Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Detta bör en utredning av företrädaransvaret innehålla”

Debatt
Publicerad: 2019-10-02 09:56

DEBATT – av Patrick Krassén, verkställande ledamot, stiftelsen Rättvis skatteprocess

En föga uppmärksammad nyhet i budgetpropositionen för år 2020 är att regeringen avser att tillsätta en utredning om det skatterättsliga företrädaransvaret. Det är hur som helst en mycket välkommen nyhet.

Regeringen tar nu fasta på budskapet i de tillkännagivanden som riksdagen har riktat i frågan 2015 och 2018 om en ordentlig genomsyn. Den utredning som genomfördes av Statskontoret, framlagd våren 2018, var alltför begränsad i både uppdrag och utförande.

Rättvis skatteprocess har vid upprepade tillfällen de senaste åren efterlyst just en mer ingående utredning – bland annat i Dagens Juridik (2017-09-11 och 20170209).

Det skatterättsliga företrädaransvaret regleras i Skatteförfarandelagen (SFL) och möjliggör att staten kan kräva privatpersoner på förfallna skatteskulder i ett företag eller en organisation som personen har varit legal eller faktisk företrädare för. För att Skatteverket ska kunna ansöka om företrädaransvar krävs enligt lagtexten att företrädaren haft uppsåt att begå fel eller varit grovt oaktsam.

Det sistnämnda kriteriet har dock genomgående kommit att användas för att påföra ett närmast strikt ansvar. Gränsen för att oaktsamhet ska bedömas som grov har kontinuerligt satts lågt av de prövande domstolarna.

För att undvika personligt betalningsansvar har företrädaren ansetts tvungen att skyndsamt försätta bolaget i konkurs, ställa in samtliga betalningar eller ansöka om företagsrekonstruktion. Om företrädaren inte vidtar dessa åtgärder riskerar han eller hon att bli personligt betalningsansvarig för bolagets skatteskulder. Föga hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet, trots att prövningen av de så kallade subjektiva rekvisiten i lagstiftningen tarvar det.

Ett stort problem i sammanhanget är den bristfälliga hänsynen i underinstanserna till praxis.

I januari 2018 meddelade Högsta Förvaltningsdomstolen dom i ett mål om företrädaransvar, i vilken HFD inskärpte att det krävs en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet för att kunna påföra företrädaransvar. Underrätterna har dock hörsammat detta i föga utsträckning.

I en rapport från Skeppsbron Skatt publicerad i februari i år granskades rättsskipningen efter HFD-avgörandet. Av 300 mål under en sexmånadersperiod där företrädaransvar yrkats var det endast i ett (!) som företrädaransvar inte dömdes ut.

Detta märks också i en del nyliga avgöranden i förvaltningsdomstolarna.

Nyligen dömde Kammarrätten i Göteborg en sjuklig änka i 70-årsåldern med låg pension som enda inkomst att betala nästan 900 000 kronor, enligt företrädaransvar för det företag som hennes avlidne make drev. Att hennes enda tillgång är ett belånat hus på landet ansåg inte rätten vara skäl nog att jämka ned skulden.

I maj i år dömde Kammarrätten i Stockholm en 80-årig man att betala över 800 000 kronor enligt företrädaransvar för ett enmansföretag tillhörande mannens granne, där mannen gått in tillfälligt som styrelseledamot för att hjälpa grannen. Om man som mannen i detta fall underlåter att lämna in en ansökan om konkurs eller rekonstruktion senast på dagen då skatteskulder förfaller, kan man alltså åläggas personligt betalningsansvar för hundratusentals kronor.

Praxisbildningen i högsta instans tycks också gå i fel riktning. Helt nyligen dömde HFD en styrelseledamot i ett företag i Västra Götaland till betalningsansvar utifrån företrädaransvar, trots att det var en annan person (företagets VD och styrelseordförande) som hade lämnat de felaktiga uppgifterna till Skatteverket. I domen går HFD uttryckligen mot lagstiftningens ordalydelse, i SFL kapitel 59, och väljer att utifrån det fiskala intresset – att säkra statens skatteinkomster – motivera att betalningsansvar även kan åläggas företrädare som inte personligen har lämnat felaktiga uppgifter.

Denna strikta tillämpning av regelverket har flera negativa effekter. Dels är den konkursdrivande – företrädare som försöker få företag på rätt köl riskerar att få stå för skulderna ur egen ficka. Dels ökar den risken för styrelseledamöter, vilket försvårar viktiga rekryteringar till mindre bolags styrelser.

I förlängningen drabbar detta också tillväxten och näringsklimatet i Sverige. Domstolarna har i detta ett stort ansvar att inte gå för långt

Vad bör då den aviserade utredningen riktas in på? Ett förslag som har dryftats, bland annat av professorerna Roger Persson Österman och Carl Svernlöv är att företrädaransvaret i SFL helt tas bort. Det skulle innebära att reglerna i Aktiebolagslagen skulle komma att tillämpas istället för företrädaransvaret i SFL, och att det allmänna som borgenär skulle likställas med övriga borgenärer i fråga om personligt betalningsansvar för företrädare.

Även om regelverket i SFL inte skulle avskaffas, skulle anstånd med inbetalning av skatt kunna beviljas långt mycket mer ofta än vad som sker i dag.

I rapporten Anstånd i skattemål som Rättvis skatteprocess publicerade i oktober ifjol, konstateras att i 23 procent av de fall som anstånd inte beviljas, vinner sedan den skattskyldige helt eller delvis den underliggande skattefrågan. Med större möjlighet till anstånd skulle färre företag behöva försättas i konkurs och fler skattskyldiga ha möjlighet att hävda sin rätt i domstol.

Det är därför viktigt att den kommande utredningen utgår från behovet av rättssäkerhet och den enskildes perspektiv, inte det fiskala intresset primärt.

Utredningen bör ha en sammansättning av sakkunniga och experter från såväl näringsliv som akademi, och beakta såväl skatterätt som civilrätt och straffrätt, och hur dessa rättsområden samspelar.

Väl utförd kan denna utredning bana väg för viktiga framsteg för rättssäkerheten i Sverige.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se