, och följde efter dem. Han fick ett tillfälle och sköt. Han hade enorm tur som kom undan.

Mordet kan beskrivas som desorganiserat, och mördaren var tillfällig, och ensam.  Han var en man som var impulsstyrd och oplanerad, som såg ut som en alkoholist, och som hade tillgång till vapen. Han var intill förväxling lik Christer Pettersson.

Det är dags för ett avslut. Visserligen kan ett mord inte preskriberas, men det betyder inte att det finns anledning att arbeta med saken mera. Kanske bör saken utredas igen, eller snarare bör den polisutredning som finns sammanfattas och offentliggöras av en kommission eller grupp av specialister; då kommer det att stå klart för de flesta, att vi faktiskt praktiskt taget vet, vem det var, som sköt Olof Palme.

 

 

Thomas Ahlstrand är åklagare på Internationella åklagarkammaren i Göteborg. Han har ingen egen insyn i utredningen om mordet på Olof Palme, utan allt han vet om det bygger på öppna källor och offentliga dokument.

Christer Pettersson åtalades och fälldes för mordet på Olof Palme av Stockholms tingsrätt 1989. Han friades senare av Svea hovrätt. År 1997 ansökte riksåklagaren om resning hos Högsta domstolen men fick avslag. Christer Pettersson dog år 2004.

 

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

49 comments

Thomas Alhstrand gör alltså en Lambertz och anklagar någon som av rättsväsendet betraktas som oskyldig, för att vara skyldig till mord. Till skillnad från Lambertz har han dock ingen koppling till fallet varför hans agerande framstår som än mer märkligt.

Man undrar hur dessa jurister ser på art. 6.2 EKMR.

Trodde också att Lambertz var ensam och ett av få undantag som bekräftar regeln. Annars är ju konspirationens tema "ensam galning" och kommer så förbli eftersom man inte tycker sig bete sig klikliose trots oupphörliga upprepningar sedan morden på Kennedy. En ensam galning skulle väl egentligen ha mördat fler krigshetsande presidenter än fredsivrare om dereå blott var statsledare.

Fånigt att syfta på kurdspåret. På samma tolkga sätt ska vi nu tro att kurder med pkk skulle begå terror mot civila i Turkiet...

Ursäkta min telefon som inte vet vad rättstavning är och håller texten oläsligt liten. Så här skulle texten lyda och fyllas ut med..

Trodde också att Lambertz var ensam och ett av få undantag som bekräftar regeln. Annars är ju konspirationens tema "ensam galning" och kommer så förbli eftersom man inte tycker sig bete sig klipskare trots oupphörliga upprepningar sedan morden på Kennedy. En ensam galning skulle väl egentligen ha mördat fler krigshetsande presidenter än fredsivrare om de så blott var statsledare.

I detta besynnerliga perspektiv mördar galningar den som äskar fred och samförstånd och alla utanför en bunkers mentalitet inser ju att det inte går ihop..

Fånigt att syfta på kurdspåret. På samma tokiga sätt ska vi nu tro att kurder med hjälp av PKK skulle begå terror mot civila i Turkiet... Annars är ju temat egentligen ständigt detsamma. Ett riggat terrorangrepp (fasleflag) och man kan anfalla med allt man har önskat sig. Så agerar fler än Turkiet, Israel och Big Brother....

Det måste vara den dummaste mening jag hört en åklagare säga ha ha
"Mordet kan helt enkelt inte varit planerat i mer än två timmar i förväg"
jag hoppas ingen sluppit åtal på grund av denna resonomang

Du måste vara väl insatt i utredningen för att komma med ett sådant påstående?

När det för allmänheten stod klart att Palme vägrat NATO aavlyssningsbojar blev inte bara Hårsfjärden ett dystert dramatiserat scenario svartare än något Bergman åstadkommit och Ingvar Carlsson skrämts och avgått framstår onekligen våra bästa vänner som de enda fiender vi har.

Genom slarv, obetänksamhet eller dumhet kan vilken utredare eller förundersökningsledare som helst totalförstöra en utredning så den misstänkte frikänns i domstol. Detta betyder att han i juridisk mening är oskyldig men betyder detta med självklarhet att han inte gjort det som påstås?
En pyroman i Eskilstuna tog av sig handskar, mössa och jacka efter att ha satt eld på stadshotellet. I samtliga plagg anträffades bara den misstänktes DNA men i mössan dessutom hans minderårige sons DNA. Han dömdes i tingsrätten men friades i hovrätten eftersom det inte kunde uteslutas att någon annan haft plaggen utan att avsätta DNA! Juridiskt är han oskyldig men betyder detta att han inte tände på hotellet? Det finns ett antal omständigheter som styrker misstankarna men DNA:t var det mest graverande.
I Palmemordet fälldes Christer Pettersson i tingsrätten men friades i hovrätten efter en synnerligen bristfälligt genomförd konfrontation. Hade denna skötts efter alla konstens regler är jag övertygad om att Chr. P fällts även i hovrätten. Detta trots att det tar emot att säga att vår store statsman mördats av en vilsegången missbrukare. Det hade naturligtvis varit bättre om någon utländsk extremorganisation legat bakom mordet. Alla mord som jag har någon insikt i (kanske ett 50-tal) är precis lika enkla och okomplicerade som de ser ut. Poliser har en förmåga att komplicera olika utredningar.
Jag håller med Thomas Ahlstrand. Gör en sammanfattning och ett avslut nu. Ett mord som inte klaras upp inom ett par år kommer troligen inte att klaras upp alls och sannolikt inte efter tre decennier.

Du har fel troligtvis hade han inte blivit utpekad av Lisbeth om hon inte hade fått förhandsinformationen. Utan det andra vittne som såg mördaren och samtidigt kände christer och som hävdar att han inte var mördaren hade fått betydligt större uppmärksamhet

Du har betydligt lägre tankar om Lisbet Palme än vad jag har. Jag litar på, jag är fullständigt säker på att L P pekade ut Christer Pettersson för att hon tveklöst identifierade honom som mördaren. Inte för vad som före konfrontationen sagts om någon missbrukare. Hade hon varit det minsta tveksam tror jag hon skulle sagt detta. Men detta är vad jag tror inte vad jag vet.

Hon hade antagligen pekat ut honom även utan informationen hon fick före konfrontationen.

Det räcker gott med att rada upp ett gäng poliser och där ställa en som ser ut som jocke-kofot mitt bland dessa. Bara det i sig självt, gör att risken är påfallande stor att man pekar ut den som avviker.

Jag håller med dig om att konfrontationen var bedrövlig. Men det omöjliggör inte för ett vittne att säga "han finns inte med i den här samlingen".

Sant. Även om studier har visat att man har svårt att stå emot grupptryck/stå upp för sin åsikt när man är i den där situationen.

Såg senast för ett par månader sedan en BBC-producerad produktion (som visades av SVT) där man lät 5st personer bevittna ett "brott" (utfört av skådespelare) tillsammans med 4-5st andra (även de skådespelare) och sedan togs de in på en polisstation för att få genomgå en vittneskonfrontation.

Där var det väl endast en av fem stycken som till fullo stod emot grupptryck (de andra "vittnena" försökte på olika vis påverka det verkliga vittnet inför konfrontationen) och drivkraften av att kunna leverera något som kan göra skillnad i brottsutredningen.

Jag har själv varit i situationen av att peka ut en skytt medels fotokonfrontation. Då var underlaget 4st A4-ark fulla med snarlika brottslingar (samtliga foton var DAKT-foton). Jag hade en träff av mina tre stycken "möjlig, kanske, snarlik".

Så görs det korrekt, då är det verkligen inte lätt.

"Slutligen har man en flyktväg klar som inte innefattar en språngmarsch uppför en brant och hal trappa. Tänk om mördaren hade halkat."

Borde du inte med den här logiken ha lagt till "och särskilt inte om man är härjad av ett hårt leverne"?
Flyktvägen var väl ultimat. Vilket förvisso inte hade behövts, åtminstone inte när man beaktar tiden som förflöt tills det att avspärrningar sattes upp och en reell jakt på mördaren startade.

Fredrik1.
Avseende Thomas A påtalande om flyktvägen i en språngmarsch uppför en brant och hal trappa med tillägg: Täng om mördaren hade halkat", kan faktiskt vara av omtänksamhet för TA är faktiskt en omtänksam person som möjligen därav tycker att av dig påtalat avseende "tiden som förflöt till det att avspärrningar sattes upp och en reell jakt på mördaren startade", är en petitess.
Mvh.

Vet inte riktigt vart du nu landar i ditt resonemang.
Mitt fokus låg väl mer på det bristfälliga i resonemanget om att en yrkes/professionell mördare inte kunde ha valt trapporna.

Att den flyktvägen var perfekt, det var väl mer en bisats i sammanhanget.

Fredrik1
Endast Thomas A kan svara på vad han menar med i artikel redovisat av mig repriserat och av dig påtalat avseende det bristfälliga i resonemanget avseende trapporna.
Dessutom är det inte fastställt om det är en yrkes/professionell mördare som dödade statsminister Palme, inte heller om det är gärningsmannen som lämnade platsen via trapporna, utan det finns de som säger sig har sett en man springa uppför trapporna.
Mvh

Jag har inte påstått att det är fastställt huruvida mördaren var professionell/yrkes mördare (även om min personliga uppfattning är den rakt motsatta till Ahlstrands). Men att mördaren sprang uppför trapporna är väl svårt att gå emot.

Fredrik1.
Du synes missförstått för jag konstaterar endast, att det i varje fall offentligt, inte är fastställt vem mördaren är och avseende dennes flyktväg finns de också inom Palmegruppen med åsikt att det finns andra flyktvägar som kan ha missats av de chokade personerna som kom till mordplatsen och att det därav kan vara någon annan än mördaren som sprang uppför trapporna.

I år 2016 medverkade en kvinna i TV och talade om att i samband med mordet hade en man med annat utseende än CP sprungit ihop med henne ovanför trapporna och när hon kom ner och fick vetskap om mordet, insåg hon att mannen sannolikt lämnat DNA på hennes ytterkläder, men poliserna på plats var inte intresserade,
Mvh och ha en trevlig kväll.

Oerhört framsynt med tanke på att tekniken inte fanns ännu.

per.

Om det var mördaren som sprang ihop med kvinnan har han ”krutstänk" på sina kläder och om skottet avlossades på så nära håll som sägs, har han smittats av offrets blod och i sammanstötningen sannolikt lämnat spår av krut och offrets blod på hennes ytterkläder.
Eftersom mannen vid sammanstötningen också kan ha vidrört hennes väska är möjligt att så och fingeravtryck lämnats.
Kvinnan var således inte oerhört framsynt utan det var slarvigt av mig att använda ordet DNA utan föregånget av nu redovisat.

Avseende mänskligt DNA passar jag på att komprimerat nämna att det är en utveckling av mätmetod som är mest känd som ärftliga material hos människor och nästan alla andra organismer av mänskligt DNA består av till dags dato funna cirka 3,5 miljarder baser, men det allmänheten i gemen inte vet är att över 99 procent av de cirka 3,5 miljarder baserna är exakt lika i alla människor.
DNA är således inte så säker mätmetod som kan tyckas och därav har oskyldigs dömda i övriga världen friats och andra i stater med dödsstraff har oskyldiga dömda avlivats och några har lyckats rädda i sista sekund och i Sverige finns med all sannolikhet de som mot sitt nekande blivit oskyldig dömda efter att DNA visat att,,,,,,och oförsvarbart är att oskyldiga dömda, deras försvarsadvokater och domstolarna inte vet att "det enda och starka beviset DNA" som lett till fällande Dom, inte alls är starkt bevis ty över 99 procent av cirka 3,5 miljarder baser är exakt lika i alla människor.
Mvh.

Jag blir lite nyfiken på dina uppgifter om DNA. Var framgår dessa rön? Om 99 procent i alla DNA är lika hos alla människor så borde ju rimligen varje misstänkt topsning ge mängder av svar i DNA-banken. Det borde ju då nästan bli omöjligt att inte få en eller många träffar vid varje jämförelse.
Trots att 99 procent är samma så är det fortfarande ovanligt med träffar i DNA-banken.
Du måste berätta mer om vad allmänheten i gemen inte vet.

Börje R P Carlsson

Det gör vi mer än gärna och jag har försökt "läsa in" forskningsresultaten som visar att- över- 99 procent DNA är exakt lika hos alla människor, men de väl lästa resultatens kopior blev så suddiga att jag ska be någon av forskarna sända nya som jag direkt publicerar.

Ja, du har rätt i att när över 99 procent baser i DNA är exakt lika hos alla människor bör varje misstänkt toppaning inte bara ge mängder av svar i DNA-banken utan dessutom ge mängder av olika människor med samma DNA baser, men svaren är helt beroende på testmetod och utrustning som används

När rätt instrument använts har som nämnts flera i USA on death row räddats i sista sekund efter att med rätt utrustning hittat "rätt mördare med samma DNA baser" som då kunnat knytas till gärningen och eller efter att denne gripits vid annat dåd och då visat sig har samma DNA som oskyldiga dömda on death row vars liv orätt avslutats eller ska avlutas.
Mvh.

Vi delar väl tom ca 98% av vårt DNA med chimpanser och drygt 60% med ett grässtrå

Du har alltså inte fattat poängen. Det han menar och här håller jag med är att tillvägagångssättet var en grov chansning som gick hem, faktiskt var det ytterst bära att spricka och inte ett kyligt planerat dåd.

Mera Petterson än Eugene de Kock så att säga.

Jo jag begriper fullt ut vad det är Thomas Ahlstrand påstår.

Det är däremot du som missar att jag ironiserar över hans bristande logik och då kryddar det med att han (om han håller fast vid det här tänket) också borde lägga till att hans fantasigärningsman är stenhårt präglad av ett hårt leverne, då när denne väljer att springa upp för trapporna som Ahlstrand är rädd för att densamme skall halka i.

Den som köper Ahlstrands "logik" (krönikan i sin helhet), den är väl som svenskar är mest är jag rädd för.

Nej Fredrik du begrep inte. Han hävdade aldrig att det skulle vara en omöjligt för vare sig en yrkesmördare eller en våldsbrottsling och torped, vilket CP var, att springa uppför en trapp. Han skrev bara att det skulle varit korkat och eller våghalsigt att planera en sådan flyktväg. Bevisligen var det även på håret att gärningsmannen åkte fast. Det hela ligger alltså mera åt vansinnesdåd än
ett proffs.

Men det var då själve fan Per, vad Du tror att Du har tolkningsföreträde till min förståelse för Ahlstrands text.

Hela krönikan bygger på tesen "ingen yrkesmördare" (vilket det förövrigt är jävligt ont om i Sverige).
Trappan var en utomordentligt välgenomtänkt flyktväg (även om Ahlstrand spekulerar i att den skulle kunna ha varit halkvänlig).

Hur du kommer fram till att det var "på håret att gärningsmannen åkte fast" lägger jag på kontot att du inte begriper det uppenbara, dvs att jag begriper Ahlstrands syn på Palmemordet.
Det finns nog knappast någon i Sverige som tycker att det var "på håret" eller nära att gärningsmannen åkte fast. Ja, förutom de som tycker att C.P är tacksam som utpekad dito.

Polismyndigheten i Sverige klarar inte av att gripa ens en mördare som mördar inför ca 50-80st vittnen år 2010 (restaurang Nivå Göteborg). Det mordet tror polisen än idag begicks av en inhyrd yrkesmördare från forna Jugoslavien alt öststaterna.

Om jag säger till dig att det är en då (och nu) helt ostraffad student som begick mordet, åkte hem med spårvagn och fortsatte sitt liv, ja då skulle väl du och Ahlstrand påstå "det är stundens ingivelse och inget planerat mord".

Din förståelse får ju så klart bedömas utifrån vad du skriver. Och när du påpekar att även ett fyllo, vilket jag är osäker på om CP var vid denna tidpunkt; kunde ha halt så är ju tolkningen uppenbar.

Samt jo det var oavsett vem mördaren var på håret att han åkte fast och det på platsen. De förföljande poliserna fick aldrig ögonkontakt med mördaren. Men för det skiljde det sekunder. Likaså var mördaren på väg att genskjutas av en polisbil. Så mycket för väl genomtänkt flyktväg.

Nu förstår jag vad det är för fel, du ser/läser saker som inte någon annan läser in av texter.

Jag har inte skrivit det du påstår, inte ens insinuerat det.

Min fras "stenhårt präglad av ett hårt leverne" innefattar knappast något om alkoholism eller ett "kunde ha halt". Det är dina egna fantasier Per.

Hans favorit-drog var amfetamin och det är knappast någon större hemlighet.

Det övriga resonemanget du drar till med, är sådant dravel att jag inte ens ids bemöta det (det är så urbota korkat och osant, att det inte är lönt att ge sig in i mer polemik med dig).

Det vore bättre om du läste igenom mina kommentarer och försökte förstå vad det faktiskt står, istället för att göra en hastig genomläsning och landa i den ena vantolkningen efter den andra.

Nu går jag emot mitt bättre vetande (mao bemöter din idioti).

Per, var du en av männen med walkie talkie på plats? Alternativt är du 12år gammal?

Hur f** kan du försöka inbilla någon att polisen startade en jakt omedelbart och att dessa poliser var sekunder från att få ögonkontakt med mördaren (varför ens börja prata om ögonkontakt)?

Vilken patrullbil var nära att genskjuta mördaren i dess flyktväg?

Flyktvägen var idealisk just för att ingen polisbil kan köra upp till toppen av trapporna utan att behöva ta en jävla omväg.

Det här begriper till och med en 12åring men tydligen inte du och Ahlstrand.

Så Fredrik nu smallville reda ut fakta för dig. En polisyrket var på plats alldeles efteråt och sprang efter. Givet den troliga flyktvägens längd hade de sett honom om de varit obetydligt tidigare. På plats slumpen skördar Mao. Givetvis hade de radiokontakt. Och en annan polisbil gjorde ett försök Inte uppför trappen som du trodde utan den svängde in på flyktvägens från ett annat håll.

Det här var inte inte 02:00 i knohult förstår. Det var centrala Stockholm fredagkväll. poliser fanns redan kring platsen.Såja andas och läs på.

"smallville" "varit obetydligt tidigare" "på plats slumpen skördar Mao" "En polisyrket var på plats"

Du, att andas och att läsa på, det rekommenderas dig å det grövsta.

Såja du begrep nog även om jag skrev från mobil och slarvade med autokorrekt.Nåja tillbaka till ämnet inser du att det bara var slumpen som räddade mördaren?

Tror snarare att du inte har sovit på ett bra tag.

Nåja om vi bortser från denna oväsentliga och felaktiga formodan. Håller du med om att det var slumpen som avgjorde att mördaren kom undan.

Nej Fredrik du begrep inte. Han hävdade aldrig att det skulle vara en omöjligt för vare sig en yrkesmördare eller en våldsbrottsling och torped, vilket CP var, att springa uppför en trapp. Han skrev bara att det skulle varit korkat och eller våghalsigt att planera en sådan flyktväg. Bevisligen var det även på håret att gärningsmannen åkte fast. Det hela ligger alltså mera åt vansinnesdåd än
ett proffs.

En klumpig karl med alldeles för stort vapen mördade Olof Palme och missade Lisbeth Palme med en hårsmån pga av sin innan dådet överdrivet fasta beslutsamhet att döda två personer och klara av det på under 10 sekunder och ångrar väl än i dag att två kulor skulle räcka.. En socialt handikappad person som aldrig gått arm i arm med någon och överraskas av det i andra skottögonblicket.... En "Ensam praktisk Galning" som alla högerextrema är. Hundlika existenser som i bästa fall kan lyda sina herrars order..

Varför skjuta mot Lisbeth? Var signalen om hot och ond bråd död nödvändig? Socialism, världsfred och samhörighet ett avslutat kapitel? Tja, den fortsatta politiken tyder på det.. Om inte NATO knackade på dörren så tog de sig in på andra mindre hedrande sätt.. Den fräcke Gorbatjov som "la ner vapnen" och lämnade väst utan någon som helst hotbild att måla sina fanatiska väggar med.. De ordnade ju det problemet kvickt som de resoluta och absoluta existenser de förblivit och uppfann terrorn... Inte har väl NATO haft råd med fred. Hur skulle de organisera sin makt värden runt då om folk ville kramas och göra affärer på rättvisa villkor?

@ Terese A. H. Holmér och E Carlsson hörde knappast till en inre kärna i partiet. De ville säkert göra det men skulle aldrig stött kampen mot ANC eller annat heller för den delen. Sin idioti stöttade de som den obalanserade kärna de för alltid kommer att utgöra.. Som små tentakler åt en större bläckfisk med kurdspår, olagliga metoder och annat var de i vårt samhälle främmande existenser.. "Ebbe the Movie" hade ett underhållningsvärde det makabra innehållet till trots..

@maskulina tankar. Det enda som är skamligt med att ha livskriser är att det finns så lite hjälp och så mycket mediciner som inte snarare stjälper än hjälper.. Kriget mot verkligheten, det sunda känslolivet, bedrivs som alla andra krig på lika underliga premisser av läkemedelsindustrin.

Verkligen sjukt av dig att framställa Olof P som bärande en dödslängtan.. Du verkar ha mycket ont i dig... och stor brist på empati...

Faktiskt så är det H. Holmér och E Carlsson som sagt de orden möjligen för att de som du säger "säkert ville göra det" möjligen med undantag av dig nämnt "att de inte stött kampen mot ANC eller annat heller för den delen" , men oavsett så finns än idag både socialdemokrater och de med annan politisk hemvist som har uppfattning att mordet av dv statsminister Olof Palme kommer att lösas och jag som intet sätt har politisk intresse har också den uppfattningen.
Mvh.

Tack för tydliggörandet Terese! Det faller verkligen på plats som en liten betydande pusselbit som måste omge denna hjärntrust av självutnämnda fiskeexperter som de utgjorde.. De slängde ut sina nät på order eller låg kanske mest i båten och sov och var inte ett uns bekymrade om fiskens kvaliteter, bäst före datum, art eller härkomst..

Jag vill alls inte göra någon besviken, allra helst på denna punkt, men varken mordet på Folke Bernadotte, Dag Hammarsköld, Bernt Carlsson, Palme eller andra kommer att se sin slutgiltiga lösning. Hetluften skulle bli alltför kvävande.. Ett välorganiserat band of ugly brothers som kan klä ut sig till snart sagt vad som helst betalar ett högt pris för sin existens för de intressen de ska skydda.. Förresten står ju anstiftarna som de skyldiga redan klara medan hantlangarnas effektuering av det bisarra uppdraget inte alls äger samma politiska tyngd..

"..som snarare stjälper än hjälper.." Om rätt ska vara rätt och tryckfelsnisse försöker hoppa jämfota.. Många mediciner verkar f.ö. vara sprungna, flyktiga från CIA's ökända labb med tanke på de ödesdigra biverkningarna.. Det vara bara skamligt med en ättestupa förr. Den man inte kan se nu kan iaf operera i tysthet..

Tack Thomas Ahlstrand för din utomordentliga analys! Spaningsledaren hade fått kurdspåret på hjärnan och som amatör ledde han utredningen rakt i diket. Han beordrade olagliga husrannsakningar hos kurdfamiljer redan dagen efter mordet och lät professionella mordutredare gå sysslolösa.
Vilket drömärende för en advokat att försvara en ny misstänkt gärningsman.En person är ju redan utpekad!

Ingen yrkesmördare skulle lämnat kvar ett vittne levande, som han dessutom beskjutit.

Ska man tillsätta en kommission så måste den också bestå av personer som har erfarenhet av mordutredningar och man måste tala med utredare som deltog. Tidigare kommissioner har inte gått till botten i sina utredningar. Kanske av politiska skäl? Lättare att kritisera poliser och åklagare än politiker. Höga polischefer är än idag politiskt tillsatta och inte efter sina kvalifikationer att leda polisarbete. En hög chef är tillsatt för sin "goda förmåga att kommunicera" inte för att vara bra på att leda polisarbetet! Jämför med kvalifikationerna när en ny ÖB tillsattes.

Kanske alla yrkesmördare inte har samma kvaliteter. Det krävdes ju inte mycket i ett land vars oskuld försvann över en natt och polis såg ut att bli tagna på sängen.. De glömde ju precis allt de lärt sig i (polis)skolan.. Vår beredskap var godtrogen..

Det här kostade inga proffspengar och skytten kanske sprang sina sista steg för att elimineras till en annan tillvaro där tystnaden förhoppningsvis råder. Missa sin ena tavla är minsann inget att skryta med heller.. Kanske siktade den aningslöse inte på en karriär ens och därför lättvindigt missade..!

Afrikaspåret är inte mindre intressant för att just Bernt Carlsson dödades av skäl som hela diamantindustrin gnistrar och glimmar av. Slavlika arbetsförhållanden och grova, råa vinster..

Äntligen någon som enkelt och klart kommer fram till det troligaste scenariot för vad som hände. Tack för det!

Gunnar Wall har bemött artikeln på sin blogg med följande intressanta text.

VAD BORDE VI KUNNA FÖRVÄNTA OSS av en åklagare som tagit sig an ett rättsfall?

Det naturliga svaret är kanske: kunskaper om fallet, logisk konsekvens i resonemangen och en viss ödmjukhet när det gäller svårigheterna att nå fram till en absolut sanning.

Till det kommer att en åklagare enligt gällande regelverk har ett objektivitetskrav på sig inte bara under förundersökningen utan också under själva rättegången. Det vill säga: om åklagaren finner att bevisningen inte räcker är det hennes eller hans uppgift att lägga ner åtalet om det så skulle vara under pågående process.

Men självklart är det inte alltid lätt att leva upp till en sådan grad av objektivitet. Det är en fjäder i hatten för en åklagare att vinna ett viktigt mål. Och den vetskapen stimulerar kanske inte ett självkritiskt tänkande, särskilt inte när rättegången börjat.

Lättare borde det vara för en åklagare som yttrar sig om ett fall som inte han eller hon driver själv. Då borde det inte finnas någon frestelse att spela tvärsäker eller att bortse från besvärande fakta som hotar att sätta krokben för den egna argumenteringen i skuldfrågan.

Det vill säga: en kompetent åklagare som skriver om andras rättsfall borde kunna framträda som ett mönster av sval och glasklar objektivitet – en trygg lärare för de flesta av oss andra, för oss som saknar formell juridisk kompetens.

Ack ja. Så borde det kunna vara. Men det är inte alltid det är riktigt så.

Härom dagen publicerade sajten Dagens Juridik en debattartikel om Palmemordet av Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare på Internationella Åklagarkammaren i Göteborg.

Ahlstrand har själv aldrig haft någon anknytning till Palmeutredningen. Men han är alltså en professionell jurist och hans text borde därför vara intressant läsning.

Det är den också, men kanske inte riktigt på det sätt man förväntar sig.

Ahlstrands slutsats är att Palmeutredningen borde läggas ner å det snaraste. Så här skriver han:

”Det är dags för ett avslut. Visserligen kan ett mord inte preskriberas, men det betyder inte att det finns anledning att arbeta med saken mera. Kanske bör saken utredas igen, eller snarare bör den polisutredning som finns sammanfattas och offentliggöras av en kommission eller grupp av specialister; då kommer det att stå klart för de flesta att vi faktiskt praktiskt taget vet vem det var som sköt Olof Palme.”

Och den person Ahlstrand syftar på är Christer Pettersson, det gör han ingen hemlighet av i sin artikel.

Det Ahlstrand alltså förordar är att alla utredningsåtgärder omedelbart avbryts och att i stället en lämpligt utvald grupp av ”specialister” (på vad?) ska sammanfatta den utredning som hållit på i trettio år… så att allmänheten slutgiltigt ska förstå att det var missbrukaren från Rotebro som var mördaren.

Hoppsan, var ordet.

För några år sedan ändrades svensk lag så att mord aldrig skulle preskriberas. Det betydde två saker när det gällde Palmemordet: att utredningen skulle fortsätta och att det mesta av utredningsmaterialet skulle fortsätta att vara hemligt för allmänheten. Annars hade huvudregeln varit att materialet skulle ha blivit offentligt i och med nedläggningen av förundersökningen (som enligt tidigare lag skulle ha inträffat 1 mars 2011).

Med Ahlstrands nya recept avslutas utredningen i praktiken – men samtidigt kommer hemligstämpeln kring det gigantiska materialet gissningsvis att kvarstå eftersom mordet inte preskriberats. Vad allmänheten i stället får ta del av är ”specialisternas” färdigtuggade version av vad alltihop egentligen handlat om.

Det är ett sätt att hantera brottsutredningar som väcker en del principiella invändningar, för att uttrycka det milt.

Men också invändningar av mycket mer handfast slag. Det är ju nämligen så att den grupp poliser som numera utreder mordet inte alls ställer sig bakom Ahlstrands slutsats i skuldfrågan.

Det kom fram väldigt tydligt i samband med 30-årsminnet av mordet. På den pressträff som Palmegruppen höll den 25 februari passade utredarna på att åter efterlysa tips om de två män som fångats på film på Arlanda den 1 mars 1986 och där en av männen har tydliga likheter med den sydafrikanske agenten Eugene de Kock. Vid samma tillfälle sa också spaningsledaren Dag Andersson om vittnesobservationerna av män med walkie-talkies: ”Det finns ett 80-tal sådana iakttagelser och det är för många för att de ska kunna avfärdas.”

Att walkie-talkieobservationerna verkligen sysselsätter Palmegruppen framkom också i en artikel i Polistidningen i början av året. En av de sex medlemmarna i gruppen arbetar, som det står i artikeln ”företrädesvis med iakttagelser av walkie-talkies runt mordplatsen”.

En annan av de poliser som ingår i Palmegruppen, Lennart Gustafsson, har den unika rollen att vara den ende som ingått i mordutredningen hela tiden från 1986 och tills nu. Han har för sin del i olika sammanhang, bland annat just i den här länkade artikeln i Polistidningen, gjort klart att han avfärdar Christer Pettersson som gärningsman.

Andra poliser i Palmegruppen må ha det alternativet öppet som ett av flera tänkbara spår. Men någon uppslutning kring teorin om Pettersson rör det sig verkligen inte om från utredarnas sida. I stället är de öppna för att mordet kan ha begåtts av välorganiserade krafter, till exempel med direkta band till den sydafrikanska apartheidregimen, och med ett nät av personer utplacerat kring mordplatsen.

Det här vet förstås Ahlstrand, eller i vilket fall borde han veta det. Så när han vill ha en sammanfattning av polisutredningen som pekar ut mannen från Rotebro är det alltså en sammanfattning som drar helt andra slutsatser än de som dras av de poliser som faktiskt jobbar med materialet.

Anmärkningsvärt nog är inte Ahlstrand särskilt utförlig i sin argumentering om att Pettersson måste vara mördaren, något som var och en som läser artikeln lätt kan se.

I stället lägger han det mesta krutet på att försöka underbygga en mer allmän huvudtes han driver, nämligen att mordet omöjligt kan ha utförts av en professionell attentatsman utan att det måste ha skett av en slump. Eftersom han faktiskt är lite utförlig på den punkten kan det ju vara intressant att titta närmare på hans argumentering.

En poäng som Ahlstrand tycker är viktig är att mordet inte kan ha varit planerat eftersom biobesöket inte var det. Han skriver: ”Makarna Palme hade alls inte tänkt gå ut den där fredagskvällen, utan det var ett förslag som kom samma kväll från en son att föräldrarna skulle följa med på bio.”

Men redan här spricker det. Som framgår alldeles tydligt av till exempel Hans Holmérs förhör med Lisbeth från den 25 mars 1986 hade makarna Palme pratat om att de skulle gå på bio denna fredagskväll men inte slutgiltigt bestämt sig för vilken film de skulle se. När Lisbeth i telefonsamtal med sonen Mårten fick veta att denne och hans flickvän skulle se ”Bröderna Mozart” lämnade hon öppet om hon och Olof skulle ansluta och se den filmen eller om de skulle välja någon annan. Till sist bestämde sig makarna dock för att också de skulle se ”Bröderna Mozart”.

I rikskriminalens förhör med Lisbeth från den 29 april och 5 och 6 maj 1986 förtydligar hon att den ursprungliga planen från hennes och Olofs sida hade varit att se filmen ”Mitt liv som hund”. Hon är dock osäker på vid vilken tidpunkt idén om att se en film på fredagskvällen först hade aktualiserats: ”När frågan om ett eventuellt biobesök kom upp kunde hon inte erinra sig”, står det. Klart är i alla fall att det funnits en sådan planering redan innan Lisbeth talat med Mårten. Förhören kan läsas här. Det är svårbegripligt att Ahlstrand missat detta. Men där faller en av utgångspunkterna för hans resonemang.

Lite senare i Ahlstrands text skriver han följande (det är lite rörigt uttryckt, men jag har inget annat val än att citera ordagrant):

”Bland de senare tyckarna återfinner vi en högt uppsatt jurist som tillsammans med en annars klok författare lite yrvaket uppmärksammat ett vittnesmål att makarna Palme skulle stått och diskuterat med mördaren några minuter före mordet; däremot bortsåg de båda från att ingen annan av dem som varit på platsen hade sett något sådant; och de visste väl inte, att det är en vanlig feltolkning, att en iakttagare uppfattar att företeelser som befinner sig nära varandra också hör ihop och har hört ihop. ‘Tron på ett gemensamt öde’, kallas just det felet lite dramatiskt inom perceptionspsykologin.”

Det är oklart exakt vilken källa Thomas Ahlstrand har för sitt referat och vilka personer som avses med juristen och författaren. Vad som däremot är fullständigt klart är att Ahlstrand inte själv pluggat på vittnesmålen från mordplatsen, lika lite som han pluggat på Lisbeth Palmes uppgifter om det planerade biobesöket.

Så här är det nämligen: det finns förvisso uppgifter, och inte bara från ett enda vittne, om något som såg ut som ett samtal mellan Olof Palme och mördaren före mordet. Det samtalet skulle inte ha ägt rum flera minuter innan utan mer eller mindre direkt före skottlossningen.

De vittnen som (förutom Lisbeth Palme) gjort iakttagelser av vad som hände alldeles före mordet är egentligen bara fem personer. (Och det kan tilläggas att deras iakttagelser av just det skeendet är mer utförliga än Lisbeths – hon har i de officiella polisförhören inte haft någonting att säga om vad som hände alldeles före skottlossningen.)

Av dessa fem vittnen talar två mycket tydligt om att det såg ut att pågå ett samtal mellan Palme och mördaren. Dessa två är just de vittnen som rimligtvis hade de bästa möjligheterna att göra observationer. Det ena vittnet, Anders B, var den person som befann sig närmast makarna Palme och mördaren, bara några meter bakom dem. Det andra vittnet, Anders D, var en taxichaufför som befann sig vid ett rödljus mer eller mindre jämsides med makarna Palme och gärningsmannen. Det var Anders D som genom sin taxiväxel larmade polis och ambulans. Båda dessa vittnen berättade oberoende av varandra att de uppfattat Olof och Lisbeth Palme och mördaren som ett sällskap, inbegripet i ett samtal.

Ett tredje vittne, Cilla A, hade sett tre personer komma gående tillsammans på trottoaren som om de var i sällskap. Och så hade en av de tre plötsligt fallit. Det ligger i linje med de två tidigare nämnda vittnesmålen.

Ett fjärde vittne, Nicola F, hade passerat makarna Palme bara några meter innan de kom fram till mordplatsen. Själv hann han gå en bra bit norrut på Sveavägen innan han hörde skottlossningen. Av polisens rekonstruktion framgår att det det verkar som om Olof och Lisbeth stannat i mer än 40 sekunder mycket nära Dekorimahörnan innan de gick de sista stegen dit – det pekar på att de kan ha stannat upp och pratat med mördaren och faller väl in i vad de övriga vittnena berättat.

Det femte vittnet, Inge M, som satt på andra sidan Sveavägen i sin parkerade bil har sagt att han flera minuter före mordet sett den väntande mördaren i gathörnet. Inge har förvisso inte vittnat om att han observerat en kontakt mellan Palme och mördaren. Men han har berättat att han har en oklar men möjligen viktig minnesbild av ett händelseförlopp vid en reklampelare några meter norr om mordplatsen. En högst möjlig tolkning är att han där hastigt observerat det samtal mellan offer och gärningsman som figurerar i andra vittnesmål, men att han inte riktigt förstod vad det var han såg.

Det är givetvis långt ifrån glasklart hur dessa fem vittnesmål ska tolkas. Men Ahlstrands nonchalanta och i flera avseenden felaktiga beskrivning av hur ett vittne flera minuter före mordet sett Palme tala med mördaren skapar förstås bara förvirring. Om hans resonemang bottnar i ren okunnighet eller om han försöker släta över bekymmersamma vittnesuppgifter kan förstås bara han själv veta. Men givetvis är dessa vittnesmål irriterande för den som vill frammana bilden av att mordet måste ha varit ett spontant impulsdåd från Christer Pettersson. De ställer också rent allmänt frågan om det kan finnas viktiga luckor i Lisbeth Palmes beskrivning av händelseförloppet.

Sedan Ahlström markerat sin övertygelse om att mördaren inte kan ha varit ett proffs som agerade på uppdrag utan måste ha varit en ensam, förvirrad och impulsstyrd person tillägger han: ”Allt det här vet, och har alltid vetat, kloka och professionella polismän och andra seriösa bedömare. Men istället kom utredningen av och diskussionen om mordet på Olof Palme att bli amatördetektivernas julafton…”.

Det går förstås bara att tolka Ahlstrand som att de nuvarande Palmeutredarna inte är kloka och professionella, utan ”amatördetektiver” eftersom de intresserar sig för sådant som walkie-talkie-män och Sydafrikakopplingar. Man kan fråga sig hur Ahlstrand kan vara så säker på att han själv vet så mycket bättre än spaningsledaren Dag Andersson och dennes kollegor – i synnerhet som han som debattör i Dagens Juridik presenteras med orden: ”Han har ingen egen insyn i utredningen om mordet på Olof Palme, utan allt han vet om det bygger på öppna källor och offentliga dokument.” (Dokument som han dessutom tycks ha läst mycket slarvigt.)

Lika säker som när det gäller att fastslå mördarens identitet är Ahlstrand när det gäller att förklara varför missbrukaren från Rotebro faktiskt friades av en enig hovrätt. Ahlstrand räknar trosvisst men utan egentlig argumentering upp ett antal skäl till att rättegången i hovrätten led av en rad allvarliga brister, till exempel att”vittnen från händelsen visade större tveksamhet i domstolen än de egentligen kände” (hur han nu kan veta det) och att en ”vittnesmålsexpert ville göra karriär” (hur det nu påverkade målet).

Så slafsigt skulle förmodligen inte Ahlstrand våga argumentera i en domstol, motsidans advokat skulle med all säkerhet lystet kasta sig över luckorna i logiken.

Så frågan inställer sig förstås: varför skriva ett inlägg som är så slarvigt när det gäller fakta, så slappt när det gäller argumentering men ändå så fullkomligt tvärsäkert och arrogant när det gäller slutsatserna?

Det vet vi inte. Men det går ju inte att bortse från Ahlstrands position som åklagare. Och det leder till den genanta frågan om hans inhopp i Palmedebatten möjligtvis kan ha att göra med en vilja att visa lojalitet uppåt i den juridiska och politiska hierarkin?

Så här är det nämligen: riksåklagare, överåklagare och statsåklagare – liksom domare – tillsätts av regeringen. Åklagare i lägre positioner anställs i sin tur av riksåklagaren. Det är alltså rätt uppenbart att det finns en politisk aspekt att ta hänsyn till för den jurist som vill klättra uppåt på karriärstegen.

I den bästa av världar skulle förstås regeringar inte ta hänsyn till politisk lojalitet vid tillsättandet av högre juristtjänster utan bara gå på strikt kompetens. Och att det helst bör vara så känner både jurister och ledande politiker på sig ganska väl. Det är därför det är ovanligt att politiker uttalar sig om bevisningen i rättsfall. I stället brukar de hänvisa till att sådant ska bedömas av juristerna.

Men just när det gäller Palmemordet har det varit tydligt redan från början att det funnits en styrning från politiskt håll om hur utredningen borde bedrivas. Ja, det har till och med handlat om vilka sorters tänkbara mördare som borde misstänkas. Det började med Ingvar Carlssons uppbackning av Holmér och dennes PKK-spår, en uppbackning som inte minst handlade om att köra över både åklagarväsendet och cheferna på Rikspolisstyrelsen. Det fortsatte med kanslihusets hemliga uppbackning av Ebbe Carlsson. Och sedan PKK-spåret inte längre funnits kvar på dagordningen har det med ojämna mellanrum poppat upp ett antal markeringar från särskilt socialdemokratiska ledande politiker om att det var Christer Pettersson som var gärningsmannen.

Sorgligt nog, kan man tycka, har det varit just partikamrater till Palme som visat särskilt stor iver att utöva ett politiskt inflytande över mordutredningen. Det kan framstå som lite besynnerligt. Hos dem borde man tvärtom hitta den största viljan att få fram sanningen till varje pris. Men så har det alltså inte riktigt varit. Varför inte? Det finns flera tänkbara förklaringar till det, men det får bli ämnet för ett annat inlägg på denna blogg.

Vad som kan konstateras är dock att detta inte bara är gammal historia. Nu senast var det statsminister Stefan Löfven själv som i samband med 30-årsminnet av mordet gick ut och slog fast att det var Pettersson och att Löfven för sin del därför betraktade fallet som uppklarat.

Vilket för oss tillbaka till Ahlstrand.

Som statsminister har Löfven alltså makt över vilka som ska få vara höga åklagare och domare i Sverige. Nu handlade förvisso inte hans uttalande om Palmemordet uttryckligen om vilka jurister som skulle få dessa åtrådda tjänster. Men det handlade om något som egentligen var mycket mera uppseendeväckande: om hur han tyckte att skuldfrågan borde bedömas.

Det gick bara några veckor efter Löfvens uttalande innan Thomas Ahlstrand var ute och markerade att han höll med. På så kort tid hann han kanske inte sätta sig in i petiga fakta. Och det kanske var mindre viktigt ur hans synvinkel – det väsentliga var möjligen att han visade att han tyckte precis som han borde. Eller som han själv valde att uttrycka det, som ”kloka och professionella polismän och andra seriösa bedömare”.

Alltså som statsministern, typ.

Och i alla fall inte som de där ”amatördetektiverna” i Svea hovrätt eller i dagens Palmegrupp.

”Det fanns en grupp ledande poliser som hatade Palme”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16174528.ab

en artikel där fd piketpolisen Michael Lundh ger en intressant syn på saken (artikel från år 2013)

Lisbeth Palme har pekat ut Christer Pettersson som mördaren. Han är därmed den enda tänkbara mördaren polisiärt sett. CP är död sedan 12 år. Normalt sett lägger man ner brottsfall där gärningsmannen har avlidit för det finns ingen att åtala.

Gunnar Arnkvist.
Din åsikt att "Lisbeth Palme pekat ut Christer Pettersson som mördaren respekteras, men förhören med henne visar de facto motsatsen.
Dessutom betyder tänkbar gärningsman endast tänkbar gärningsman, ingenting annat och det är inte första gången i Sverige historia enda tänkbara inte bara mördare, utan massmördare, med eftertänksamhet inte var det, rättskandalen Quick/Bergwall .

Vid tidpunkt för Palmemordet tänkbar mördare CP är friad och att tolv år efter hans död, utan att ha läst förhören med vittnen inkluderande fru LP utsagor, förkasta att de är grund till att han friandes, ingår förvisso i rätten till egna åsikter, som oavsett desamma, kan ändras av ostridiga bevis som visar diametralt motsatta än vad "egen åsikt" varit i många år.

Utredningsmaterialen inkluderande fru LP vittnesutsagor går att ta del av nedan.
Palmemordet http://fbportnoy.webs.com/
http://fbportnoy.webs.com/lisbetpalmesuppgifter.htm
http://fbportnoy.webs.com/nattendetskedde.htm
http://fbportnoy.webs.com/defrstafrhren.htm
http://fbportnoy.webs.com/vrigafrhr1.htm
http://fbportnoy.webs.com/vrigafrhr1.htm

Ärenden där misstänkt gärningsman har avlidit läggs för det mesta ner, men öppnas naturligtvis om/när annan gärningsman misstänks för samma gärning, tillika nämns att för att detta ska ske är med garanti avseende mordet av en statsminister avhängigt både regimen och utredares objektivitet contra motsatsen.
Mvh.