Skip to content

"Högskoleverkets slutsats om vår juristutbildning riskerar att vinna (o)laga kraft hos arbetsgivarna"

Julia Shao, jur.stud och biträdande jurist
Julia Shao, jur.stud och biträdande jurist

DEBATT - av Julia Shao, jur.stud och biträdande jurist

 

Har du en dag helt utan förvarning blivit totalt nedratad? Ja, ungefär som att Moody’s ratar ännu en bank eller en hel nation i raden av alla fördömda. Ursäkta den dystra påminnelsen men jag vill pedagogiskt skildra pariteten med att Högskoleverket i sin utvärdering utdömt Stockholms Universitets juristutbildning att vara av ”bristande kvalitet”.

Låt oss rättmätigt hoppas och tro att den av Högskoleverket hävdade slutsatsen i början av september aldrig kommer att förändra varken föreliggande fakticiteter eller fakta i övrigt - oavsett den mer eller mindre receptiva allmänheten. Helt enkelt för att det saknas skäl för det då slutsatsen inte ens står i samklang med verkligheten för juriststudenterna på SU – eller i vart fall inte med min.

Naturligtvis representerar inte mina åsikter ett kollegialt ställningstagande utan som alltid finns meningsskiljaktigheter kring en utbildnings kvalitet. Det vi nu ska besinna är däremot Högskoleverkets slutsats. Ingenting annat.

 

Metod och underlag – frågorna tar form

För den som saknar kännedom om Högskoleverkets metod vid utvärderingen samt dess underlag kan följande kortfattat återges (mer information finns att tillgå på deras hemsida).

Slumpmässigt valda examensarbeten, tjugotre i SU:s fall, utgör den absolut största delen av det materiella underlag som brukats. Uppsatser utvärderades sedan utifrån åtta kriterier. Sex respektive åtta av uppsatserna uppfyllde inte två av dessa åtta kriterier. Därav utslaget ”bristande kvalitet” för hela utbildningen.

Självfallet ska Högskoleverket, av uppenbara skäl, granska och utvärdera landets utbildningar. I likhet med Jan Björklunds hjärtliga inbjudan till elitforskning välkomnar jag naturligtvis också initiativet till vederbörande utvärdering samt det välvilliga syfte som får antas ligga bakom detta.

Kruxet är bara att allt analysbaserat arbete, inte minst en utvärdering som denna, måste grundas på en metod av icke-bristande kvalitet. I min värld bygger en utbildnings kvalitet på mycket mer än bara examensarbeten.

Visst, jag förstår att man med dessa skjuter in målet men ett examensarbete om bolagsrätt, som mitt, kan i vart fall inte utgöra ambassadör för det stora antal och vitt skilda rättsområden som studeras på juristlinjen. Anlägg ett helhetsperspektiv tack! Men för att undvika usla betyg kanske en idé vore om vi kunde få var sin tjänsteman från Högskoleverket som handledare och byta ut våra nuvarande?

Den ultimata huvudpoängen är att utvärderingen, som baserades på tjugotre uppsatser, därför inte saknar metodiska avarter vars frånvaro torde förutsättas för att en slutsats rimligen ska kunna anses vara välgrundad (och nu bortser jag helt ifrån kvantitativa frågetecken såsom exempelvis frånvaron av statistisk signifikans).

En utvärdering av uppsatser ska också korrekt redovisas som just det - ingenting annat. Och inte minst borde slutsatsen för allmänheten redovisas som en utvärdering av examensarbeten, som det ju rent faktiskt är. Inte en tumme som förledande pekar ner. Detta gör sig synnerligen gällande när det handlar om att utvärdera den investering i tid, slit, kapital samt diverse försakelser som en juristutbildning innebär för tusentals studenter.

 

En onödig risk  för de drabbade

Högskoleverket har tyvärr i sin goda ursprungliga välvilja gentemot utbildningsväsendet kontradiktoriskt nog glömt vilka det är som drabbas som mest av det inträffade - nämligen vi juriststudenter på SU (för att inte  nämna alla engagerade och duktiga lärare). Det handlar därför inte enbart om en rubricering som enligt mig löper bärsärkagång i felaktigheter.

Små segment i form av enskilda arbetsplatser på den arbetsmarknad som vi kommer att göra inträde på kan nämligen i värsta fall komma att anlägga en mörkare syn på våra utsikter till anställning. På samma sätt som Grekland utgör en alldeles utmärkt dos för framkallandet av en hel unionskris så kommer förstås Högskoleverkets slutsats vara tillräckligt disponerande för att vissa arbetsgivare riskerar att oförbehållsamt låta sig påverkas.

Denna risk för att slutsatsen förvillar vissa arbetsgivare är olycklig och därtill helt onödig. Den lär kvarstå så länge det saknas vetskap om hur Högskoleverket dragit sin slutsats samt vad den grundar sig på - och därav problemet.

De flesta kommer inte ta reda på detta heller och varför skulle man? Jag vidaregranskar inte heller varenda bankkris eller konkurs som, på ett förenklat eller ibland direkt missvisande sätt, beskrivs i nyhetsflödet nuförtiden. Nej, Högskoleverkets lättillgängliga slutsats riskerar istället vinna mer eller mindre (o)laga kraft hos en del arbetsgivare.  

 

Arbetsmarknadens lagar

Högskoleverket kan pulvriserande kommunicera med allmänheten i helt andra dimensioner än vad de flesta enskilda förmår. De borde därför ha ett ansvar för att i vart fall inte motverka främjandet av att landets alla juriststudenter i det initiala skedet ska stå lika inför arbetsmarknadens lagar.

Jag trodde att vi skulle ha en marknad med sund konkurrens. En marknad vars, såväl skrivna som oskrivna, lagar i varje marknadsekonomi redan stadgar postulatet att det är arbetsgivarna som ska bedöma och utvärdera arbetssökande, och inte ett högskoleverk.

 

Då, nu och framtiden

När jag påbörjade juristutbildningen på SU för över fyra år sedan var jag arton, oerfaren och rätt så otålig. Den nyinköpta lagboken var liksom bara way för tung och varför måste juridiska texter vara sååå pretto. Att börja studera rättsfall upplevdes som förargligt svårt och att förstå avtals- eller skuldebrevslagen var ungefär som att försöka förstå sig på den norska Nobelkommitténs valhistorik.

Jobb på advokatbyrå kändes inte bara avlägset men upplevdes befinna sig ”närmast i ett parallellt universum”, för att från min sida göra en högst oväntad debut i att citera en sosse.

Men, med tiden på utbildningen visade sig förändringarna ske i en ganska så snabb takt. I skrivande stund där jag befinner mig i utbildningens slutskede har jag hunnit jobba på tre välrenommerade advokatbyråer som bland annat notarie. Otippat nog hann jag även ta en runda på en kinesisk advokatbyrå i Shanghai. Berikande upplevelser där jag både fått lära mig och tillfört.

Och så nyligen som förra veckan började jag jobba som biträdande jurist. Det krävs därför inget snille för att proklamera det vi redan vet – att jag och andra kollegor samt många andra fantastiskt duktiga jurister, har alla studerat och lärt oss juridik på SU:s juristutbildning. En utbildning som precis som övriga ska utvärderas, förbättras och kvalitetssäkras men som fortsättningsvis kommer att generera alldeles utmärkt humankapital i form av juridisk kompetens.

Och för att till sist sprida lite solsken i höstkylan – den gemensamma nämnaren för såväl forna som nuvarande juriststudenter på SU, är att vi alla gediget motsvarar våra arbetsgivares och arbetsmarknadens förväntningar, med eller utan Högskoleverkets slutsats.   

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt