Advokaten dömdes i Hovrätten för grovt penningtvättsbrott och näringspenningtvätt.
Trots att han, enligt ett yttrande från Advokatsamfundet, skulle kunna anses ha agerat i enlighet med advokatetiska normer kunde han befinnas skyldig till brott.
Nu ska HD pröva målet.
Advokaten åtalades för grovt penningtvättsbrott och penningtvätt av normalgraden med bäring på två överföringar som gjorts från en av hans klienters klientmedelskonto på byrån. Den ena överföringen var på 250 000 kronor till en man och den andra överföringen var på 75 000 kronor till klientens sambo.
Åklagaren påstod att överföringarna härrörde från brottslig verksamhet och att syftet med överföringarna varit att främja att pengarna kunde användas – trots att de tillskansats genom brott.
Tingsrätten friade advokaten
Tingsrätten konstaterade dock att advokaten i motsats till en gärningsman inte dolt transaktionerna. Tingsrätten menade även att advokatens handlande, enligt vad som framkommit av utredningen, inte utgjort annat än en advokats normala hantering av ”ordinära utbetalningar från en myndighet till en klient”. Han har följt Advokatsamfundets regelverk och ”kan i sin advokatroll inte sägas ha handlat i något avseende som skulle falla under penningtvättslagen då det inte visats att syftet med transaktionerna skulle varit att dölja pengar från brottslig verksamhet eller att otillbörligen främja möjligheterna för någon att omsätta pengar som skulle härröra från brott eller brottslig verksamhet eller i övrigt haft penningtvättssyfte”, skrev tingsrätten.
Tingsrätten ansåg inte heller att utredningen ”på något sätt ger fog” för att advokaten haft brottsligt uppsåt eller varit oaktsam i sitt handlande och åtalet ogillas därför i sin helhet.
Målet överklagades
Domen överklagades dock till hovrätten fällde advokaten. Hovrätten menade nämligen att de aktuella överföringarna saknade koppling till advokatens uppdrag som offentlig försvarare och noterade särskilt att advokaten, enligt egen uppgift, inte deltog i handläggningen av de civilrättsliga tvister som hans kollegor drev. Vid en sammantagen bedömning fann hovrätten, även med beaktande av överföringarnas koppling till de civilrättsliga tvisterna, att de till sin karaktär varit sådana att de utgjort en sådan typ av tjänst som omfattades av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Sammanfattningsvis var överföringarna som omfattades av åtalet mot advokaten därmed inte undantagna från tillämpningsområdet för relevant penningtvättsreglering.
Hovrätten pekade på det faktum att klienten hade lämnat Sverige och fått samtliga sina konton spärrade vid tidpunkterna för överföringarna. Hovrätten ansåg därmed att det är utrett att syftet med överföringarna varit såväl att dölja att pengarna härrörde från brottslig verksamhet som att främja möjligheten för klienten eller någon annan att tillgodogöra sig dem.
Kände till brottsmisstankarna mot klienten
Hovrätten pekade på att advokaten känt till vad hans klient var misstänkt för samt att klienten var anhållen i sin frånvaro när han fick instruktionen att göra den första överföringen och att klienten var häktad i sin utevaro vid tidpunkten för den andra överföringen. Advokaten kände därmed till risken att pengarna kunde härröra från brottslig verksamhet och att syftet med överföringarna kunde vara att dölja nämnda förhållande. Trots denna genomförde advokaten överföringarna.
När det gäller det yttrande från Advokatsamfundet som advokaten har åberopat menade hovrätten att slutsatsen i yttrandet vilade på antagandet att advokaten agerat i god tro. Hovrätten bedöder värdet av yttrandet som bevis som begränsat.
Hovrätten pekade på att advokaten hade tid att fundera över hur pengarna borde hanteras. Vid första överföringen hade pengarna funnits på klientmedelskonto i två veckor. Hade advokaten vänt sig till polisen hade det lett till ett så kallat dispositionsförbud vilket i sig hade utgjort ett lagligt hinder för advokaten att redovisa medlen.
”Sammantaget finner hovrätten att N.N har haft handlingsalternativ både vid den första och den andra överföringen och att han inte kan åberopa advokatetiska handlingsnormer som ursäkt för sitt agerande”, skriver hovrätten.
Advokaten dömdes för grovt penningtvättsbrott den 1 november 2017 och för näringspenningtvätt den 8 november 2017. Han döms till villkorlig dom med 100 dagsböter om 250 kronor.
Advokatens försvarare advokat Johan Eriksson överklagade hovrättsdomen till Högsta domstolen som i sin tur ville ha svar från Riksåklagaren på överklagandet innan man kan gå vidare med besked om prövningstillstånd skulle beviljas eller ej. Riksåklagaren motsatte sig dock en HD-prövning då hon ansåg att en prövning av advokatens överklagande inte är av vikt för ledning av rättstillämpningen.
Nu står det klart att Högsta Domstolen kommer pröva målet. Tid för förhandling har ännu inte angetts.
