DEBATT – av Marcus Agnafors, jur. kand och docent i filosofi.
På senare tid har Advokatsamfundets tillsynsverksamhet hamnat i fokus. I en nyligen publicerad debattartikel väcktes frågan om det inte behövs extern tillsyn över Advokatsamfundets egen tillsynsverksamhet. I efterföljande repliker gick flera namnkunniga advokater, däribland Advokatsamfundets generalsekreterare, ut till försvar för Advokatsamfundets och disciplinnämndens oberoende.
I den här texten kommer jag inte att beröra frågan om Advokatsamfundets tillsynsverksamhet bör sättas under extern tillsyn. Istället ger jag sex konkreta och, kanhända, kontroversiella förslag på hur Advokatsamfundets tillsynsverksamhet och dess arbete med etiska frågor kan – och enligt mig bör – förbättras.
Använd etisk expertis
I många professioner anses att en expert på yrkesetiken också måste vara någon som praktiserar yrket. Detta återspeglas ofta inom just etisk- och disciplinnämnder. Det är nu en mycket olycklig föreställning. Jurister – vare sig det är advokater, åklagare eller domare – tenderar att vara experter på lagar och dess tillämpning men de är, dessvärre, i allmänhet dåligt rustade att ta sig an etiska frågor. Etik och moralfilosofi är komplicerade akademiska discipliner och ett brinnande intresse för etik gör varken advokaten, butiksbiträdet eller snickaren till etikexpert. Att inte ta hjälp av områdets experter är lika oklokt som att tacka nej till bilmekanikerns tjänster med motiveringen att den som kör bilen ju måste vara den som bäst förstår motorn.
Användandet av etisk expertis kan ske på olika sätt. Det mest uppenbara vore att ersätta, eller i vart fall komplettera, de nuvarande externa representanterna med etiker och moralfilosofer. Ett annat sätt att ta vara på etisk expertis kan ske genom att ta in sakkunnigutlåtande i enskilda disciplinärenden eller då etiska dilemman diskuteras. Rättsväsendet i stort är inte främmande för att lyssna på externa experter och det förefaller märkligt om Advokatsamfundet skulle anse sig självt nog.
Att ha etisk expertis representerad i disciplinnämnden betyder inte att advokaters egen expertis marginaliseras. Etiska bedömningar sker alltid i kontexter och med faktiska premisser – sådant är advokatens område. Etiska experter kan således aldrig ersätta, men väl komplettera, advokaterna i disciplinnämnden.
Ge varje beslut en tydlig motivering
Den som läser disciplinnämnden beslut kan inte undgå att notera att besluten alltför ofta förses med en tunn eller oklar motivering, utan större koppling till någon form av principiella resonemang. Det är olyckligt av (minst) två skäl: att den som är föremål för disciplinnämndens beslut inte ges övertygande skäl att acceptera desamma och att den etiska diskussionen kvävs genom att man inte argumenterar för sina beslut.
För professionsutövare som på nära nog daglig basis läser domskäl borde en annorlunda ordning vara naturlig. Maktutövning – vare sig den sker av staten eller av ett privat organ som delegerats makt – bör alltid åtföljas av ett pedagogiskt och välargumenterat försök att vinna acceptans. Här finns, enligt mitt förmenande, betydande utrymme för förbättring. Utan tydliga motiveringar kan inte en konstruktiv diskussion föras utifrån disciplinnämndens beslut.
Välkomna ”djävulens advokater”
Alla grupper med ambition att fatta genomtänkta och välgrundade beslut måste välkomna och främja intern diskussion. För att en sådan ska komma till stånd kan man med fördel använda det som kallas ”djävulens advokater” – personer som ihärdigt ifrågasätter och argumenterar mot den till synes självklara ståndpunkten. En sådan roll kan inte tilldelas en kollega eller en extern representant med enkom ett ”annat perspektiv”, utan kräver en person med både gedigna kunskaper om verksamhetsområdet och en antagonistisk grundhållning. I praktiken innebär det att en sådan roll bäst tilldelas en åklagare eller en domare, eller ännu bättre båda två.
Genom att majoritetens hållning regelbundet ifrågasätts så konsolideras den i takt med att den överlever konfrontationerna – eller så förkastas den till förmån för en annan, mer välgrundad position. Ett sådant förfarande känns igen i allt ifrån Platons dialoger till John Stuarts Mill diskussion om yttrandefrihet och Karl Poppers teori om vetenskapliga framsteg.
Revidera innehållet i ”god advokatsed”
Advokatskrået håller vanligen sina vägledande regler om god advokatsed mycket högt. Det bör man också göra eftersom det på många sätt är en imponerande produkt. Den har dock sina brister, vilka torde vara mer eller mindre uppenbara även för den som inte är tränad i etiska eller filosofiska teorier och resonemang. Ett sunt etiskt arbete inkluderar att den grund man lutar sig mot hela tiden granskas och vid behov revideras – även dess grunder.
Regelsamlingen är kasuistik, vilket inte är oväntat i juridiska sammanhang. Nackdelen med ett sådant förfarande är att det etiska regelverket ofta framstår som tämligen tafatt inför radikalt nya situationer; något som de senaste åren också blivit tydligt i de fall som rört advokaters agerande på sociala medier. I etiska och moralfilosofiska sammanhang finns istället oftast en preferens för grundläggande principer som i konkreta beslutssituationer tillämpas och vägs mot varandra. Fördelen med ett sådant upplägg – vilket också bör kompletteras med en klargörande ”prejudikatsamling” – är att nya problem i större utsträckning kan hanteras korrekt redan av den professionsutövare som utgår från de grundläggande principerna. Att självkritiskt utvärdera och revidera de egna etiska grundvalarna är dock en smärtsam process – inte minst för att den kräver det som nämnt ovan: både etisk expertis och ”djävulens advokater”.
Låt externa experter regelbundet utvärdera disciplinära beslut och arbetet med etik
En viktig aspekt för att garantera ett högkvalitativt etiskt arbete är att utvärdera organisationen och dess processer. Förebilden kommer från vetenskapen: vetenskaplig kvalitet säkras genom att vetenskapares artiklar och rapporter granskas av andra vetenskapare; så kallad ”peer review” eller sakkunniggranskning.
En sådan granskning kan ske både av enskilda beslut och av etikarbetet i dess helhet. Kvaliteten i granskningen ökar rimligen med förekomsten av etisk expertis och ”djävulens advokater” bland granskarna, men en sådan granskning måste också inkludera ”peers”: verksamma advokater som åtnjuter gott förtroende men vilka saknar närmare koppling till Advokatsamfundet än sina respektive medlemskap.
Fortbilda professionens representanter i etisk och moralfilosofi
Etiska nämnder består inte sällan av professionens egna representanter som gjort sig kända för gott omdöme och sin breda erfarenhet. Det är naturligtvis eftersträvansvärt med gott omdöme men det är ingen ersättning för reella kunskaper: vem skulle exempelvis drömma om att låta sig företrädas av en snickare eller börshandlare enkom för att denne visat gott omdöme i övrigt?
För att det goda omdömet ska komma till sin rätt krävs, i etiska frågor, att man dessutom har viss kännedom om systematiskt etiskt resonerande och om de moralfilosofiska frågor som tenderar att göra etiska frågeställningar svåra att hantera. Det är därför viktigt att även de äldre och erfarna medlemmarna i en disciplinnämnd och de som har att organisera det etiska arbetet kontinuerligt fortbildas i etiska frågor. I de fall dessa dessutom ansvarar för intern fortbildning (som Advokatsamfundets etikkurser) är detta naturligtvis extra viktigt.
De ovan presenterade åtgärderna är inte bara kvalitetshöjande utan skulle även stärka Advokatsamfundets anseende och legitimitet. Istället för att, aningen tillspetsat, betraktas som en samling ryggdunkande kollegor med en kollektivt felinställd moralkompass skulle bilden istället vara den av en organisation som tar etikfrågorna på allvar och som på ett transparent sätt låter en kritisk diskussion driva arbetet framåt.
Ovanstående förslag undkommer även det vanligaste försvaret för den nuvarande ordningen: att Advokatsamfundets oberoende skulle hotas vid en förändring.
Två saker ska dock noteras. För det första har oberoendet har inget egenvärde. Oberoendets rättfärdigande är avhängigt att det används på ett klokt sätt. För det andra förutsätter ingen av de föreslagna åtgärderna en direkt kontroll av staten. Att exempelvis ta hjälp av extern expertis betyder inte ens att man naggar oberoendet i kanten: snarare är det ett tecken på att man vårdar sitt oberoende på ett föredömligt sätt.
