DEBATT – av Thomas Ekbom, kriminalvårdsexpert, föreläsare och författare till bland annat ”Människan, brottet, följderna”
Sverige har ett särskilt sätt att behandla misstänkta som placerats i häkte på. Det finns skäl att uppmärksamma detta och att ifrågasätta den nuvarande lagstiftningen.
De Europeiska Fängelsereglerna från 2006 beskriver de grundläggande principerna för behandlingen av intagna i häkte och anstalt. Princip nummer tre säger:
”De restriktioner som åläggs frihetsberövade personer ska vara så lite ingripande som möjligt och stå i proportion till det legitima syftet med åtgärderna”.
I Europarådets rekommendationer 2006:13 uttalas rådets syn på häktning. I § 3 heter det att häktning endast ska användas om det är absolut nödvändigt och ska ses som en åtgärd i absolut sista hand.
Och i § 5 sägs att häktade personer ska vara föremål för sådana förhållanden som passar deras rättsliga ställning; detta innebär att inga restriktioner ska finnas andra än de som behövs för att garantera rättssäkerhet, institutionens säkerhet och de häktades och personalens trygghet och för att skydda olika rättigheter, särskilt de som regleras i de Europeiska fängelsereglerna.
Men i Sverige häktas många personer varje år och de utsätts för många restriktioner. Många av de häktade är barn, som framgår nedan. I genomsnitt i landet är det 40 procent av de häktade som har restriktioner men märkligt nog skiljer sig restriktionspraxisen mycket mellan landets häkten.
I andra länder är de häktade tillsammans eller tiden i isolering är begränsad. I Sverige finns omedelbarhetsprincipen (RB 17:2 och RB 30:2) vars främsta uppgift är att tillförsäkra att domen i ett mål bara grundas på det som förekommit vid huvudförhandlingen i målet.
Europarådets Kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig behandling har flera gånger besökt svenska häkten och anstalter och uttalat kritik.
År 2009 skrev Kommittén under punkt 38 att deras besök I Sverige visade på att mycket återstår att göra för att säkra att restriktioner för intagna på de svenska häktena utgör undantag och inte regel.
Enligt kommitten ska det finnas en balans mellan de behov som kommer av brottsutredningen och de som följer av de häktades rättigheter. Dessutom, skrev kommittén, ska restriktioner aldrig användas för att sätta press på de häktade.
Kriminalvårdare på Häktet Göteborg framförde för några år sedan förslag till enskilda åklagare om hävande av restriktioner. Det hade dålig verkan. Då bestämde man sig för att skriva sina förslag till åklagarkammaren istället. Då minskade restriktionerna dramatiskt.
I en färsk rapport från Barnombudsmannen konstateras att 122 barn häktades 2011 jämfört med 48 barn 2008. Som BO säger är ökningen anmärkningsvärd eftersom intentionen både i barnkonventionen och i svensk lagstiftning är att barn endast undantagsvis ska häktas. Dessutom sitter barnen häktade länge. 17 procent av 15-17 åringar satt längre än 30 dagar under 2011. Restriktioner beviljades i alla de 92 fall där åklagare begärt det.
Vad leder då det svenska systemet med att använda mycket restriktioner på häkten till?
Det finns en rad internationella forskningsrapporter som pekar på de skadliga effekterna av isolering. Den svenske psykologen Bengt Holmgren har undersökt restriktionernas verkan på de intagna på ett häkte i Sverige (Kriminalvårdens utvecklingsenhet, rapport 2007:1).
Holmgren konstaterar bland annat att
- De häktade med restriktioner självrapporterar i högre grad psykisk ohälsa än de utan restriktioner
- De med restriktioner rapporterar högre grad sjuklighet än de utan restriktioner. När restriktionerna släpps finns en klar tendens till att den psykiska hälsan förbättras
Holmgren säger att resultaten från hans studie indikerar att häktning med restriktioner utgör en risk för den psykiska hälsan i den meningen att den stabilisering av den psykiska hälsan som observeras hos dem utan restriktioner ser ut att bromsas för dem som har restriktioner.
Vad bör då Sverige göra? Kriminalvårdens generaldirektör pekade häromdagen ut området rörande restriktioner på häkte som intressant för forskning eftersom det berör både åklagare och kriminalvård med deras olika intressen.
Den tidigare Kommittén för förebyggande av tortyr och omänsklig behandling har i sin årsbok för 2012 uttalat:
”Prisoners undergoing solitary confinement should be accommodated in decent conditions. Further, the measure should involve the minimum restrictions on prisoners.”
Det finns en rad alternativ till häktning vilka diskuteras inom Europarådet. De finns beskrivna i de så kalladeTokyoreglerna (FN:s Standard Minimum Rules for Non.Custodial Measures 1990).
Slutsatserna blir:
- Så länge den höga restriktionsnivån bibehålls i Sverige så måste de svenska häktena få en rimlig bemanning och en maximal omsorgsnivå så att de häktades psykiska hälsa inte bryts ned.
- Regeringen bör snarast låta utreda alternativ till häktning – till exempel husarrest, kombinerat med frivårdsövervakning och elektronisk boja.
- Det är dags att ifrågasätta omedelbarhetsprincipen och ta reda på hur andra länder kan ha en bra rättskipning utan denna princip.
- En extern tillsynsfunktion bör inrättas inte bara för polis och kriminalvård utan också för åklagarverksamheten.
