Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Tryggt, snyggt och välkomnande i New York – samverkan minskar brottsligheten

Nyheter
Publicerad: 2019-06-13 10:48
Magnus Lindgren är generalsekreterare för Tryggare Sverige, kriminolog och före detta polis. Han har nu givit ut en reportagebok om den så kallade New York-modellen.

TEMA New York del IV – av Magnus Lindgren, generalsekreterare för Tryggare Sverige


Fler poliser, hårdare tag och nolltolerans är något som ofta förknippas med den minskade brottsligheten i New York. Allt fler experter talar emellertid istället om framgångsfaktorer i form av accountability (ansvarsutkrävande), chefskap och nya former av privat och offentlig samverkan.

Under början av 1990-talet sjönk fastighetspriserna i New York till följd av hög brottslighet och påtaglig otrygghet. Fastighetsägare, ideella organisationer och andra aktörer började därför gå samman i partnerskap, så kallade Business Improvement Districts (BID’s), för att ta ett gemensamt ansvar för ett lokalt avgränsat område i staden (en park, ett bostadsområde, ett affärscentrum etc.).

Arbetsuppgifterna handlar främst om säkerhet och renhållning, men ibland även mer ”strategiska” frågor för området som utveckling av affärslivet, boende och turism.

Ett BID är en så kallad Non-profit corporation; den är skattebefriad men den får inte bedriva någon egen affärsverksamhet och kan ur svensk kontext närmast liknas med offentlig-privat platssamverkan.

Exempel på arbetsuppgifter för ett BID är renhållning, tömning av papperskorgar, reparationer, klottersanering, säkerhet, försköning av miljön, förbättring av belysning, skötsel av offentliga toaletter, uppsättande av enhetliga skyltar, papperskorgar, bänkar och tidningsautomater, arrangemang för att främja turismen, PR, välgörenhet m.m.

Det handlar alltså om allt som kan göra ett område mer attraktivt för boende, turister och företagare.

Enligt professor Robert McCrie vid John Jay College of Criminal Justice i New York går tankarna bakom lokala BID tillbaka till 1960-talet när man insåg att polisens resurser aldrig kommer att räcka till och att det därför krävs samverkan för att minska brottsligheten.

Arbetet bygger på författaren Jane Jacobs tankar om den moderna stadsplaneringen och hennes berömda bok ”Den amerikanska storstadens liv och förfall” från 1961.

”If you put nice things out there people will start to respect it, but if you tolerate bad stuff, more bad stuff will happen”

Business Improvement District

Katie Solomon är chef för ett av de mest framgångsrika samverkansprojekten i New York, the Bryant Park Corporation. I början av 1990-talet var Bryant Park en otrygg och mörk plats med narkotikaförsäljning och omfattande våldsbrottslighet och gick i folkmun under det föga smickrande smeknamnet ”Needle Park”.

Sedan dess har olika åtgärder vidtagits som ökat säkerheten och tryggheten. Samtidigt har vakanser i det omkringliggande hyresbeståndet försvunnit. Parken är en grön, attraktiv samt säker och trygg plats med cirka 16 miljoner besökare varje år. Dessutom är fastighetsägarna i området nöjda då fastighetsvärdena ökat markant under senare år.

Salomon berättar att en aktuell uppskattning från en av fastighetsägarna i området är att de för varje satsad 10 cent per square foot (1 square foot motsvarar 0,09 kvadratmeter) i avgift till Bryant Park Corporation får tillbaka 15 dollar i ökade fastighetsvärden. Vinsten per investerad 10 cent är alltså 14 dollar och 90 cent!

Katie Solomon beskriver att de åtgärder som vidtagits bland annat handlar om att hålla efter skräp och klotter samt att hela tiden plantera eller placera ut färska blommor, med färger efter säsongen. Åtgärderna handlar också om att skapa en levande och attraktiv miljö som attraherar olika grupper; unga som gamla, kvinnor som män etc.

I parken finns också flera caféer och barer i olika prisklasser som, tillsammans med en mycket vacker, fräsch och kostnadsfri offentlig toalett (med ca 1 miljon besökare varje år), gör att personer kan stanna kvar hela dagen.

För att säkerställa att ingen grupp tar över eller dominerar platsen räknas antalet besökare (män och kvinnor, hemlösa etc.) två gånger per dag runt lunchtid och klockan 18.00. Solomon säger att eftersom kvinnor generellt sett är känsligare för otrygga, illaluktande och obekväma platser är det en varningssignal när andelen män överstiger andelen kvinnor.

Målet är därför att ha minst 50 procent kvinnor i parken, viket uppnås genom att ”programmera” platsen med aktiviteter som attraherar olika grupper, bland annat kvinnor.

Foto: Mary Altaffer/TT/AP)

En kort bit från Bryant Park ligger Times Square som också var en farlig och otrygg plats i början av 1990-talet. Även här har många åtgärder vidtagits för att minska brottsligheten och öka tryggheten. Målsättningen är att Times Square ska uppfattas som tryggt, snyggt och välkomnande.

För att åstadkomma detta krävs att man jobbar med alla små detaljer i miljön. Budskapet som Katie Solomon m.fl. sänder är: ”If you put nice things out there, people will start to respect it. But if you tolerate bad stuff, more bad stuff will happen”.

”If you plan for cars and traffic, you get cars and traffic”

Svårt att skapa platser där ingen vill vara

Liknande tankegångar har Ethan Kent, vice VD för Project for Public Spaces (PPS), som är en icke-vinstdrivande organisation som jobbar med att utveckla offentliga platser.

Kent säger att det är svårt att skapa offentliga platser där människor inte vill vara, ändå är det just det som man gjort på många ställen.

En anledning är som Kent säger: ”If you plan for cars and traffic, you get cars and traffic”. Framgången för att skapa trygga och attraktiva offentliga platser är att få en mix av människor att vilja vara på platsen ”what attracts people most, it would appear, is other people”. Vi måste med andra ord planera för människor för att få människor.

”We have to turn everything up-side-down, to get it right-side-up”

Placemaking

Ethan Kent använder ett begrepp som han kallar ”placemaking”. Kortfattat handlar det om att utveckla ett geografiskt avgränsat område genom att kapitalisera på lokal kunskap och tillgångar. En viktig ingrediens är att ge kontroll till de personer som bor på en viss plats och som stödjer dem i deras arbeta att skapa mening åt platsen.

Grunden är tankarna om att vända på begreppen och skapa platser som människor vill använda och inte bara passera: ”We have to turn everything up-side-down, to get it right-side-up”.

En viktig del i detta synsätt är att aldrig tillåta en enskild grupp individer dominera en offentlig plats. Samtidigt är det viktigt att inte exkludera några individer.

Ett exempel som Kent ger är Bryant Park där hemlösa och narkotikamissbrukarna finns kvar, men de dominerar inte platsen lika mycket som de gjorde på 1980-talet och kan därför inte skrämma bort andra grupper.

Det handlar alltså inte i första hand om att exkludera ”oönskade” grupper, utan att inkludera dessa genom att få andra människor att vilja vara på platsen.

I sammanhanget kan nämnas att Stiftelsen Tryggare Sverige har lagt ett förslag om att öppna en förskola och ett äldreboende i anslutning till Sergels Torg i Stockholm, för att på så sätt förändra en plats som i 50 år har dominerats av kriminella, narkomaner, bostadslösa, prostituerade etc.

Ett verktyg för att åstadkomma säkra, trygga och attraktiva miljöer är konceptet ”Power of 10+”, formulerad av Project for Public Spaces (PPS).

Kortfattat handlar det om att sträva efter att det i en stad eller region finns tio destinationer som attraherar olika grupper. Varje destination måste därefter innehålla tio platser med varierande profil/karaktär och slutligen måste varje plats innehålla tio olika saker att göra. Det kan handla om en bänk att sitta, ett café att köpa kaffe, en restaurang att äta, en affär att shoppa etc.

”The bad guys know where they can get away with doing crime”

Brooklyn – från sämst till bäst

Ett annat BID är MetroTech i Brooklyn som bland annat arbetar med trygghet och säkerhet samt affärsutveckling. Precis som företrädarna för övriga BID:s betonar den f.d. polischefen Pete Coyne, som nu arbetar som säkerhetschef vid MetroTech, betydelsen av att sända signaler: ”The bad guys know where they can get away with doing crime”.

När arbetet började bodde endast cirka 200 personer i området och otryggheten var påtaglig. Peter Coyne berättar att när han arbetade som polis i området under 1980-talet skulle han aldrig låtit sin fru och sina barn åka till området.

I dag är MetroTech en trygg och levande del av Brooklyn med cirka 20 000 invånare och Coyne säger att han nuförtiden, utan att tveka, tar med sig såväl fru och barnbarn till området.

Lag om samverkan

För att kunna starta ett BID krävs att 49 procent av fastighetsägarna är positiv. Det krävs alltså att de som inte är intresserade är i uttalad majoritet för att ett BID inte ska kunna bli till. Nyckeln till framgång är att få så många som möjligt att förstå att alla kommer att tjäna på att börja samarbeta på ett nytt sätt. Katie Solomon vid Bryant Park Corporation beskriver att lagen om samverkan skapar förutsättningar för att öka tryggheten.

Det är de lokala aktörerna som finansierar ett BID:s aktiviteter, men de ekonomiska medel som behövs för arbetet ”tas in” av staden New Yorks administration, för att därefter distribueras ut till respektive samverkansprojekt.

Hur stora avgifterna ska vara och vilka som ska betala beslutas av respektive samverkansprojekt.

I varje BID finns en styrelse, en chef samt ett antal anställda som ansvarar för det konkreta arbetet. Men även konsulter och andra sakkunniga anlitas ibland för särskilda uppgifter. Arbetsformerna kan variera beroende på förutsättningarna i det enskilda området.

Broken Windows

Den teoretiska/kriminologiska grunden för arbetet i en BID återfinns i den så kallade Broken Windows-teorin som de välkända amerikanska forskarna sociologen George Kelling och statsvetaren James Wilson formulerade för mer än 30 år sedan.

Tankarna bakom teorin är att otrygghet i samhället ofta är kopplat till brott och ordningsstörningar. Utifrån detta synsätt måste ett sönderslaget fönster, tjuvåkning i tunnelbanan, nedskräpning, problem med offentlig urinering, klotter etc. åtgärdas så snart som möjligt eftersom det annars sänder signaler till omgivningen att ingen bryr sig om platsen.

I ett område eller på en plats där invånarna upplever att ingen bryr sig minskar den sociala kontrollen vilket skapar förutsättningar för en ökad brottslighet och därmed risk för en ökad otrygghet. Detta gäller alla områden, oavsett socioekonomisk status.

Konsekvensen av detta blir i sin tur att invånarna undviker varandra och drar sig för att vistas i det offentliga rummet. Området kommer successivt att förfalla och det kommer att uppfattas som allt mer okontrollerat och övergivet. Ett sådant ”övergivet” tillstånd kommer i sig att generera mer otrygghet och fler brott. Något som i förlängningen leder till en stad som präglas av kriminalitet.

Modell mot kriminalitet

I USA och Kanada finns för närvarande över 1 000 BID:s, varav 75 stycken i New York, vilket är flest av alla städer i USA. Flertalet av dessa kom till som en följd av den svåra situation som rådde i staden på 1990-talet med hög kriminalitet och förslumning.

Många företagare valde att lämna staden för att flytta ut i de mer trygga förorterna eller till andra delstater. Många välbärgade invånare flyttade ut för att otryggheten var för stor. Skattekraften minskade för staden och man blev tvungen att tänka i nya banor för att klara av trygghetsfrågorna.

Då uppstod tankarna på detta nya partnerskap inom New Yorks redan befintliga grannskap och stadsdelar.

Att BID:sen numera står för en stor del av den ren- och ordningshållning som staden och polisen egentligen ska stå för genom vanlig skattefinansiering innebär inte att ansvaret har upphört i dessa områden; polisen kompletterar när det behövs med till exempel polisinsatser som, till skillnad mot i Sverige, är en kommunal angelägenhet.

“The criminals don´t take the limousine to the crime scene”

Upprustning av kollektivtrafiken

En viktig del i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet har handlat om att upprusta kollektivtrafiken i staden. Joseph Nugent är en f.d. polischef som efter pensioneringen blev chef för samverkansfrågor vid Metropolitan Transportation Authority (MTA), som ansvarar för all kollektivtrafik i staden New York.

På frågan varför det är viktigt att inkludera kollektivtrafiken i det brottsförebyggande arbetet konstaterar Joseph Nugent att polisen gärna tror att de kan göra allt själva, men så är det inte. Polisen behöver hjälp från staden, från näringslivet, från civilsamhället och, inte minst, från kollektivtrafiken.

Nugent säger att det handlar om att sända signaler till invånarna om man inte tolererar brott och ordningsstörningar, och var kan vara viktigare att göra detta än i kollektivtrafiken som är stadens blodomlopp, eller som Nugent konstaterar: ”The criminals don´t take the limousine to the crime scene”.

Trots ett aktivt arbete inträffar brott i kollektivtrafiken, vilket inte är särskilt förvånande med tanke på att bara New Yorks tunnelbana transporterar cirka 6 miljoner passagerare varje dag.

De senaste decenniernas brottsförebyggande arbetet har emellertid burit frukt. Sedan 1990 har antalet resenärer ökat mycket kraftigt, ändå har antalet anmälda brott minskat från i genomsnitt 48 brott per dag till 6 brott per dag.

Utgångspunkten för MTA:s arbete är att brottslingens beteende inte kan kontrolleras, men däremot är det möjligt att ta bort tillfällena att begå brott. Nugent beskriver att MTA har ett tätt samarbete med polisen i New York, både ovan och under jord. Nugent konstaterar också att många brottslingar är kvar i kollektivtrafiken.

Skillnaden är att de numera vet att risken är stor att de åker dit om de begår brott. Skälen till detta är den tekniska utrustningen med bland annat kameror som ökar upptäcktsrisken samt att det i dagsläget finns cirka 2 600 poliser med särskilt uppdrag mot kollektivtrafiken.

Det är svårt att undvika att dra paralleller till Stockholms tunnelbana som har cirka 1,2 miljoner passagerare varje dag, men ytterst få tunnelbanepoliser. Till skillnad från New York finns det i Sverige heller ingen tillgänglig statistik över brott begångna i kollektiv-trafiken.

Undantaget är skadegörelse i form av klotter som redovisas med en särskild kod för kollektivtrafiken.

Mot bakgrund av detta inställer sig frågan om det överhuvudtaget är möjlighet att arbeta brottsförebyggande när det saknas kunskap om såväl antalet brott som begås i kollektivtrafiken som var brotten inträffar.

Läs också:

Del I: New York – från en stad i förfall till en av USA:s säkraste städer

Del II: Fler poliser inte förklaringen till den minskade brottsligheten i New York

Del III: Ansvarsutkrävande – det krävs polischefer med visioner

DEL IV: Tryggt, snyggt och välkomnande i New York – samverkan minskar brottsligheten

DEL V: New York – säkert och tryggt eller ”Disneyfierat”



Dela sidan:
Skriv ut: