Föreställ er ett minne som skakat om er emotionellt. Ett minne ni bär mer er och som då och då påminner om hur annorlunda saker kunde ha varit om… man vore född i Afrika. Innan jag åkte till Zambia frågade många mig varför jag valt att lägga ett halvår på något som är oavlönat och som jag inte får tillgodoräkna mig i min juristutbildning. För mig var valet enkelt, det kändes meningsfullt.
I januari 2010 begav jag mig till Zambia på ett kultur- och projektutbyte, Youth Partners in Development. När jag landade i Zambia tilldelades jag en parkamrat, en person från en annan kultur, ett annat land, med en helt annan bakgrund och syn på världen, människor och livet. Tillsammans bodde vi i en värdfamilj, volontärarbetade, mötte utmaningar och framgångar.
Parallellt med arbetet på olika hjälporganisationer var vår uppgift att genomföra ett projekt kopplat till temats utbyte, hiv och aids. I Zambia finns ett antal ideella skolor som arbetar för att ge utsatta och föräldralösa barn möjlighet till utbildning. Dessa skolor är beroende av donationer vilket gör deras framtid osäker. Vi beslöt oss för att hjälpa två av dessa skolor att få en stabil inkomstkälla och startade därför en gris- och en getfarm. Lagboken hade plötsligt bytts ut till hammare och spik för att bygga gethus.
En stor del av mitt arbete i Zambia var inriktat på föräldralösa barn. Barn som i tidig ålder tvingas bli vuxna då deras föräldrar inte längre är i livet. Jag lärde känna en kvinna som levde ensam med fyra barnbarn. De bodde i ett litet hus där barnen sov på en dubbelvikt filt som läggs direkt på det hårt stampade jordgolvet. Madrasser är väldigt dyra och en lyx som är få förunnad. Det gör ont att sova på marken och har man inte mycket hull på höfterna blir den hårda marken ännu hårdare, men man klagar inte. Gemenskapen i byarna fascinerar mig. Man tröstar grannens barn som om de vore ens egna. Är grannen sjuk går man dit och lagar mat tills personen är på benen igen. Den gemenskap man ser ger intrycket av att alla vore en enda stor familj. Att alla små husen helt enkelt vore små hus på en gemensam gård. Gemenskapen sprider glädje och trygghet, den finns där i vått och torrt. Jag ser att man visar stor tacksamhet och kärlek trotts sin fattigdom.
Att lämna familj, vänner, skola och jobb och ge sig ut i världen är en prövning. Man lever t tätt inpå människor man aldrig tidigare mött och begreppet privatliv får en helt annan innebörd. Utbytet var och är en fantastisk möjlighet till förståelse för andra kulturer men framförallt förståelse och insikt i problemkomplexet med frågor kring utveckling och bistånd. Det går inte att sitta här i Sverige och säga hur vi ska hjälpa utsatta grupper i t.ex. Zambia, om vi inte varit där och sett vad som behövs göras och framförallt hur vi ska göra det för att få människorna på plats engagerade och villiga att själva bidra till en bättre framtid, för sig själva men framförallt för deras barn och barnbarn.
Ett år har gått sen jag lämnade Zambia och kom hem till Sverige och fortsatte med mina studier i juridik. När du väl har börjat utmana dig själv är det svårt att sluta. Därför åker jag i höst till Kambodja för att göra praktik på Sveriges ambassad i Phnom Phen.
Sara Langenfelt, juridikstuderande i Stockholm
