Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Moderaterna talar med kluven tunga – nonchalerar kritiken”

Debatt
Publicerad: 2019-09-30 12:56

REPLIK – av Fabian Wennergren, advokat på advokatbyrån Thomas Bodström

Den gångna veckans besked kring stängningen av det brittiska parlamentet har visat värdet av ett oberoende rättsväsende, där redbara domare, åklagare och advokater spelar en oumbärlig roll för den liberala demokratins fortlevnad.

När Storbritanniens högsta domstol under tisdagen meddelade att premiärminister Boris Johnsons beslut att stänga parlamentet skulle upphävas på grund av dess grundlagsstridighet, befäste Storbritannien sin position som en rättsstat där all makt utövas under lagarna.

Även om Sverige långtifrån befinner sig i samma politiskt och juridiskt turbulenta situation som Storbritannien så finns vissa gemensamma nämnare; anti-liberala idéer om rättsväsendets funktion och ändamål genomsyrar politiska förslag på såväl höger- som vänsterkanten. Kravet på ”kraftfulla åtgärder” mot den organiserade brottsligheten basuneras ut från uppbragda folkvalda utan vare sig nyans eller behärskning.

Det svenska rättsväsendet är i dagsläget inte bara underfinansierat utan det är också under angrepp. I den rättspolitiska debatten är det varken ideologi, juridik eller filosofi som präglar dagordningen. Istället är det opportunistiska utspel som tillåts sätta agendan. Utspel som direkt eller indirekt riskerar att urholka rättsstatens grundläggande principer och traditioner.

En princip som under lång tid präglat den svenska rättskulturen är kravet på erforderlig beredning vid lagstiftningsarbete (beredningskravet: innebärande att lagförslag, beroende på dess natur, ska remitteras till berörda myndigheter, kommuner och organisationer samt i vissa fall till Lagrådet).

Sedan en tid tillbaka har såväl regering som opposition underlåtit att ta hänsyn till remissinstansers kritik och struntat i att beakta Lagrådets ställningstagande, vilket lett till att undermåligt lagstiftningsarbete godtagits. Exempel på detta har vi inte minst sett i en del framhastade förslag inom straffrätten.

Att just straffrätten blivit föremål för sådan styvmoderlig behandling kanske inte är så konstigt med tanke på att våra folkvalda sen en tid tillbaka överträffat sig själva i att lägga fram ”trygghetsskapande” lagförslag utan hänsyn till empiri, medicin och kriminologi. Det är väl få som glömt Lagrådets skarpa kritik av regeringens förslag om höjda straff för vapenbrott (2017), då Lagrådet krasst konstaterade att beredningen inte levde upp till regeringsformens krav på beredning och därför inte kunde ligga till grund för lagstiftning.

I en debattartikel (Dagens Juridik, 26/9) framhäver Johan Forsell och Gunnar Strömmer att regeringens gängsamtal inte renderade i tillräckligt kraftfulla förslag och att lagstiftningsprocessen måste snabbas på. Debattörerna från det ledande oppositionspartiet är särskilt kritiska mot handläggningen av framförallt en fråga: slopandet av straffrabatten för unga lagöverträdare. Forsell och Strömmer inleder dock sin artikel med att – på förekommen anledning – tillbakavisa kritiken om att man har velat nonchalera grundlagens beredningskrav.

Det är nog ingen som vill tro att Moderaterna, eller de övriga riksdagspartierna för den delen, har för avsikt att nedmontera de barriärer mot maktmissbruk, förtryck och godtycke som Sveriges författningar och konventionsåtaganden utgör. Dessvärre är det dock svårt att tolka Forsells och Strömmers tillbakavisande som något annat än läpparnas bekännelser.

Varför annars skulle Forsell och Strömmer lyfta fram att frågan om slopad ungdomsrabatt är färdigutredd och klar för lagrådsremiss? Har Forsell och Strömmer ens läst de olika remissinstansernas yttranden, eller har man undermedvetet nonchalerat den underbyggda kritik som riktats mot förslagen?

Den genomgående kritiken från betydelsefulla remissinstanser, såsom Kriminalvården och Advokatsamfundet, är att utredningen överhuvudtaget inte diskuterar huruvida det är lämpligt att avskaffa den särreglering som gäller för unga lagöverträdare (åldersgruppen 18-20 år). Inte heller har utredningen diskuterat om de föreslagna åtgärderna att avskaffa ”rabatten” skulle vara ändamålsenliga och proportionerliga. Istället fokuserade utredningen enbart på att utreda, överväga och föreslå hur ett slopande av straffrabatten skulle kunna gå till.

Åklagarmyndigheten går nästan ännu längre i sin kritik när de ifrågasätter lagförslagets bevekelsegrunder och understryker att det inte finns något erfarenhetsbaserat stöd för skärpta påföljder för unga lagöverträdare. Vad är det man egentligen vill uppnå med slopad ungdomsrabatt i åldersgruppen 18-20 år och varför gör man det? Uppenbart är att det inte sker för att minska brottsligheten, ty då hade man tagit intryck av de många remissinstanser som helt avstyrker förslaget.

I ljuset av den framförda kritiken förefaller det högst märkligt att Forsell och Strömmer vill se en ”snabbare” lagstiftningsprocess av ett betänkande vars föreslagna lagändringars lämplighet överhuvudtaget inte utretts. Moderaterna framhåller dock att förslaget behöver bearbetas, vilket dock torde vara en underdrift om man ser till vad de ovan nämnda remissinstanserna efterfrågar. En gris blir inte mindre av en gris för att man målar läppstift på den, för att parafrasera det gamla talesättet.

Att låta bearbeta en befintlig utredning, vars ursprungliga direktiv varit att utreda hur ett avskaffande ska genomföras, för att sen kunna gå fram med ett lagförslag (proposition/utskottsinitiativ) där riksdagen ska rösta i frågan om den straffrättsliga och straffprocessuella särbehandlingen för lagöverträdare i åldersgruppen 18-20 år ska upphöra, kan inte anses uppfylla grundlagens beredningskrav.

Moderaterna anser att Regeringen gör fel i att inte leverera på genomförda utredningar. Att leverera på en utredning som inte fokuserat på lämpligheten och konsekvenserna av en lagstiftningsåtgärd är emellertid inget eftersträvansvärt. Det är rent ut sagt ”osvenskt”.

Det är oroväckande att även Moderaterna, likt Regeringen, är beredda att acceptera en rättsutveckling där lagstiftning tillåts gå till omröstning utan erforderlig beredning och utan nödvändig utredning. Det finns inget egenvärde i skyndsamhet, särskilt inte när skyndsamheten får folkvalda att undergräva rättsstatens grundläggande värden och principer.

Om nu Moderaterna vill vara en seriös och pådrivande kraft på rättsstatlig grund så ska man akta sig för att driva igenom lagstiftning på bekostnad av rättssäkerheten.

Gör om, gör rätt!

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se