Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Principiellt fel att inte behandla 18-åringar som myndiga vid brott”

Debatt
Publicerad: 2019-10-04 11:21

REPLIK/DEBATT – av Krister Thelin, f.d. domare och statssekreterare i Justitiedepartementet

Advokaten Fabian Wennergren har synpunkter på förslaget om slopad så kallad ungdomsrabatt för dem mellan 18 och 20 år – det vill säga för dem som inte har fyllt 21 år (Dagens Juridik 2019-09-30).

Klart är att det finns ett färdigt förslag i den så kallade Ungdomsreduktionsutredningen (SOU 2018:85) som innebär att den särbehandling i straffmätningen som idag finns för unga vuxna mellan 18 och 20 år helt tas bort.

Till att börja med bör det slås fast att det ur ett rent lagtekniskt perspektiv rör sig om en mindre komplicerad ändring. Det handlar om att ändra den regel som lagfäster ungdomsrabatten idag – 29 kap. 7 § brottsbalken – på så sätt, att regeln framdeles endast ska gälla för den som har begått brott innan denne har fyllt 18 år.

Det finns dock olika uppfattningar om ungdomsrabatten bör slopas för unga vuxna.

I ungdomsreduktionsutredningen diskuteras bland annat ett antal faktorer som talar mot en sådan förändring. Det handlar bland annat om neurologisk forskning som talar för att människans hjärna är full utvecklad först i 25-års åldern.

En del kritiker menar vidare, att det saknas empiriskt stöd för att skärpta straff mot unga personer fungerar.  Det är bland annat just denna kritik som lagts fram i de remissvar som Wennergren hänvisar till.

De ivrigaste kritikerna mot att slopa straffrabatten för dem mellan 18 och 20 år undviker dock inte sällan att bemöta det centrala argumentet för en sådan reform, nämligen en principiell syn på när en människa ska anses vuxen och vad det innebär. Efter att sänkning av myndighetsåldern skett 1969 respektive 1974 från 21 via 20 år till nuvarande 18 år är det den ålder vid vilken mognad numera anses ha inträtt. 

Dock lät lagstiftaren den gamla åldersgränsen vara kvar i brottsbalken och LVU (samt för alkoholinköp). Misstanken anmäler sig, att det främst var de ungas rösträtt som motiverade den nya myndighetsåldern.

Den grundläggande tanken bakom det moderna påföljdssystemet är att påföljden ska spegla  brottets allvar. Även om gärningsmannens skuld ska vägas in så bör fokus ligga på de skador eller risk för skador som ett visst brott inneburit när en lämplig straffnivå övervägs. Det skapar bättre förutsättningar för ett rättvist påföljdssystem: lika brott leder till lika straff trots olika gärningsmän.

När gärningsmannen är ett barn, det vill säga under 18 år,  så bör dock förstås en viss särbehandling alltid ske. Den principiella frågan är dock vid vilken ålder gärningsmannen ska betraktas som vuxen.

Idag är myndighetsåldern i Sverige alltså 18 år.  Med myndighetsålderns inträde kommer både ansvar, rättigheter och skyldigheter.

En 18-åring anses tillräckligt mogen att både rösta och själv väljas in i Sveriges riksdag. Och i de allra flesta sammanhang får en 18-åring vidare finna sig i att stå för sina handlingar. Men inte när det gäller just ansvaret för brott.

Den standardiserade och schabloniserade straffmätningen som svenska domstolar tillämpar idag innebär att en 18-åring i praktiken alltid får halva straffet i ”rabatt”. Oavsett vilket brott denne har begått och oavsett upprepade återfall i brott.

Detta är principiellt fel. En 18-åring bör behandlas som myndig även i straffrättsligt hänseende.

Till saken hör att en förändring som innebär att personer över 18 år behandlas som vuxna även i påföljdssammanhang inte kommer förändra att förstagångsförbrytare i regel ådöms ett annat straff än fängelse (givetvis beroende på vilket brott det rör sig om).

Vidare finns redan idag en möjlighet att beakta om en gärningsmans handlande stått i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga när straffet ska bestämmas.( Jfr 29 kap 3 § 3 p brottsbalken)

Givetvis går det således att ta bort ungdomsrabatten för dem mellan 18 och 20 år.  I grunden handlar det om vilken principiell inställning man har till om myndiga bör bära det fulla ansvaret för sina handlingar.

Beredningen i denna lagtekniskt föga omfattande fråga får anses vara klar och, om regeringen inte lägger fram ett förslag härom, bör riksdagen genom ett så kallat utskottsinitiativ alltså kunna genomföra reformen.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se