Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Ansvarsutkrävande – det krävs polischefer med visioner

Nyheter
Publicerad: 2019-06-12 09:54

TEMA New York del III – av Magnus Lindgren, generalsekreterare för Tryggare Sverige

Under de senaste åren har brottsligheten minskat kraftigt över hela USA och då särskilt i New York. Förklaringarna handlar inte i första hand om fler poliser och hårdare tag, utan om ett förändrat arbetssätt där polisens tidigare händelsestyrda arbete ersatts av ett mer proaktivt arbete, där det finns chefer med visioner och mod att förändra.

Professor Robert McCrie är kriminolog och historiker verksam vid John Jay College of Criminal Justice i New York. McCrie ger en snabb historielektion om brottslighetens framväxt i USA med start från 1920-talets alkoholförbud då kriminaliteten blev ett växande problem. Brott som inbrott och stölder minskade, medan mord och misshandel ökade kraftigt. Ända fram till 1960-talet begicks emellertid ungefär lika många mord som i Västeuropa.

I början av 1960-talet mördades president John F Kennedy och ett par år senare även hans bror, presidentkandidaten Robert Kennedy. En annan som gick samma öde till mötes var medborgarrättsrörelsens starke man Martin Luther King.

Professor McCrie beskriver att landet började glida isär. President Lyndon B Johnson, som tagit över efter den mördade John F Kennedy, införde lagar som upprätthöll medborgerliga rättigheter och tog upp kampen mot fattigdom. Under president Johnson eskalerade dock Vietnamkriget, som en klar majoritet av landets befolkning var emot, vilket innebar att han fick allt svårare att genomföra sin politik.

Professor McCrie beskriver att kriminaliteten sköt i höjden, med följd att Johnsons politiska motståndare höjde politiska krav på ”lag och ordning”, något som senare dominerade det amerikanska samhället mellan 1979-1990.

Trots många nya lagar, hårdare tag och längre straff ökade emellertid brottsligheten kraftigt.

I mitten av 1980-talet ökade tillgången på drogen crack lavinartat och därmed följde en omfattande våldsbrottslighet. ”Crackepidemin” och dess våldsamma effekter dog ut under 1990-talets första år, bland annat till följd av att drogens skadeverkningar gjorde att allt fler tog avstånd från crack.

En alarmerande situation

I New York var situationen alarmerande med en omfattande brottslighet och påtaglig otrygghet, vilket medförde en negativ spiral med minskad turism och minskade fastighetsvärden. Till detta kom att stora företag inte ville vara kvar i staden utan flyttade sina verksamheter till grannstaterna Connecticut, New Jersey etc., vilket ytterligare minskade skatteintäkterna till staden.

Vid denna tidpunkt fick New York sin första svarte borgmästare, demokraten David Dinkins. Under hans tid som borgmästare mellan 1990 och 1993 ökade polisens anslag med nästan 25 procent och ett stort hopp sattes till att detta skulle lösa problemen med den ökande brottsligheten.

Men trots att våldsbrottsligheten minskade för första gången på flera decennier fick Dinkins inte förnyat förtroende, utan ersattes av republikanen Rudolph Giuliani.

Rudolph Giuliani var en tuff före detta åklagare som i sin valkampanj lovade att minska brottsligheten i New York med tio procent om han blev vald. En av de första åtgärder som Giuliani vidtog efter att han blivit vald till borgmästare var att ge en polischef från New York Transit Police Department, William Bratton, ett korttidskontrakt som Police Commissioner med uppgift att uppfylla Giulianis vallöften.

”If you take care of the small things, the big things take care of themselves”

Ett förändrat arbetssätt

Utgångspunkten för det nya arbetet var tankarna om ”Broken Windows” och betydelsen av att också börja ta tag i ”småbrotten”, till exempel ”tjuvåkning” i tunnelbanan, där över tio procent åkte utan att betala, skadegörelse i form av klotter, offentlig urinering etc.

Commissioner Bratton lånade ett citat av den amerikanska poeten Emily Dickinson i sina försök att förklara tankarna bakom det förändrade arbetssättet: ”If you take care of the small things, the big things take care of themselves”.

Några av de första åtgärderna som genomfördes var att alla tunnelbanestationer byggdes om för att försvåra för resenärer att åka utan att betala. Därefter greps biljettlösa resenärer som fick handfängsel och fördes bort med bussar till domstolen, där de fick betala böter.

Detta genomfördes även i välbeställda områden. Ett annat, till synes symboliskt exempel, var att måla två tunnelbanetåg helt vita varje gång de helt nedklottrade kom in i vagnhallen för att på så sätt visa att klotter inte tolererades. Tanken bakom dessa handlingar var att sända signaler om att ordningen skulle upprätthållas.

Foto: J David Ake/TT/AP

Enligt professor McCrie finns det förutom Giuliani och Bratton ytterligare en person som har haft stor betydelse för stadens positiva utveckling under de senaste decennierna, nämligen en av Brattons före detta medarbetare vid New York Transit Police Department, polisen Jack Maple.

Den erfarne polisen Jack Maple hade idéer om åtgärder som skulle kunna minska brottsligheten ytterligare varför han, något okonventionellt, sökte upp den nyutnämnde polischefen William Bratton på en fest. Bratton har senare berättat att han mindes Maple som en duktig och kreativ polis från sin tid som chef för New York Transit Police Department, och frågade därför Maple om han hade skrivit ned sina tankar.

Bratton läste förslagen över helgen och kallade nästkommande tisdag Maple till ett möte på One Police Plaza, där han över en natt befordrade Maple till Deputy Police Commissioner (biträdande polischef) i staden.

”Everything is about accountability”

CompStat

Jack Maples idé handlade om att tänka nytt och om att göra saker annorlunda, bland annat genom att jobba på andra tider. Han föreslog även att polisen på allvar skulle ta hjälp av den vid denna tid nya datatekniken för att följa upp brottsstatistik och ställa krav på snabba och precisa ingripanden, även mot så kallade mängdbrott.

”Crime don´t just happen by accident”

Detta resulterade i den så kallade CompStat-modellen, som bland annat i detalj redovisar för polisledningen hur många brott som begås i stadens 77 precincts (närpolisområden) samt var och när de begås.

Detta möjliggör snabba och välriktade åtgärder från polisens sida till skillnad mot tidigare då man i princip bara agerade händelsestyrt, utan att bry sig så mycket om hur brottsligheten egentligen såg ut, inte ens i det egna området.

CompStat-modellen revolutionerade polisens arbete och blev en symbol för tankarna på ”accountability” (ansvarsutkrävande), och är, enligt professor McCrie, den enskilt viktigaste åtgärden för att brottsligheten i staden har kunnat minskas med över 80 procent under de senaste decennierna.

I samband med införandet av det förändrade arbetssättet samlades samtliga chefer för de 77 polisdistrikten för att diskutera hur man skulle gå vidare. Enligt professor McCrie gav många av polischeferna uttryck för en uppgivenhet som handlade om att brottsligheten är konstant och inte går att göra så mycket åt, men som McCrie säger: ”Crime don´t just happen by accident”.

Inom ett år hade nästan alla polischefer bytts ut mot nya som delade Bratton och Maples tankar om betydelsen av ett förändrat arbetssätt. Ganska snart hade brottsligheten minskat med mer än de 10 procent som borgmästaren Rudolph Giuliani lovat i sin kampanj.

”Crime data belongs to the public”

Var tog brottslingarna vägen?

En vanlig missuppfattning är att brottsligheten är svår att påverka och per definition flyttar till ett annat område då brottsförebyggande åtgärder genomförs på brottsbelastade platser, så kallade hot spots.

Forskning visar emellertid det motsatta, nämligen att ett brottsförebyggande arbete med fokus på situationen och platsens betydelse, så kallad situationell brottsprevention, ofta minskar brottsligheten både i det område som är föremål för åtgärder, men inte sällan också i angränsande områden där inga insatser genomförts (se Lindgren & Åkerlind, 2018 för en sammanställning).

Det gäller framför allt den typ av brott och ordningsstörningar som påverkar människors livskvalitet i vardagen i form av till exempel bostadsinbrott, personrån, cykelstölder, bilstölder, vapenrelaterade brott och våld i offentlig miljö.

Att förekomsten av så kallade överflyttningseffekter är liten vid dessa typer av brott förklaras framför allt av de tillfälligheter som gärningspersoner utnyttjar för att begå brott. Brotten är många gånger oplanerade och tillfället gör tjuven.

Den situationella brottspreventionens grundidé är därför enkel i teorin; tar vi bort tillfälligheterna att begå brott minskar den typ av brott och ordningsstörningar som drabbar människor i vardagen – något som också setts fungera i praktiken.

Vad gäller den mer organiserade brottsligheten i form av t.ex. drogtillverkning och smuggling fungerar inte situationell brottsprevention i samma utsträckning. Här uppstår oftare överflyttningseffekter av olika slag.

Förklaringen är att denna typ av gärningspersoner är mer resursstarka och långsiktiga. De har därför både vilja och förmåga att undvika olika hinder för den brottsliga verksamheten. Det innebär i sin tur att riktade och platsspecifika brottsförebyggande insatser inte medför någon större skillnad, då en stängd kanal snabbt byts ut mot en annan.

Foto: Adolphe Pierre-Louis/TT/AP

Det handlar alltså om personer som både är villiga och har verktyg för att hitta nya lösningar för att kunna fortsätta sin inkomstbringande verksamhet.

Mot bakgrund av ovanstående är det inte konstigt att professor McCrie, på frågan om var alla brottslingarna tog vägen, säger att de bara försvann: ”If you take away the prerequisite for crime, you take away the incentive, crime doesn´t move”.

Professor McCrie beskriver andra förklaringar till den minskning av brottsligheten som skett i New York. Det handlar till exempel om att man börjat arbeta med situationell brottsprevention, att man jobbar smartare än tidigare samt användningen av övervakningskameror, något som tog fart under 1990-talets senare hälft.

En viktig del i det förändrade arbetssättet är också, enligt professor McCrie, att man gjorde statistiken över anmälda brott tillgänglig för allmänheten. En uppfattning som för övrigt delades av den tidigare borgmästaren Rudolph Giuliani vars inställning var att: ”Crime data belongs to the public”.

Det viktigaste för att skapa en förändring, säger professor McCrie, är dock chefer som har mod och visioner.

Läs också:

Del I: New York – från en stad i förfall till en av USA:s säkraste städer

Del II: Fler poliser inte förklaringen till den minskade brottsligheten i New York

Del III: Ansvarsutkrävande – det krävs polischefer med visioner

DEL IV: Tryggt, snyggt och välkomnande i New York – samverkan minskar brottsligheten

DEL V: New York – säkert och tryggt eller ”Disneyfierat”





Dela sidan:
Skriv ut: