New York - säkert och tryggt eller ”Disneyfierat”

TEMA New York del V – av Magnus Lindgren, generalsekreterare för Tryggare Sverige

Minskad brottslighet, ökad trygghet och höjda fastighetsvärden. Det är några av de positiva effekter som de senaste decenniernas utveckling medfört i New York. Men allt är inte guld och gröna skogar. Det förekommer kritik mot den förre borgmästaren Giulianis politik och mot polisens arbetsmetoder, men även mot den så kallade Disneyfieringen av staden med samma butiker i snart sagt varje gatuhörn.

Tidigare i denna artikelserie har några av de viktigaste förklaringarna till den exceptionella minskningen av brottsligheten i New York beskrivits.

Det handlar om förändrade polisiära arbetsmetoder där datorer började användas för att följa upp brottsstatistik i realtid och där polischefer började ställa krav på snabba och precisa ingripanden, även mot den så kallade vardagsbrottsligheten.

Det handlar om chefer som hade visioner, mod och vilja att införa nya arbetssätt i gamla och trötta organisationer.

Det handlar om samverkan i lokala så kallade Business Improvement District´s (BID’s) där fastighetsägare, näringsliv och andra aktörer började gå samman för att ta ett gemensamt ansvar för ett lokalt avgränsat område i staden.

Tillsammans har dessa åtgärder inneburit att New York i dag är en av USA:s säkraste storstäder. Personerna bakom förvandlingen; före detta borgmästaren Rudolph Giuliani, före detta polischefen William Bratton och den tidigare ställföreträdande polischefen Jack Maple, har i många sammanhang skildrats som hjältar.

Sveriges förre generalkonsul i New York, Olle Wästberg, föreslog exempelvis i en debattartikel på SvD Brännpunkt (21/5 2005) att Giuliani borde få Nobels fredspris. Motiveringen var att Giuliani genom sin kriminalpolitik räddat 10 000 människoliv genom uteblivna mord och dråp och att han även fått ned brottsligheten i övrigt.

Ett perspektiv som ofta glöms bort när utvecklingen i New York kommer på tal är att de som har haft mest nytta av satsningarna är de sämst bemedlade och fattiga. De rika och medelklassen kan alltid köpa sig säkerhet, nöjen, tillgång till parker osv.

Disneyfiering av New York

Även om den positiva utvecklingen på många sätt är oomtvistlig förekommer kritik. Stellan Wahlström är en svensk musiker som tillbringat mycket tid i New York sedan 1990-talets början.

Wahlström berättar att människor i allmänhet var väldigt nöjda med Rudolph Giuliani under hans första mandatperiod (1994-1997) då brottsligheten minskade markant. Men under hans andra period (1997-2001) tyckte många att det började gå för långt. Giuliani ville bland annat censurera konstutställningar och allt skulle göras tillrättalagt och ”barntillåtet”, vilket är märkligt i en stad som New York, säger Wahlström.

Ellen Goldstein är vice VD på Times Square Alliance som är ett samverkansprojekt (BID) mot brott. Hon beskriver hur projektet ibland kritiseras för att ha bidragit till att Times Square och Bryant Park vid 42:a gatan blivit allt mer ”Disneyfierat”, med samma typer av butiker i snart sagt varje gatuhörn.

Och visst har stora kedjor som Disney, Victoria’s Secret, Foot Locker och Toys”R”us ersatt porrklubbar, tomma affärslokaler och andra suspekta verksamheter, och i den meningen bidragit till en ”Disneyfiering” av området. Men Goldstein säger att det är svårt att hitta någon som upplevt 1990-talets brottslighet som vill gå tillbaka till tiden innan förbättringarna.

Vissa delar av staden där tidigare inga andra än narkomaner och brottslingar rörde sig är numera levande stadsdelar med intressant och spännande innehåll. En stad måste kunna vara både trygg och spännande, säger Goldstein.

Framgångsrik PR-kampanj

Rudolph Giulianis brottsbekämpningspolitik har kritiserats och kallats för en ”framgångsrik PR-kampanj”. Enligt professor Franklin Zimring, som bl.a. är författare till böckerna ”The Great American Crime Decline” (2006) och ”The City That Became Safe” (2011), bidrog Giulianis politik inte i någon avgörande utsträckning till att brottsligheten minskade.

Under Giulianis tid som borgmästare minskade brott som mord, våldtäkt, inbrott och biltillgrepp över hela landet med mellan 37 och 41 procent. Detta innebär, enligt Zimring, att åtminstone hälften – och så mycket som tre fjärdedelar – av nedgången i New York skulle ha skett även om inte Giuliani varit borgmästare. Men Giulianis budskap om New York som den säkra och trygga staden, med honom själv som regissören bakom framgångssagan, har gått hem.

”Decriminalization would make New York less safe”

Over Policing

Under de senaste åren har flera amerikanska städer, bland annat Ferguson i Missouri och Baltimore i Maryland, skakats av upplopp till följd av anklagelser om polisbrutalitet och rasism. I efterdyningarna av detta är polisen föremål för omfattande diskussioner.

Några av de mest högröstade i debatten är proteströrelsen Black Lives Matter, som bildades sommaren 2014, till följd av ett antal uppmärksammade dödsfall där unga svarta män skjutits till döds av polisen. Kritiken rör polisens arbetssätt, med utgångspunkt från tankarna om ”Broken Windows”, som sägs riskera att diskriminera fattiga, hemlösa, unga och invandrare.

Mot bakgrund av dessa händelser som visat på det misstroende som finns mellan delar av allmänheten och den lokala polisen, tillsatte president Barack Obama i december 2014 kommissionen ”Task Force on 21st Century Policing”. Kommissionens uppdrag var att undersöka strategier för att minska brottsligheten och samtidigt öka allmänhetens förtroende för polisen.

Rapporten, som presenterades i mars 2015, innehåller en rad förslag för att stärka förtroendet mellan allmänheten och polisen. Det gäller till exempel beträffande betydelsen av legitimitet, lokal förankring, tillsyn, utbildning, arbetsmiljö och användandet av ny teknologi

I samband med den internationella polischefsorganisationen IACPs (International Association of Chiefs of Police) stora konferens i San Diego i oktober 2016 bad också presidenten Terrence Cunningham om ursäkt för polisens historiska roll i behandlingen av svarta.

Cunningham menar att de flesta poliser inte har något att göra med denna behandling och har svårt att förstå bristen på förtroende från olika minoriteter. Oaktat detta så måste arbete göras för att bygga förtroende, menar han.

Även i New York pågår en politisk strid där flera förtroendevalda, med den f.d. talmannen i Stadshuset (2014-2017), demokraten Melissa Mark-Viverito i spetsen, är kritiska mot polisens arbetssätt i form av ”Broken Windows-policing”. Mark-Viverito menar att detta arbetssätt leder till motsättningar med allmänheten.

Hon säger också att det riskerar att stigmatisera unga, fattiga personer tillhörande olika minoritetsgrupper genom att de tidigt hamnar brottsregistret, vilket kan göra det svårare att få jobb, studielån, boende etc., och därmed försämra möjligheterna att bli goda samhällsmedborgare.

Lösningen på problemen, menar Mark-Viverito, är att avkriminalisera brott så som att cykla på trottoaren och ”tjuvåka” i tunnelbanan samt att urinera och dricka alkohol på offentliga platser. I praktiken skulle detta innebära att polisen inte längre har möjlighet att kräva ID, vilket företrädare för NYPD menar skulle omöjliggöra ett effektivt polisarbete.

Med samma argument har steg också tagits mot att legalisera eget bruk av marijuana genom ett beslut i november 2014 av borgmästaren Bill de Blasio. Istället för att gripa personer som röker marijuana utfärdar nu polisen ”summons”, vilket närmast kan liknas med ordningsböter vid en trafikförseelse med skillnaden att personen måste infinna sig i domstolen.

“We fixed the windows, but we didn´t take the foot off the gas pedal”

Svaret från den tidigare polischefen William Bratton har inte låtit vänta på sig:

”Decriminalization would make New York less safe”, säger han till New York Post. Debatten sammanfaller med en 40-sidig rapport från NYPD där det beskrivs hur Broken Windows ”mer än någon annan faktor” har förvandlat New York från brottslighetens huvudstad till en stad med låg brottslighet och hög säkerhet.

Samtidigt finns en medvetenhet inom NYPD att polisens arbetssätt utifrån tankarna om ”Broken Windows” i vissa fall gått för långt. Inspector Kenneth Corey, som arbetar med brottsförebyggande frågor, vid polishögkvarteret på One Police Plaza säger: ”We fixed the windows, but we didn´t take the foot off the gas pedal”.

Helt klart är att borgmästare Bill de Blasio har anslagit en betydligt tuffare linje mot polisen jämfört med sina föregångare Rudolph Giuliani och Michael Bloomberg, då han argumenterat för att polisen behöver förändra sina arbetsmetoder samt indirekt kritiserat polisen för att uppträda rasistiskt.

På kort tid lyckades de Blasio reta upp en stor del av poliskåren och polisfacket. Kritiken kulminerade i början av 2015 då hundratals poliser vände ryggen åt de Blasio i samband med begravningarna av poliserna Rafael Ramos och Wenjian Liu.

Ramos och Liu sköts till döds i Brooklyn i december 2014 som hämnd för polisens agerande i samband med ett ingripande på Staten Island i juli 2014 som ledde till att en man (Eric Garner) som skulle gripas för illegal försäljning av cigaretter avled.

Mitt i striden mellan Bill de Blasio och NYPD står polischefen Commissioner James O’Neill, vars strategi för att hantera kritiken mot polisens arbetsmetoder har varit att lyfta fram betydelsen av ”Neighborhood Policing” (närpolisverksamhet) för att bygga förtroende mellan polisen och allmänheten.

Även om det inte är något motsattsförhållande mellan ”Neighborhood Policing” och ”Broken Windows Policing” (tvärtom måste polisens verksamhet vara som en lejontass; både mjuk och vass) så är budskapet tydligt från polisledningen; nu handlar det om att bygga relationer.

Ur ett svenskt perspektiv kan konstateras att vi varken har vad som skulle kunna beskrivas som ”Broken Windows Policing” med tydliga och snabba insatser mot brott och ordningsstörningar som drabbar människor i vardagen, eller ”Neighborhood Policing” med en lokalt förankrad polis där de enskilda poliserna är kända av och känner invånarna.

Lite elakt skulle den svenska polisens verksamhet i dagsläget snarast kunna beskrivas som ”Broken Neighborhood Policing”.

Kanske har Roscoe Smalls, som är f.d. polis och som nu arbetar med säkerhet vid MetroTech BID, rätt när han på frågan om förhållandet mellan dessa bägge arbetsmodeller säger att båda behövs. ”Broken Windows Policing” för att ta tillbaka områden med hög brottslighet och ”Neighborhood Policing” för att förvalta och upprätthålla situationen.

Stop-question-and-frisk

Den främsta kritiken handlar annars om så kallade stop-question-and-frisk, eller ”stop-and-frisk” som det missvisande ofta kallas, där polisen mellan 2002 och 2014 hade stora möjligheter att stoppa människor i syfte att fråga ut dem och söka efter vapen, narkotika m.m.

Även om polisen hittar såväl efterlysta personer, som narkotika och vapen har arbetssättet fått kritik då den övervägande majoriteten av alla som stoppas är unga män tillhörande olika etniska minoritetsgrupper. Det är också endast en mindre del av alla stop-and-frisk som blir föremål för vidare ingripanden.

Statistik från NYPD visar att mellan 2004 till 2012 ledde exempelvis mindre än 10 procent till ett gripande. Sedan dess har andelen stopp som leder till ett gripande ständigt ökat och nådde sin topp första kvartalet 2016 på 20,5 procent.

Man skulle kunna föreställa sig att antalet kontroller har avtagit i takt med att brottsligheten minskat, men enligt New York Civil Liberties Union (NYCLU), som är en ideell organisation som arbetar för medborgerliga rättigheter, har så inte varit fallet. Istället har den motsatta utvecklingen skett. Brottsligheten minskar men antalet kontroller har ökat år för år.

År 2011 gjorde New York-polisen cirka 686 000 kontroller (http://www.nyclu.org). Nu är läget annorlunda då borgmästaren Bill de Blasio gick till val på att minska polisens möjligheter till denna typ av arbetssätt, vilket också har skett. Antalet stop-and-frisks har minskat dramatiskt medan brottsligheten i New York förblir på rekordlåga nivåer.

Under 2018 rapporterade NYPD 11 629 stopp, vilket är det lägsta antalet sedan 2002. Samtidigt har kriminaliteten överlag alltså fortsatt att minska med det lägsta antalet registrerade mord på 70 år.

För att ge allmänheten möjlighet att övervaka polisens verksamhet och hålla NYPD ansvariga för ”olagliga” stop-and-frisks och andra övergrepp/tjänstefel, har NYCLU tagit fram en särskild app; ”Stop-and-frisk Watch”.

“In a few months NYPD has gone from over to under policing”

Under Policing

En central ingrediens i begreppet ”under policing” handlar om att enskilda poliser undviker att agera i vissa situationer i rädsla för att få kritik av sina chefer till följd av det politiska klimatet.

Enligt professor Robert McCrie vid John Jay College of Criminal Justice var just så fallet under senare hälften 1980-talet då det i New York inträffat flera uppmärksammade korruptionsskandaler kopplat till narkotikabrottslighet. I rädsla för att bli anklagade för att vara korrupta valde därför många poliser att inte ingripa med konsekvensen att det kunde pågå öppen drogförsäljning mitt framför ögonen på poliser. Signalvärdet var enligt McCrie; ”we don´t care”.

Trots positiva resultat när det gäller utvecklingen av antalet anmälda mord, skjutningar och rån finns tendenser till att vissa ordningsstörningar börjar öka. Statistiken visar också att antalet polisingripanden gått ner kraftigt. Inte minst har polisens ingripanden mot vad som kallas ”quality of life crimes” eller livskvalitetsbrott minskat.

Det handlar om mindre förseelser av typ offentlig urinering, att cykla på trottoaren, planka på tunnelbanan eller dricka alkohol i parker.

Den före detta polischefen Joseph Nugent som numera arbetar vid MTA som ansvarar för all kollektivtrafik, säger att polisen allt mer tillämpar en ”look-away-policing” och att det gäller att vara uppmärksam, annars riskerar utvecklingen snabbt gå åt fel håll, eller som Nugent säger ”back to the bad old days”.

Enligt professor Lawrence Sherman, som är en av världens ledande polisforskare, är orsaken till att vissa brott börja öka främst att NYPD inte längre genomför stop-and-frisk. Effekten av detta är att polisen sänder signaler till kriminella att det är riskfritt att begå brott. Sherman säger: ”In a few months NYPD has gone from over to under policing”.

Detta är en uppfattning som delas av professor Maria Haberfeld vid John Jay College of Criminal Justice. Haberbeld pekar på att såväl antalet hemlösa som vissa livskvalitetsbrott sakta börja krypa tillbaka i New York.

I Sverige ser vi en utveckling där debatten på senare tid har blivit allt mer polariserad, ideologiserad och politiserad (jämför revadebatten, klotterdebatten, tiggardebatten och, inte minst, debatten kring sexuella ofredanden), med konsekvensen att många poliser uppfattar sig ha fått allt svårare att utföra sitt arbete.

I denna mening har svensk polis på kort tid gått från ”under policing” till vad som närmast kan beskrivas som ”down under policing”, en utveckling som måste brytas omgående.

Friserade siffror

Adrian Schoolcraft är en polis från NYPD som precis som många andra blev polis för att han hade ett socialt engagemang och ”ville hjälpa” människor. Ganska snart upptäckte han emellertid att allt inte stod rätt till inom New York-polisen. För att dokumentera missförhållanden började han i hemlighet spela in sina kollegor och chefer. Allt avslöjades i tidningen The Village Voice som för ett par år sedan publicerade ett urval av inspelningarna på sin hemsida.

Inspelningarna, som gjordes under drygt ett år mellan 1 juni 2008 och 31 oktober 2009 i 81st polisdistriktet i Brooklyn, visar bland annat att de patrullerande poliserna blir tillsagda av sina chefer att manipulera brottsstatistiken genom att inte ta upp vissa anmälningar eller genom att omdefiniera och ”nedgradera” brotten.

Även om New York-polisen själva hävdar att det är ovanligt att brott omdefinieras eller registreras först då brottet verkligen är styrkt, rapporterar The Village Voice om bostadsinbrott som inte tas upp om den drabbade inte har kvitton på de stulna föremålen, om grova stölder som förvandlas till vanliga stölder genom att värdet på det stulna skrivs ned etc.

Kritik mot att polisens förändrade arbetsmetoder tillskrivs äran

Det förekommer även kritik mot att polisens förändrade arbetsmetoder tillskrivs äran för den positiva utvecklingen. Sociologen och kriminologen Jock Young hävdar exempelvis i boken ”The Exclusive Society” (1999) att brottsligheten minskade i 17 av USA:s 25 största städer under åren 1993-1996.

Minskningen ägde rum i städer oavsett tillämpningen av nya polismetoder eller inte. Enligt Young minskade brottsligheten till och med i städer där antalet poliser, till skillnad från New York, skars ner.

De svenska kriminologerna Hanns von Hofer och Henrik Tham formulerar, i en debattartikel på SvD Brännpunkt (7/6 2005), liknande kritik mot att polisens förändrade arbetsmetoder tillskrivs äran för den minskade brottsligheten. De konstaterar: ”Om man med dessa enkla polisgrepp skulle kunna förändra brottsligheten så radikalt, varför har det då inte införts överallt?”.

Även om von Hofer och Tham är tämligen ensamma om sin uppfattning att polisens förändrade arbetsmetoder inte har varit betydelsefulla för den positiva utvecklingen, ställer de en berättigad fråga om varför dessa förändrade arbetsmetoder inte införts överallt.

Svaret är att många polismyndigheter, både i och utanför USA, har tagit efter New York-modellen med goda resultat.

I Sverige däremot har erfarenheterna från New York i princip inte fått något som helst fäste, trots försök att introducera en mer lokalt förankrad polis under Björn Erikssons tid som rikspolischef och trots försök med tydligare ledning och styrning under Stefan Strömbergs korta chefskap.

Efter att ha studerat kriminaliteten i New York står det helt klart att polisens förändrade arbetsmetoder har varit en bidragande orsak till den positiva utvecklingen. Hur erfarenheterna, positiva såväl som negativa, från New York ska tas tillvara och eventuellt implementeras i vårt land, med de starka särintressen som finns, är däremot en helt annan diskussion.

Viktiga ingredienser i detta sammanhang är dock att det måste finnas chefer – såväl politiker som tjänstemän – med visioner, mod och vilja att skapa en verklig förändring.

Epilog

Brottsligheten fortsätter överlag att minska i New York och förklaringarna till detta är lika många som papegojor i Central Park (ja, det finns faktiskt sådana där).

Rudolph Giuliani förblev New Yorks borgmästare ända till 2004 då han ersattes av Michael Bloomberg som i sin tur ersattes av demokraten Bill de Blasio. Rudolph Giuliani gjorde ett försök att bli nominerad till presidentkandidat för republikanerna i 2008 års val, men fick inte tillräckligt stöd och drog sig ur. För närvarande arbetar Giuliani som advokat åt president Donald Trump.

William Bratton kom i ett tidigt skede på kollisionskurs med Giuliani och flyttade efter bara några år till Los Angeles där han var polischef över LAPD. En kort tid var Bratton tillbaka som New Yorks högsta polischef, men lämnade över stafettpinnen i september 2016 till den nuvarande polischefen James O’Neill.

Jack Maple avled 2001 i cancer endast 48 år gammal. Maple har för övrigt av journalisten Craig Horowitz på New York Magazine beskrivits som den kanske mest kreativa polisen i historien: ”Not bad for a high school dropout who called himself a crookologist”.