Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

REPLIK: ”Vi utgår från lagstiftningen”

Debatt
Publicerad: 2021-10-27 11:42

REPLIK – Gudrun Rendling, Förbundsjurist, Friskolornas riksförbund, Eva Andersson, School Lawyer, Internationella engelska skolan, Jonas Nordström, Chefsjurist, AcadeMedia AB.

Jonas Vlachos och Johan Ernestam har replikerat på vår artikel om utformningen av skolpengen och vi vill gärna kommentera deras synpunkter.

Författarna uttrycker i sin replik att vi valt fel saker att diskutera i vårt inlägg. Låt oss därför återigen förtydliga vår avsikt med artikeln. Vi valde att föra fram några fakta som vi anser är av vikt för utformningen av ersättningen för elever i fristående förskolor och skolor, där vårt grundfokus är att enskilda elever ska ha rätt till en likvärdig skola, oavsett vilken skolhuvudman de väljer. Aspekter som tyvärr ofta glöms bort. Av samma skäl vill vi påpeka att repliken innehåller flera missuppfattningar om lagstiftningen och vilken reglering som gäller.

När det gäller själva myndighetsansvaret och att det finns kostnader för det, förutsätter replikförfattarnas resonemang två faktorer: Dels att kommuner faktiskt håller ett antal destinerade platser tomma enbart för att kunna ta emot nya elever om så behövs. Det sker i praktiken inte. Dels att friskolor alltid är fullbelagda och därmed kan utnyttja sin kapacitet optimalt. Så ser det heller inte ut eftersom alla friskolor inte har kö, men också för att även friskolor drabbas av elevfluktuationer. Om en familj med flera barn flyttar minskar ersättningen radikalt på en liten friskola och kan äventyra hela skolans ekonomi. I sammanhanget är det också viktigt att påtala att ca 90 procent av alla friskolor utgörs av små verksamheter med endast en enhet. Men framförallt går det förmodligen inte att någonsin visa att det finns tomma platser stående i kommunala skolor enbart på grund av myndighetsansvaret. Vanligen finns ett flertal kommunala skolor att ”spela med” för att minimera antalet tomma platser. En kommun är ju skyldig att ge plats på en skola nära hemmet, men inte den närmaste skolan nödvändigtvis. Dessutom måste frågan ställas: beror eventuella tomma platserna på att elever sökt sig därifrån eller beror det på demografi? Hur ska den frågan bedömas? För det är ju inte utredningens avsikt att kompensera kommunala skolor i de fall de blir bortvalda utgår vi ifrån.

Som vi konstaterade i vår ursprungliga debattartikel kan alltså ett minskat utnyttjande av ett klassrum på en kommunal skola undandras som kostnad i beräkningen. Därför är vår kommentar om rättspraxis för kommuners möjligheter att undandra omställningskostnader för personal eller avställda lokaler relevant och visar att här råder inte lika villkor för eleverna. Vilken hyresvärd på marknaden skulle t.ex. tillåta en fristående skola att plötsligt sluta betala en del av hyran för att skolan inte utnyttjar vissa delar av lokalen?

Kostnaden för myndighetsansvaret är noggrant utredd tidigare och visar att det inte går att påvisa kostnader i skolverksamheten utifrån detta myndighetsansvar. Frågan utreddes av Skolverket (rapport 281 Prövning och bidrag för fristående skolor) och rapporten låg sedan i sin tur till grund för ytterligare utredning (Bidrag på lika villkor SOU 2008:08) i det förslag till ny skolpengsberäkning som lades fram i riksdagen 2009 och sedan började tillämpas i skollagen från 2010. Ett skäl till att ta bort det så kallade skolpliktsavdraget, som detta avdrag på skolpengen för myndighetsansvar tidigare kallades, var bland annat att där kommuners beslut om avdrag överklagades, kunde kommunerna inte visa vilka kostnader som avdraget grundat sig på; varken kostnader för planering eller faktiskt uppkomna kostnader. Trots att dessa utredningar har drygt tio år på nacken, gäller såvitt vi kan se samma sak fortfarande. Så här skriver t.ex. Täby kommun i sitt remissvar på Åstrands utredning: ”Täby kommun tycker inte att det bör ske en förändring i ersättningen till de fristående huvudmännen kopplat till ansvarsfördelning. Idag finns det inte någon betydande merkostnad för kommunen att ha en beredskap för att erbjuda elever en skolplats nära hemmet. Om en förändring genomförs finns en risk att merkostnaderna inte går att avläsas på specifika kostnadsposter utan måste uppskattas, vilket kan leda till tvister mellan enskilda huvudmän och kommuner.” Även SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, ställer sig tveksamt till utredningens förslag och konstaterar att en eventuell merkostnad varierar mellan olika kommuner och deras olika förutsättningar.” Förbundet befarar att det kan komma att handla om komplicerade och därmed särskilt resurskrävande tvister, vilket vi menar ytterligare talar mot förslaget.”

När det gäller administrationsschablonen vidhåller vi att den är för lågt beräknad. Vi förde fram ett exempel om att kommuners administrationskostnader kan vara så höga som nio procent. Men det finns fler exempel. Sveriges fjärde största stad Uppsala, som ju i kraft av sin storlek borde kunna effektivisera skoladministrationen, men som har sju procents kostnad för den. Vid framtagandet av administrationsschablonen för skolpengen, gjordes aldrig någon ordentlig utredning, utan storleken på schablonen kom till endast utifrån tre kommuners uppgifter om sina administrationskostnader (SOU 2008:08 s. 154 som hänvisar tillbaka till s. 94).

Replikförfattarna menar att dagens momsschablon är neutral i förhållande till hur skolorna väljer att organisera verksamheten. Dagens momssystem för utbildning är dock inte alls neutralt, utan skolhuvudmännen ersätts på helt olika vis. Utbildning är undantagen från momsplikt. All moms som en skola, friskola eller kommunal, betalar utgör en kostnad för verksamheten. Men för kommunerna finns ett särskilt statligt momskompensationssystem för dessa kostnader som inte friskolor kan nyttja. Kommunerna får full kompensation för momskostnader, medan friskolor får ersättning genom en schablon på sex procent. När det exempelvis gäller lokalkostnader får kommunen alltid 18 procent för hyrda lokaler, medan friskolor får sex procent. Vi föreslår därför att man ska göra utbildning momspliktig, men med momssatsen 0 (dvs. med hänsyn tagen till den EU-reglering som säger att utbildning ska vara undantagen moms), för att bli kostnadsneutral men också konkurrensneutral. Det skulle innebära lika villkor för elever i kommunala och fristående verksamheter.

När det gäller frågan om ersättning för elever med extraordinära stödbehov tycks replikförfattarna vara okunniga om lagstiftningen och därmed blir de siffror som författarna anger obegripliga. Enligt skollagen är tilläggsbeloppet en form av skolpeng som kan utgå enbart till en elev i fristående förskola eller skola. Det framgår t.ex. av 10 kap. 39 § skollagen, som endast avser mottagande av elever i fristående skolor. Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som 1. har ett omfattande behov av särskilt stöd, 2. ska erbjudas modersmålsundervisning, eller 3. deltar i lovskola. Som vi angav i vår artikel är det idag oerhört svårt att få ett sådant tilläggsbelopp för särskilda stödbehov hos individuella elever. Vi önskar fortfarande en diskussion om problematiken med att elever med omfattande behov av stödåtgärder inte får de resurser som krävs för att tillgodose behovet av stödåtgärder.

Replikförfattarna menar också att inget talar för att fler elever i behov av särskilt stöd söker sig till friskolor. Förutom de elever som söker sig till de fristående skolor som erbjuder en lugnare skolmiljö med t.ex. färre elever, kan vi bara hänvisa till de fristående skolor som av Skolinspektionen getts tillstånd att begränsa sitt mottagande till enbart elever med omfattande behov av stöd, så kallade resursskolor. Det finns idag ca ett åttiotal sådana resursskolor i Sverige. Dessa skolor tillhandahåller den allra sista möjligheten för elever, vars tidigare skolor helt misslyckats med att erbjuda en skolgång eleverna kunnat delta i. Det handlar om den svagaste gruppen av elever med de allra största behoven av särskilt stöd. I dag riskerar många av dessa skolor att läggas ned på grund av kommuners ovilja att ersätta dessa elever stödbehov med tilläggsbelopp. Vi anser dessa elever och deras stödbehov blir allvarligt underkompenserade när det gäller resursfördelning och lika villkor utifrån en likvärdig skola.

Vi vill gärna fortsätta debattera de frågor som för oss är viktiga, att varje elev ska ges rätt till en likvärdig skolgång oavsett vilken skola de väljer, kommunal eller fristående. Alla kan ha åsikter om fristående förskolor och skolor, men vi har försökt att utgå från lagstiftningen i vår artikel, just för att undvika ”dimmiga” påståenden.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se