Anders R Olsson är journalist, författare och tidigare lektor i medierätt. Han har belönats med Advokatsamfundets journalistpris och Söderbergska stiftelsernas journalistpris i juridik. I sin senaste bok, Att stänga det öppna samhället, beskriver han hur myndigheter och domstolar med hänvisning till ny teknik begränsar vår rätt till insyn.
Kan man förvänta sig att offentlighetsprincipen ska fungera på samma sätt som den gjorde i papperssamhället?
– I papperssamhället var man ofta hänvisad till att ta sig till Stockholm och besöka myndigheter på kontorstid för att ta del av handlingar. Det var en trevlig princip, men för många svår att utnyttja. Den nya tekniken gör det möjligt att realisera offentlighetsprincipen – att göra de allmänna handlingarna tillgängliga via nätet. Tyvärr används tekniken inte så, säger Anders R Olsson.
Att stänga det öppna samhället är en uppgörelse med lagstiftarens övervakningsiver, men kan också läsas som ett avskedsbrev till offentlighetsprincipen. Rätten att ta del av handlingar i elektronisk form är enligt Olsson i det närmaste avskaffad.
– Med vaga hänvisningar till skyddet för personlig integritet väljer man bort insynsmöjligheten överallt, även där det uppenbarligen inte finns några integritetsproblem, säger Anders R Olsson.
Boken beskriver hur myndigheter allt oftare vägrar lämna ut elektroniskt lagrade uppgifter. Ett vanligt argument är att de inte kan tas fram med rutinbetonade åtgärder. Domare saknar i sin tur teknisk kompetens och kan inte avgöra vad rutinbetonade åtgärder är. När en domstol ska ta ställning till om myndigheten är skyldig att lämna ut uppgifterna, anlitar den inte teknisk expertis. Istället godta myndighetens uppfattning.
Ett annat problem är att det är svårare att definiera begreppet handling i den digitala miljön. Tidigare i veckan framkom att Sveriges Radio förgäves försökt begära ut ordföranden i Kalmars kommunstyrelses sms-meddelanden. Meddelandena hade raderats och kunde inte lämnas ut. Enligt Anders R Olsson är det ingen tvekan om att sms-meddelanden är allmänna handlingar:
– Han har inte haft något som helst stöd för att inte lämna ut dem, varken i lagtexten eller i lagens förarbeten.
Ett centralt tema i boken är att den nya tekniken skapar gråzoner och att det allmänna gång på gång får tolkningsföreträde. Privata aktörer bidrar till att begränsa informationsfriheten ytterligare.
– Det är för politikerna en lockande lösning att tvinga internetleverantörer att blockera trafik. Det senaste exemplet är spelutredningens förslag om blockering av utländska spelsajter. En sådan blockering borde dock, om man bestämmer sig för att den är nödvändig, ske genom lagstiftning. Det måste vara möjligt att pröva saken rättsligt. Det sägs att internetleverantörerna blockerar trafik frivilligt, men i praktiken sker det under hot om hårdare lagstiftning. Detta är en form av censur som allmänheten i regel inte känner till.
Olsson riktar också kritik mot senare års lagstiftning, som tillåter allt mer långtgående övervakning. Verktyg som FRA, menar han, är farligare än de hot de tagits fram för att motverka.
Vi tillbringar en stor del av vår vardag i den digitala miljön. Måste inte staten få ägna sig åt övervakning, exempelvis för att kunna ingripa mot brott?
– Naturligtvis ska staten få ägna sig åt övervakning. Polisen måste få patrullera internet, frågan är vilka mekanismer som behövs för att kontrollera om polisiära befogenheter missbrukas. Vi har ju en lång rad skandaler bakom oss som visar hur vanligt sådant missbruk är.
Vem bör läsa din bok?
– Boken riktar sig till alla samhällsintresserade medborgare, men naturligtvis vore det särskilt bra om justitieminister Ask och andra politiker läser den.
Tidigare artiklar i serien:
Elektronisk avlyssning i skuggan av terrorismen
Välkommen verklighetsanpassning av PUL
Forskare: ”Integritet är ingen absolut rättighet”
Vittnesmål som handelsvara
Anne Ramberg: Europakonventionen räcker inte
Därför pratar vi om signalspaning
Fredrik Olsson
