I måndags tillträdde Göran Lambertz sin nya tjänst som domare i Högsta domstolen. Utnämningen av Göran Lambertz till justitieråd har lett till att JK avslutat sitt rättssäkerhetsprojekt i förtid. I fredags offentliggjordes rapporten.
I måndags inleddes också hovrättsförhandlingarna i rättegången mot den mutåtalade journalisten och juristen Trond Sefastsson, som arbetat med flera av de fall som togs upp i Felaktigt dömda.
Några hundra meter från Högsta domstolen, i Svea hovrätts sal 15, berättade Sefastsson under flera timmar om sitt arbete med att hitta brister i polisutredningar och domar. Han redogjorde för samarbetet med Göran Lambertz i fallet Veija Borg, om Ari Mattinen, som igår fick avslag på den resningsansökan Sefastsson och advokat Johan Eriksson tagit fram, och om fallet Yasser Askar som gav honom Stora Journalistpriset 2001.
Yasser Askar blev den förste i Sverige som dömts till livstids fängelse för mord och som frigivits efter att ha beviljats resning. Högsta domstolen refererar uttryckligen till inslagen i Kalla Fakta i sitt resningsbeslut. Granskningen av fallet Yasser Askar blev också, tillsammans med frigivningen av Joy Rahman, startskottet för det rättssäkerhetsprojekt som ledde fram till rapporten Felaktigt dömda:
”Tillsammans med vissa observationer i övrigt fick detta oss hos Justitiekanslern att börja fundera över om något hade börjat gå fel i delar av den svenska brottmålsprocessen och om det behövdes en utredning för att undersöka om åtgärder behövde vidtas.”
Hans-Gunnar Axberger och tre andra personer granskade för JK:s räkning elva fall där personer som dömts för grova brott beviljats resning och därefter friats. Åtta av fallen rörde sexualbrott, de resterande tre mord eller dråp.
JK menade att bevisningen mot de dömda varit för svag och att domstolarna bortsett från brister i utredningarna. Domstolarna kritiserades också för otillräcklig granskning av målsägandenas berättelser, för ”spekulativa domskäl” och för att i flera fall ha förlitat sig på tveksam sakkunnigbevisning.
I september beslutades att ett nytt rättssäkerhetsprojekt skulle inledas. JK har nu granskat sex resningsärenden i Högsta domstolen. Tre av de tilltalade har beviljats resning i ansvarsfrågan. JK har också granskat sju narkotikamål där hovrätterna frikänt de tilltalade helt eller delvis.
JK kommenterar bland annat HD:s två våldtäktsdomar från i juli, som enligt JK kommer att innebära att domstolar kommer att vara något försiktigare och strängare i våldtäktsmål, kanske även i andra typer av mål.
Sammanfattningen är dock att bevisprövningen i vissa av de granskade fallen varit otillräcklig och att domstolens noggrannhet i något fall varit ”anmärkningsvärt dålig”.
JK hänvisar också till den offentliga kritik ämbetet framfört mot hanteringen av fallet Ari Mattinen. Mattinen dömdes 2002 till livstids fängelse för att ha kastat ut en kvinna från sjunde våningen. Enligt JK motsägs mordhypotesen av ”åtskillig teknisk bevisning”. Fallet granskades av Trond Sefastsson, som tillsammans med advokat Johan Eriksson tagit fram två resningsansökningar för Mattinens räkning. Igår beslutade HD för andra gången att inte bevilja Mattinen resning.
JK:s första rapport kritiserades från flera håll, inte minst av domarkåren. Justitierådet Anna Skarhed, tidigare hovrättslagmannen Staffan Levén och Barbro Thorblad, tidigare lagman och numera Domstolsverkets generaldirektör, skrev i en debattartikel att kritiken till stora delar var grundlös, att slutsatserna var förhastade och att Göran Lambertz kort och gott inte var seriös.
De framförde att det för 30 år sedan fanns en slapphet i bevisprövningen, men att domare idag är bättre skolade i att skriva tydliga domskäl och mer medvetna om rättssäkerhetsfrågor . De påpekade också att det i fråga om kvinnomisshandel och sexualbrott sällan finns vittnen eller teknisk bevisning, och att sexualbrott mot barn inte ledde till åtal.
Inger Nyström, tidigare justitieråd riktade tillsammans med professorerna Madeleine Leijonhufvud och Christian Diesen kritik mot mediernas rapportering av rapporten och mot själva ”utspelet” som de ansåg lett till en irreparabel skada för svenskt rättsväsende.
Professor Claes Sandgren, som deltagit i vissa av de seminarier JK anordnat under rättssäkerhetsprojektet, kommenterade den första rapporten (Advokaten nr 8 2006) att ”vi måste förlika oss med tanken att det sitter ett antal personer i svenska fängelser som är oskyldiga”. Det finns, menade han, felkällor som leder till ofrånkomliga konsekvensen att oskyldiga döms.
I den debattartikel som publicerades på Dagens Juridik i veckan återkommer han till att domare inte är ensamt ansvariga för att tilltalade döms för gärningar de inte begått.
Göran Lambertz, som betonar att han ensam svarar för slutsatserna och förslagen i rapporten, anser att domare bör lära sig mer om psykologi, att nya domare och nämndemän måste lära sig att pröva åtal på ett rättssäkert sätt, och att en lagregel bör införas som tvingar domstolar att gå igenom en misstänkts invändningar när denne nekar.
– Tyvärr finns det inte så många som håller ordentlig vakt mot dessa risker. De flesta advokater och domare gör det, många åklagare. Men rättssäkerhet är inte något man blir särskilt populär på, skriver Lambertz på DN Debatt.
Lambertz meddelar att han i sin nya roll som justitieråd inte kommer hantera några av de mål han arbetat med som JK.
Läs rapporten här.
Läs också:
”JK Lambertz avskedsord”, av Jakob Heidbrink
”Göran Lambertz angriper domarkåren”, av Claes Sandgren
Göran Lambertz debattartikel i DN
Några funderingar kring rättvisan, av Sven-Erik Alhem
Rättegången mot Trond Sefastsson: Detta har hänt
Fredrik Svärd
Chefredaktör
