Det blir ingen prövning i högsta instans för en polisman som fällts för misshandel efter att ha sparkat en berusad tonåring när han legat på golvet med handfängsel, beslutar Högsta domstolen, HD.
Hovrätten var inte enig när man ändrade den friande domen mot polismannen, men i och med att HD nu nekar prövningstillstånd står den fällande domen fast.
En polisman i 40-årsåldern åtalades i Helsingborgs tingsrätt efter en incident på resecentret Knutpunkten i Helsingborg i december 2018. En berusad 17-årig pojke hade omhändertagits efter ett ungdomsbråk på en färja och förts till en vaktlokal med händerna fängslade bakom ryggen. Enligt åklagaren hade polismannen släpat tonårspojken över golvet i vaktlokalen och även sparkat honom på benen flera gånger. Som en del i bevisningen åberopades inspelningar från övervakningskameran på platsen och från polismannens så kallade kroppskamera.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
”Omotiverat våld”
Polismannen uppgav själv att han agerat mot pojken för att han hade spottat mot dem. Det hade dock inte handlat om sparkar i egentlig mening utan om ”svepningar”, som dessutom riktats mot pojkens vadderade skor.
På inspelningarna kan polismannen ses sparka på den handfängslade pojkens ben eller fötter. Det finns inget ljud, men enligt tingsrätten var det uppenbart att det handlade om ett omotiverat våld – eftersom pojken låg stilla på mage med händerna bakom ryggen när sparkarna utdelades.
Sparkarna orsakade dock inga skador och i polisförhör hade pojken uppgett att de inte gjort speciellt ont. Tingsrätten ansåg därför att det inte gick att bortse från möjligheten att pojken överdrev när han vid rättegången uppgav att sparkarna hade gjort ont och att smärtan satt i till nästa dag. Polismannen hade dessutom sparkat ”med bredsidan” och siktat på pojkens skor. Sammantaget kunde det inte anses styrkt att polismannen haft uppsåt att tillfoga mannen smärta och han kunde därför inte dömas för misshandel.
Tingsrätten: Ofredande
Polismannen fälldes istället för ofredande. Tingsrätten pekade bland annat på det utsatta läge som pojken befunnit sig i, och att på att andra personer som befunnit sig i lokalen hade reagerat på polismannens agerande.
Han friades dock för att ha dragit pojken över golvet, eftersom det handlade om ett ”oerhört snabbt förlopp” där det inte var styrkt att polismannen hade gått utöver sina befogenheter.
Polismannen skulle få behålla sitt jobb även om han fälldes för ofredande och tingsrätten bestämde med hänsyn till detta påföljden till 60 dagsböter på totalt drygt 20 000 kronor, samtidigt som pojken tillerkändes ett skadestånd på 5 000 kronor.
Hovrätten skärpte
Hovrätten över Skåne och Blekinge rev senare upp den tidigare domen och fällde istället polismannen för misshandel.
Polismannens första spark var inte hård utan framstår på inspelningarna mer som en ”markering”, noterade hovrätten. De två följande sparkarna har dock varit hårdare och fått pojkens ben att flytta sig i sidled. Dessa sparkar måste också ha gjort ont, oavsett om de träffat fötterna eller benen, menade hovrätten.
Polismannen måste också ha förstått att detta skulle bli konsekvensen – och att sparka på en handfängslad person som ligger ned på golvet kan inte vara en befogad tjänsteåtgärd. Det hade heller inte funnits någon nödvärnsrätt för att ingripa på det sätt som polismannen gjort. Han hade därför gjort sig skyldig till misshandel, som inte kunde bedömas som ringa även om smärtan bara varit övergående.
Förlorade jobbet
Polismannen kommer enligt Polisens personalansvarsnämnd att bli av med jobbet om han döms för mer än ringa misshandel. Det fanns i och med det särskilda skäl att inte välja fängelse som påföljd, ansåg hovrätten. Polismannen dömdes istället till villkorlig dom och 60 dagsböter – där dagsbotsbeloppet sattes ned på grund av den förväntade förändringen i inkomst.
Ett hovrättsråd var skiljaktigt i domen och ville fastställa tingsrättens friande dom. Sparkarna kunde enligt hovrättsrådet ha träffat tonårspojkens ”kraftigt vadderade skor” – och pojkens ändrade uppgifter om att sparkarna visst gjort ont var inte tillförlitliga, enligt den skiljaktiga meningen.
Polismannen överklagade men Högsta domstolen beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd i målet. Den fällande domen står därför fast. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
